Vi brukar försöka att den vuxne som först tar hand om kräket fortsätter (i den mån det är möjligt) bara för att vi förhoppningsvis inte ska däcka samtidigt om det smittar. Det är opraktiskt på riktigt.
Men sen, tvätta, noga med hygienen, den sjuke får gå på egen toa (går ju dock inte om man inte har minst 2) och den som är sjuk får inte vara och fingra i kyl och skafferi utan vi fixar mat/mellis/frukt.
Det är intentionen iaf, sen brukar det hålla i sig i ungefär en halv dag, för samtidigt som barnet slutar kräkas brukar jag glömma att det varit sjukt och börja äta upp halva mackor som barnet lämnat, äta upp resten på äpplet o s v. Jag är helt enkelt för lite rädd för magsjuka för att komma ihåg det någon längre tid.
Men, peppar peppar. Vi brukar numera sällan åka dit hela familjen. Det vände när barnen slutade vilja sitta i knät och kräkas rakt över en som de gjorde när de var små. Då åkte vi nästan alltid dit. Nu är det väldigt sällan och oftast begränsas det till ett barn och möjligen den vuxne som fick ta första kräkan och en vuxen är ju inga problem att isolera någon dag så där stannar det nästan alltid.