Skilsmässa - hur ska jag klara allt?

Förstår att det känns tungt nu. Varit där själv och lever även nu själv med barnen.

Hur många barn har ni och hur gamla är de?

Bryr inte din man sig om sina barn alls?

Om ni säljer huset kommer du kanske få loss pengar till en lägenhet.

Har du släktingar/vänner där? Våga öppna dig och be om hjälp! Jag bor i en stad där jag inte har något nätverk alls men ändå går det. Lovar.

Ang ditt jobb så kan du redan nu prata med din chef om din situation. Kanske går att justera dina tider?

Dina barn behöver dig och de älskar dig oavsett. Blir mycket tv och skärmtid här också kan jag lova och jag har inte ett dugg dåligt samvete för det. Jag gör så gott jag kan och det kommer bli folk av mina barn också!

Kram till dig! Skicka gärna pm om du vill prata av dig.

Hej

Varit där!

Det blir bättre, men det tar tid. Tid för både dig, ditt x och barnen att läka. Själv bestämde jag mig för att ALDRIG någonsin släppa in en man i mitt liv igen. Men allt eftersom tiden gick, jag och barnen anpassade oss. Hittade ett okej boende som passade oss alla. Skratt/gråt/hopp/förtvivlan allt i mängder å svängde på sekunder!

Sen tog jag beslutet. Jag vill, jag kan, mina barn är mitt allt! Först då och med stöttning av vänner tog jag mig tillbaks. Vi tre 4 ever! Kan säga att många jag trodde skulle stötta försvann till min besvukelse. Men med motgång finns medgång å man får veta vilka som är äkta vänner. Personer omkring mig som jag inte umgåtts speciell mycke tmed visade sig vara mer vänner än de man haft i flera år.

Det vintigadte av allt är att. Du är

Förälder, barnen behöver dig och din kärlek! Det är där du kommer finna din motivation. Oavsett ditt och ditt x relation så glöm inte att barnen skapades av er tilllsamans av kärlek! Å oavsett om han finns nära eller ek. Låt barnen få höra de fina minnena

Tack för ditt svar. Barnen är 2 och 4 år.

Jo, min man bryr sig om barnen. Men han orkar inte med livet som det är nu. Han har även sagt att han gärna tar barnen (till sin hemstad).

Tror tyvärr det blir svårt att ändra arbetstiderna. Men det känns ju också som ett dåligt läge att säga upp sig.

Jag kanske skickar ett PM. Tack!

Tack för ditt svar. Det känns bara så långt borta och som en så lång väg att gå för att nå ett ok liv. Jag vet inte hur jag ska orka.

Exakt samma ålder som våra var vid separationen. Visst är det tufft men det går! Du kommer hitta vägar. Kommunen är skyldig att erbjuda jourdagis så du kan fortsätta på ditt jobb.

Tänk inte långt fram. Tänk dag för dag. Be barnens pappa om hjälp att få det praktiska ordnat innan han flyttar.

Känns det för jobbigt med barnen - ring soc. barnen kan få en avlastningsfamilj att vara hos någon helg/månad tex. Det finns hjälp att få!

Vilken kommun bor ni i?

Tänk att det är en tidsperiod du måste ta dig igenom och på slutet finns ljuset. Kolla med socialtjänsten om du kan få stödfamilj/ kontaktfamilj nån helg i månaden. Det är väldugt tufft att vara ensamstående så känn dig inte misslyckad för att du känner att du inte orkar med. Vissa perioder är jobbiga och då får man tillåta sig själv att använda teven som barnvakt.

Försök hitta någon att prata av dig hos. En vän du har förtroende för tex.

Det hjälper att få lasta av sig sina tankar, säga dem högt och liksom se det en tänker genom en annan människa.

Om du känner att du inte vill lasta någon du känner med dina problem kanske du kan få hjälp via företagshälsovården att få stödsamtal eller så kan du boka tid och prata med en diakon i kyrkan (det kostar inget och de har tystnadsplikt)

Kan inte pappan ta med sig barnen en kort period medan du ordnar upp ditt liv ?

Ring familjerätten där du bor, de är bra på att ge praktiska råd och vet hur man bör göra i såna här situationer.

Du behöver konkreta saker att ta tag i för att ta dig ur den förlamande ingenting-vardagen.

*knappa in på datorn och ställ dig i bostadskö på orten där du bor

*läs på kommunens hemsida om dagis på natt och oregelbundna tider. Ansök direkt om det.

* prata med din chef om att kunna ändra ditt schema antingen permanent eller bara till du löst barnomsorgen

*barnens mormor/farmor och övriga släktingar - ring och berätta läget och ta hjälp med avlastning, hämtning/lämning. Inga ursäkter, bara gör det!

*ta kontakt med en mäklare , få huset värderat och få hjälp med att räkna ut om du har råd att bo kvar eller om du måste sälja.

* sätt upp en plan för hur du vill ha ditt liv. Hur och vart vill du bo och ha ditt övriga liv?

*sök underhåll och bostadsbidrag

*ta kontakt med en kurator och bearbeta skilsmässan och hitta tillbaka till orken.

Samma sak här, lovad mig själv att ALDRIG släppa in en kvinna i mitt liv igen, barnen är viktigare!!!