Dåligt samvete.

I Sverige har vi ju rent vatten och jättebra ersättning att tillgå. Så ur den aspekten behöver du inte ha dåligt samvete alls. Huvudsaken du själv känner dig trygg med beslutet och inte ångrar dig senare. Är du tveksam så försök amma några dagar eller en viss tid som du själv bestämmer dig för. Känns det inte bra då så slutar du bara.

Vet exakt vilken typ av ångest du lider av, amningen kom aldrig igång med min första och hade så sjukt dåligt samvete med tankar som...kunde jag gjort något mer för att det skulle kommit igång? Min son kommer att gå miste om närheten! Och tusen andra ångestfyllda tankar. Nu med mitt andra som idag är 11 dagar gammal har inte amningen kommit igång heller och hon får ersättning och ammas mest hela dagarna men faktiskt denna gång nästan utan ångest för vet du vad...gör precis som du vill och känner att du orkar. amma, ge ersättning eller båda..bebisen mår bäst om du mår bra!

Tack för era svar

Det svåra är att vad det är jag vill vet jag inte. Men att h*n mår bra när jag mår bra känns logiskt.

Fler erfarenheter och tankar?

Klart du inte ska ha dåligt samvete! Finns massor av barn som växer upp på ersättning.

Men frågan är egentligen varför du vill fortsätta med ersättning? För att du inte har lust att pumpa i en vecka, för att set är lättare, eller nått annat?

Jag ammade och tilläggsmatade i några veckor. Tyckte ersättningen var jobbig, tyckte det var jobbigt att amma också. Men nu när barnet är 3 mån och jag bara ammar så tycker jag det är supersmidigt. Jag tror därför inte att det är det "lätta" alternativet att ge ersättning om amningen funkar. Funkar inte amningen bra så är såklart ersättning det lätta alternativet. Jag tänkte nig att det skulle var lättare med ersättning än att amma men för mig var set alltså tvärtom.

Är det ersättning du vill ge för att det blir smidigast för er så ska du såklart göra det! Skulle du tänka att nån annan ät dålig för att de ger ersättning? Nej. Då är dåligt samvete bara onödigt, döm inte dig själv hårdare än nån annan :)

Lycka till!

Jag har behövt koppmata båda mina barn på BB av olika anledningar (första var för svag för att amma, och med andra var jag för svag). Första ammade aldrig mer än lite då och då för att det var mysigt och jag tyckte det var jättejobbigt. Jag fick inte pumpningen att funka heller, så jag fick inte heller upp volymen. När han var 3 månader kom min mens tillbaks och efter det vägrade han ta bröstet. Vänner som haft liknande problem stöttade och jag pratade även ut med BVC-sköterskan som peppade och bekräftade att ersättning är precis lika bra.
Med andra var jag betydligt lugnare och då lyckades jag få upp amningen till 50% ungefär. När hon var 2,5 månad kom hon dock på att hon inte gillade varm mat (=över rumstemperatur) och slutade ta bröstet. Jag pumpade och gav avsvalnad bröstmjölk till hon var 4 månader innan jag gav upp helt.

De klarar sig jättebra på ersättning!

Du måste ju inte bestämma dig idag, ta det som det kommer. När du slutat med medicinerna kan du testa att amma, funkar det så funkar det. Annars finns det som sagt bra ersättningsprodukter. 

Men bestäm dig som sagt inte nu när allt är helt upp och ner utan vänta tills du är medicinfri och allt lugnat ner sig. Kanske trivs ni superbra med att amma, kanske funkar det problemfritt. Eller så vill du inte ens testa och det blir bra det också. 

Det kommer att bli bra!

Jag tror att ångesten kommer från att det är så många med starka åsikter om att man bör amma.

Jag tror det viktigaste för dig är att ta ett beslut, veta varför, och sedan stå för det när folk ifrågasätter (för det kommer förmodligen någon göra).

Svara att du har tagit beslutet för att det är vad som passar bäst för er och inget mer med det. Utsäkta inte för då kommer folk ifrågasätta mer. Hoppas såklart du är omgiven av icke dömande människor, men tyvärr finns det många av dessa.

Det finns inga lagar om amning, bara rekommendationer. Alla bör göra det som passar dem bäst.

Lycka till med din lilla bebis :)