Varför öppen planlösning?

En fördel är att du får fler kvadratmeter då inga väggar tar upp ytan. Men jag gillar inte heller öppen planlösning.

Aha!

Men det innebär samtidigt färre väggar att ställa bokhyllor och skåp invid...

Det ska väl ge en känsla av rymd, större yta och mer ljusinsläpp.
Men jag tycker nog att det viktigaste är hur rummen går ihop. Som du säger vill man gärna slippa se stöket osv. Så om det är en köksö som döljer lite, eller att rummen som går ihop är i vinkel så kanske det kan vara bättre. För rent estetiskt tycker jag nog att det kan vara snyggt med öppen planlösning. Men det beror mest på hur det är planerat. Att bara slå ut en vägg mellan vardagsrum och kök och tycka att den öppna planlösningen är suverän känns ju långt ifrån realistiskt. Men planeras det bra så är det absolut något som faller mig i smaken.

Ja, då blir det helt klart bättre. Men ljud och lukt bryr sig inte om vinklar och köksöar, så jag är fortfarande inte övertygad.

Nej, jag är benägen att hålla med dig. Det är nog bättre på bild än i verkligheten. För rent estetiskt tilltalar det mig, men att bo i det varje dag är nog inte lika trevligt.
Att inte kunna gå undan på samma sätt som i olika rum, utan vara iakttagen överalltifrån, hade också stört mig tror jag.

Jag gillar öppen planlösning för att det skapar möjlighet för umgänge. Har man gäster så är det inte någon som är gömd i köket medan resten umgås i matrummet eller vardagsrummet. 

Sitter frun i soffan kan man fortfarande umgås medans man plockar disk.

Vi har dock TV-rummet för sig själv, som inte används överdrivet mycket.

Sen har vi valt tyst köksutrustning som fläkt och disk.

 

Jag har också svårt för den lösningen, vi hade öppen planlösning när vi bodde i vårt hus och en sak var både jag och sambon eniga efter detta. Det var inte bra någonstans.

Många pratar om fördelarna med att man kan umgås när man lagar mat, jag vill inte umgås med någon när jag lagar mat.
Har man dessutom äldre ungdomar hemma, så vill även de ha en viss avskildhet med sina vänner, sitta i köket och kunna prata ostört och föräldrarna kan sitta i vardagsrummet och prata ostört.
Som vi har det nu kan vardagsrummet vara en extra sovplats och man kan rumstera i köket utan att störa den som sover.

Väggar gillar jag, för på dom kan man hänga upp tavlor, det är lite svårt när det inte finns några väggar. Och väggarna i köket behövs för att ha skåp på.

Och jag som trivs med att gömma mig i köket och vill absolut inte umgås när jag plockar ur disken.

Jag blir tom stressad i sådana miljöer, men så är jag en person som behöver kunna stänga ute andra för att samla energi.

Och så har jag en sambo som älskar att lyssna på musik och han tycker det är väldigt skönt att han kan lyssna i ett rum och jag vara i ett annat.

Känner samma sak

Gillar man att bjuda folk på middag fungerar öppen planlösning bäst (om man inte har en stor matsal förstås). Om vår familj bjuder en annan familj på middag skulle vi inte få plats i ett svenskt standardkök, där brukar max ca 8 pers få plats.

Vi har folk här på middag minst en gång i månaden och då förlänger vi bara bordet ut i vardagsrumsdelen, enkelt och smidigt. Bjuder man föräldrar/syskon/grannar etc har vi svårt att komma under 10-15 pers även om vi bara är 5.

Med dagens effektiva och tysta köksmaskiner tycker jag inte att det är något problem alls med os och buller, jag skulle aldrig vilja ha separat kök som vissa av våra vänner har, de antingen bär ut matbordet i vardagsrummet varje gång vi kommer på middag eller så står ett matsalsbord och tar plats i vardagsrummet.

Smaken är olika, men jag älskar öppen planlösning!