Hur berätta för vän att jag väntar 3:e barnet när hon genomgår fertilitetsutredning?

Varför skulle hon inte bli glad för din skull? Och varför skulle du inte kunna berätta om illamåendet? Att du är gravid gör varken till eller från för hennes fertilitet.

När jag blivit gravid har jag smsat de i min omgivning som jag vet det är jobbigt för och skrivit nåt i stil med "jag förstår om det är jobbigt för dig men jag har plussat. Om du behöver hålla avstånd förstår jag det oxå och finns kvar här när du är redo"

Jag har fö även varit den som fått ta emot den typen av (för mig) jobbiga besked så jag kan relatera till er båda.

Grattis till graviditeten!

Jo, det är klart att hon kommer att bli glad för min skull - det tvivlar jag inte på. Jag är mer rädd att jag ska göra henne ledsen för hennes skull liksom. Och att jag på något sätt tänker att hon skulle tänka typ "vaddå illamående, är väl inget att gnälla över, jag skulle gärna må hur illa som helst bara jag kunde bli gravid"

Tack för svar! Vad har du fått för svar på dina sms?

Jag tycker du fått bra svar. Tvivlar inte på att hon kommer bli glad för er skull. Anledningen varför man som ofrivilligt barnlös eller sekundärt barnlös blir ledsen eller avundsjuk är för att det påminner så starkt om det man inte lyckas med själv. Kanske kan du undvika att tala allt för mycket om illamående osv. med henne? Kanske finns det någon annan vän du kan tala om sådant? Kanske försöka prata om något annat än barn med henne. Jag i alla fall tycker det är mycket jobbigt då mina vänner med barn bara vill tala om krämpor, blöjor, skrik och mys. Försök finnas för henne även om du tycker hon agerar helt ologiskt, t.ex. om hon undviker dig. Var tydlig att du finns där för henne.

Från en del "grattis vad kul, när ses vi?", från andra "jag är glad för din skull men jag kommer inte orka ses på ett tag". Och det är helt okej, man kan inte tvinga folk att umgås eller orka vara glada.

Jag har dessutom sagt det så tidigt som möjligt så man inte springer på varandra och människan möts av en mage.

Dessutom så skulle jag inte prata med just henne om preggokrämporna (såvida hon inte frågar). Det finns garanterat andra du kan byta sånt med; om du inte har andra vänner/familj att prata med så kan du gå med i en blivande mamma grupp på fb eller liknande. Hon är helt fel målgrupp för den typen av klagomål.

Tack snälla för alla svar! Vi ses som sagt inte så ofta så det blir inte att vi pratar jättemycket, tänkte mer om hon frågar.

Vad vänligt av dig TS att visa den respekten. Grattis till nr 3

Jag i egenskap av tjejen som har svårt att få barn vet hur jag känner det. En av mina bästa kompisar blev gravid med sitt andra barn när vi höll på med utredningen och grejer. Hon sa det till mig på en gång, det tyckte jag var bra. Visst det kändes jobbigt men det är ändå inte hennes barn jag vill ha och självklart missunnar jag inte henne sitt barn. Sen hade jag en kollega som knappt vågade prata med mig, det blev bra jobbigt, hon skämdes nästan för att hon kunde bli gravid utan problem.

Som sagt jag önskar mig ingen annans barn men JA det är jobbigt när kompisar runt omkring blir gravida med de måste få leva sitt liv och jag vill inte bli utesluten pga en sån grej. Men visst om det blir mycket klagomål och pustande då kanske man har lust att be dem hålla käften.

Det jag reagerat mest på är när en kompis som mycket väl vet om min situation sitter och pratar om att om hon skulle bli gravid skulle det vara hemskt och att hon lätt skulle göra abort. Sånt kan behöver man kanske prata om just i det läget.

Jag tycker att du ska ringa henne och säga att du vill berätta en sak för henne men tror att det är bättre att skicka ett SMS så det ska du göra. sen skickar du det i ett SMS. Då har du berättat att du bryr dig om hennes känslor, och ger henne chansen att smälta nyheten utan att du hör hennes reaktioner
Jag hade dagar när jag blev jätteglad för andra, men den glädjen gjorde att jag blev jätteledsen för min egen skull. Samtidigt. Åtminstone jag kände mig som en jubelidiot och behövde hantera min egen reaktion innan jag kände mig redo att prata med personen i fråga.
Sen är inte alla som jag

Tack för alla svar, jättebra med olika tankar och synpunkter. Jag kan till viss del sätta mig in i tankar och känslor då jag behövde hormonbehandling för att bli gravid med 2:an (medan 1:an och 3:an blivit till helt utan behandling - tänk hur kroppen kan vara...) och jag vill ju inte att hon ska känna sig osidosatt.