ABORT bokad för att andra vill. Pappan vill inte ha barn nu. Hjääälp mig!

Förlåt råkade bli massa slarv fel hoppas ni ser vad det står. Jag skrev i ren panik ångest och tårar bara rinner ????

prata med han.. o säg som det e så får han säga varför han inte vill . o e anledningen som oftast e att tjejen drar men då kan du säga att han e ditt liv o du skulle inte lämna honom för du älskar han av hela ditt hjärta..

I ditt hjärta finns det ju ett nej för abort lyssna på det. Din kille var med på att göra det och du blev gravid. Han kan inte tvinga dig till abort. Låt inga andra att bestämma åt dig. Tänk vad dåligt du skulle må och ångra det så om du tog bort barnet.

Känn efter noga, bara du kan känna vad som är rätt för dig. Ni är två om graviditeten. Jag rekommenderar alla som står inför detta beslut att prata med Kvinnoklinikens kurator. Det hjälpte mig väldigt mycket. Vi gick dit tillsammans jag och min kille. Han ville inte ha barnet, jag tvekade. Det blev abort tillslut, men jag har mått väldigt dåligt efteråt och har en jättestor längtan efter barn nu som jag inte hade innan.
Jag kunde inte gå emot hans vilja, var rädd för att bli själv med barnet, kunde inte se just då vad jag ser nu i efterhand att jag hade fixat det. Förmodligen hade han kommit över sin chock och sina rädslor och vi hade gjort det bra tillsammans!

Det viktigaste är att du känner i hjärtat vad som är rätt för dig. Följ magkänslan, resten löser sig. Bara du inte går emot dig själv. Oavsett beslut är det du som ska stå för det och leva med det så det är superviktigt att det blir bra för dig.

Och varför vill inte mannen ha ett barn med dig?Är det därför att han redan har ett barn?Men det ska inte spela någon roll,du har ju inte barn.Tycker din snubbe ska acceptera att du vill behålla det.Vad är problemet ?Du ska inte tvinga dig till abort.

Följ ditt hjärta. Det är det enda rätta när sååå starka känslor är involverade. Men självklart behöver du även tänka igenom alla konsekvenser åt olika håll.

Känner man så starkt som du verkar göra ska man inte låta sig övertalas av någon annan. Du kan (och kanske bör) ta råd men det måste vara ditt val i hjärtat. Även om ditt val kan var fel mot pappan för det kan det absolut vara. Men det gäller att välja det som blir minst fel totalt sett. När en vill behålla (inte pallar abort) och en inte vill behålla finns inga mirakel som simsalabim gör allt rätt. Även ditt välmående räknas och om det känns som ett barn (eller ditåt) för dig och inte bara en blobb eller iaf inget särskilt så kan ingen ta ifrån dig det!

Om du behåller, se till att ha en minutiös plan (även om den kan spricka). Sök jobb och håll tyst om att du är gravid.

Att bestämma sig kan ta udden över ångesten.

Livet kommer med överraskningar, det är en del av det.

Jag skulle också rekommendera att boka tid med en kurator via MVC för at prata om detta. De kan ge jättebra hjälp. 

Jag tycker du följer ditt hjärta, men prata med din sambo. Säg att du måste prata med honom om dina känslor för det här, få ventilera, helt förutsättningslöst. 

Strykekram

Behåll du kommer ångra dig. Jag ångrar mig vareviga dag och då kände jag innan att abort vore de mest rätta. Det var fel.

Tack för alla fina svar!

Jag är spm sagt så j*vla rädd att bli ensam med ett barn. Jag har haft en tuff uppväxt men världens bästa extra föräldrar som räddade mig från min biologiska släkt.

Som någon skrev sök jobb å va tyst om att du är gravid. Det var precis de jag tänkte göra :/ söka som satan överallt. Jag hade nämligen tänkt börja läsa nu igen men anser att jobb är viktigare nu isf!

Mia: jag vet inte varför han inte vill:/ jag önska han ville men har inte fått svar på det fast jag pratat om mina kännslor. Han har inte pratat om sina kännslor. Han har bara sagt 'du förstår ju också att det inte funkar nu'

Jag tror de kan vara för att han redan har en som just nu är i världens Trotts. Men det är ju inte då att den kommer imorgon. Utan om nio månader. Det är ju inte han som får ta ett års paus från sitt liv. Han kan ju leva sitt liv som vanligt nästan. Förutom att de kan vara skrikiga nätter som han antagligen inte vaknar av ändå.

Sen är ju han på jobbet 7-4 så han far ju "paus" 9h mån till fre. Vad får jag inte en minut. Det kan vara allt från jätte mysigt till kolik till sjukdomar som förkylning eller värre om man ser de så. Man får ju vara förberedd även på de värsta fast hoppas på de bästa. Men dagarna kommer och det är ju inte så att jag kan ställa in ett barn i garderoben eller lämna en nyfödd eller en unge på några månader ensam från mamma 9h! Men det kan han.

Det är inte han som ska bära det i 9 mån å under den tiden kanske ha världens smärta i rygg osv. Inte han som ska trycka ut ungen. Det är inte han som ska vakna flera gånger om natten för att amma. Jag klarar av vakna nätter så skulle inte kräva av han ens att ta en blöja på natten. Jo kanske om jag samtidigt var sjuk skulle jag be han att ta RN blöja efter amningen. Men jag förstår bara inte hur han kan tänka som han gör för han kan ju leva livet som vanligt. Det är jag som blir låst inte han. Jo på sätt och vis blir han låst. Men inte alls på samma sätt som oss mammor :/ men jag vill absolut inte göra han ledsen å göra ett val som gör ont i han :/

Hur du än väljer så måste du leva med konsekvenserna av ditt val. Se till att du verkligen tänkt igenom vad DU vill, inte vad ändra tycker eller förväntar sig.

Skriv ner för och emot. Och sen skriver du ner din motivering till hur du valt. Det är bra att spara och ta fram när du börjar ifrågasätta om du valt rätt.

Man glömmer aldrig det barn som aldrig blev. Det innebär inte att det är ett sår som alltid måste blöda och göra ont.

Och man kan aldrig reklamera ett framfött barn. Det finns ingen ångervecka på ett spädbarn. Då är man förälder i minst 18 år framåt med allt vad det innebär.

Man måste välja, motivera sin val inför sig själv och minnas varför man valt som man gjort.

Ingen annan kan bestämma åt dig eller ifrågasätta dina val. Du ska aldrig förklara dig eller urskulda dig. Ditt val, ditt liv, konsekvenserna är dina.