Hej vill höra om det finns nån som vart med om liknande. Min 2 åring är rädd för folk. Det är mest koller hon blir rädd för men händer även att det är tjejer oxå när vi är i affärer eller liknande. Jag tycker det blir ganska jobbigt när hon lixom blir rädd för sin farfar o liknande :/ vad kan man göra för o hjälpa henne ? Hon har dessutom börjat vakna ibland på nätterna och säger att hon inte vill sova? Är det en fas ?
Min tvååring är också blyg och vill inte heller komma nära någon annan än oss föräldrar. När exempelvis mormor eller farfar eller en fullständig främling tittar på henne vänder hon bort huvudet mot mig och blundar.
Min pojk har också varit relativt blyg, inte så mycket längre (han är lite mer än 2,5) men kan ändå vara reserverad i början när vi träffar mormor och morfar som bor långt bort även ibland farmor o farfar som vi träffar ofta.
Jag tror det viktigaste är att låta det ta den tid det tar, och aldrig tvinga barnet att t ex krama farmor även om man känner det är konstigt att hen inte vill. Men barnet måste få känna sig tryggt :)
Har hon börjat på förskolan än? Jag upplever att nu när sonen är fler timmar på förskolan så är han inte lika reserverad.
Och sonen vaknar också ofta mitt i natten och vill titta på tv, men vi går aldrig upp med honom så han ligger och är vaken en stund och ibland har han väldigt svårt att somna om och det är såklart jobbigt för oss för vi sover inte heller då, men jag tror det är strider man måste ta.. Går vi upp med honom kommer han garanterat försöka flera gånger igen.
Ja hon har gått på förskolan i 1 år redan :/ sover din son i sin säng i sitt egna rum? Så när han springer upp lägger ni bara ner han igen? Vi har gjort så hela tiden nu att jag lögger henne igen men då springer hon upp igen o igen , så nu inatt orka jag inte o lät henne komma ner och sova i våran säng , det blir lixom inget lek eller så, men kan jag låta henne lägga sig i våran säng när hon vaknat? Hon har sitt rum på övervåningen och vi sover här nere .. Eller hade du ändå försökt o få henne o sova i sin säng på nätterna??
Vaknar han på natten får han sova hos oss, vi har aldrig varit så brydda om han sover i vår säng men oftast sover han i sin säng och somnar alltid i sin säng. Men vaknar han är det nästan omöjligt att få han att somna om i sin egen säng. Ibland kryper en av oss ner bredvid honom (han har en vanlig 90-säng) så iaf en av oss får sova om han har svårt att somna om.
Men tycker man det är viktigt att barnen sover i sin egen säng är det nog viktigt att man är konsekvent och inte låter dem sova i mamma/pappas säng då och då.
Det är kanske inte optimalt men ville bara säga att vi har det så med, så det kanske är en fas vissa barn går igenom i den åldern :)
Hej! Alltså personligen skulle jag inte ha ett så litet barn på en helt egen våning om hon är inne i en otrygg period. Låter läskigt för en liten 2-åring att gå den långa vägen till ert sovrum. Samt att jag skulle låta henne sova i min säng om hon ville, hur skulle du själv vilja göra om du vaknade i en egen säng och var orolig? Tänk om din sambo förbjöd dig att krypa ner i hans säng då? :)
Allmänoroligheten kanske skulle bli bättre om hon fick sova hos er, var min poäng!
Ja hon har gått på förskolan i 1 år redan :/ sover din son i sin säng i sitt egna rum? Så när han springer upp lägger ni bara ner han igen? Vi har gjort så hela tiden nu att jag lögger henne igen men då springer hon upp igen o igen , så nu inatt orka jag inte o lät henne komma ner och sova i våran säng , det blir lixom inget lek eller så, men kan jag låta henne lägga sig i våran säng när hon vaknat? Hon har sitt rum på övervåningen och vi sover här nere .. Eller hade du ändå försökt o få henne o sova i sin säng på nätterna??
Och ja, jag låter mitt barn sova i vår säng om hon vill. Hon är bara två år och jag vill självklart att hon ska känna sig trygg och tillfreds. Jag tycker bara det är mysigt när hon kommer och vill ligga mellan oss.
Nej vi har grindar !!