"Hur ska han orka med ett barn när han inte orkar diska?"

Men herregud.....är detta din man du vill dela ditt framtida liv med.
Vad händer i nästa steg? Barn?

Ursäkta....men Dumpa honom! Du är värd så mkt mer!

Du är förmodligen inte själv heller helt felfri. Men det är ingen!

I vart fall tvivlar jag på att du verkligen älskar honom. Känns spontant mer som om du klamrar dig fast vid honom, för att du inte vill/vågar vara ensam.

Minns själv när jag var frånskild o ungkarl i fem år. Hade några förhållanden som defenitivt inte var bra. MEN, det var praktiskt o bekvämt o jag var en "fegis"!

Gjorde allt för att hon inte skulle överge mig!!!!!

Varje gång vi väl hade gjort slut, så kämpade jag för att få tillbaka henne. Men när jag sedan väl "gav upp". OJ, vad skönt det kändes. "Letade" mig vidare. (Var andra halvan av 80-talet. Fanns inte internet då)

Lärde mig efter varje "smäll". Blev tuffare o mer kräsen. Fick betydligt bättre självkänsla.

Så Plötsligt. Träffade en kvinna. Egentligen var alla förutsättningar att lyckas helt emot oss. Hon kom från Mellanöstern. Massor med kulturella, liksom andra livssynsfrågor. Dessutom yngre än mig.

Oj vad vi "bråkade" o var oense. Men vi kunde Prata. Vi båda lärde oss mycket av varandra.

Nu har vi varit gifta i drygt 27 år o har två vuxna döttrar.

Jag ljuger om jag påstår att det varit problemfria år. Men OJ vad mycket gemensamt vi har o haft.

Livet fick en helt ny "dimension".!!!!!!!!!!

Du kan Omöjligen verkligen älska din sambo. I så fall vet du inte vad Äkta kärlek är.

Tvivlar på att det ens är någon ide att du resonerar med honom.

Så var inte lat o feg. Bryt ditt förhållande och Börja Leva!!!!!!

Kan vara lite tufft i början. Men garanterat värt det.

Låt inte din lättja, bekvämlighet o feghet hindra dig. (Menar inget illa, när jag kallar dig feg o bekväm. Har full förståelse för dig)

Lycka till ????