Mina föräldrar tjatar och skriker

Ställ ultimatum: antingen beter de sig som folk eller så bryter ni kontakten, iaf ett tag. Det är definitivt inte okej att bete sig som ett svin mot en dotter som det uppenbarligen går bra för.

Jag är en städad tjej. Pluggade natur på gymnasiet, gick därefter direkt över till Handels i 3 år och fick en examen i ekonomi. (Gjorde inte som många andra och tåg 1-5 sabbatsår pga påtryckningar ifrån föräldrarna).
Har fast jobb, alltid jobbat extra och mitt CV är långt. Driver ett tjejnätverk, har ett grymt kompisgäng, är otroligt omtyckt bland vänner och bekanta, har en fantastisk pojkvän. Listan är lång.

Det senaste 2 åren har jag gått upp 15 kilo, det mesta läggs på rumpa lår och bröst. Jag är väldigt kurvig vilket gör att det inte ser allt för mycket ut. Jag är medveten om det och tänker åtgärda under 2017 och framöver. 

Nu till problemet: De ringer i princip varje dag och ställer misstänksamma frågor vad jag gör och massa tjat. De är aldrig nöjda med något och så har det varit hela mitt liv. De bara klagar.

Häromdagen ringde pappa och skrek på mig; sa att jag behöver by pass, att jag förstör mitt liv (?), att jag inte kommer få jobb pga övervikt, att min pojkvän kommer lämna mig pga kropp, att jag är lat och att jag inte kan ta hand om mig själv.

Jag sa till på skarpen att man inte bara kan ringa och skrika personliga påhopp till sin dotter. Att det handlar om att kommunicera och föra dialog inte monolog och direktiv. Sa att jag också kan lära dem om livet och att jag är vuxen och lever mitt liv även om jag alltid lyssnar på allt de har att säga. 

De är fortfarande hemskt oroliga för mig och vill ta ett rejält snack i veckan. De lägger sig i så otroligt mycket. Det ger mig en sån otrolig ångest och dålig självkänsla av att jag aldrig räcker till och att jag alltid gör fel. Även det har jag sagt utan vidare respons. Om jag lugnt och metodisk förklarar detta så blir de arga, skriker och gapar och tycker jag är otacksam och något fel på mig.

VAD SKA JAG GÖRA? Vågar inte bara ignonera dem, får dåligt samvete. Men visst borde jag väl kunna få leva mitt vuxna liv? Ha e trevlig relation med dem; kunna bjuda hem dem till vår fina lägenhet(går inte pga ovan), prata om det är något, prata vardagligt. Förstår inte hur jag är så fel i deras ögon och att de inte fattar att de sårar mig när de säger elaka saker ur proportion.

Glad att höra att du verkar vara frisk och vettig, trots dina föräldrars beteende. De borde förstå att de lätt skulle kunna ge dig t.ex ätstörningar genom att agera så som de gör. Eller att du skulle bli ångestdrabbad och känna att du inte duger till och avskärma dig från vänner, pojkvän, studier, jobb etc.

De gör dig illa. Du är stark som klarat dig trots detta. Bra att du sagt ifrån. Du ska inte ha dåligt samvete. De lever inte genom dig, ditt liv är ditt. Jag tror inte att de är elaka människor som vill dig illa, men de tror att de kan styra och kontrollera dig och beter sig helt fel mot dig.

Försök att byta samtalsämne när de börjar med sin "rant" med en massa gnäll och negativa saker. Försök att vända saker till nåt positivt. T.ex om de klagar på din vikt så kan du säga "Ja, jag har börjat simma/gymma/springa/promenera. Var på en så mysig promenad borta vid... Har ni varit där? Det är så väldigt vackert..." Eller "Provade ett så gott recept på ... Har du testat det? Både jag och pojkvännen gillade verkligen det". På så vis kan du kanske ta död på deras vikthetsande genom att tydliggöra att det där är din sak, och nåt som du tar kontroll över.

Jag tycker att du kan spela in när de börjar bete sig illa mot dig, kanske är det inte själva medvetna om vad de säger och hur de säger det. När de säger nåt som sårar, säg de då direkt. "Det du just sa sårar mig.".

När de skriker så säger du bara i lugn ton. "Nu får du ta och lugna ned dig lite. Om du inte kan prata med mig i normal samtalston, så avslutar vi samtalet för idag." och om de fortsätter "Om ni inte klarar av att umgås med mig utan att vara elaka mot mig, så kommer jag kanske inte orka att umgås med er överhuvudtaget. Det går bara inte. Jag har så många fina människor runt mig som ger mig glädje och styrka, medan ni bara tar energi och gör mig illa."