Orolig inför utdrivningsskedet.

Jag har två barn. Med första barnet gjorde utdrivningen ont så jag dog Den svidande, brinnande smärtan var det värsta på hela förlossningen.

Men andra barnet var det samma visa och jag började samma klagolåt som gången innan men då frågade BM om jag ville ha lite bedövningsspray. Vilken grej alltså Förlossningen gick hur fint som helst sen

Tipset: be om bedövningsspray om det svider runt öppningen.

Lycka till

Du dör inte av smärtan. Men skriv ett förlossningsbrev där du beskriver att du är rädd för smärtan och gärna vill ha bedövning, spray eller pudendusblockad. Skriv också att du vill ha perinealskydd.

Alltså utdrivningen tyckte inte jag gjorde ont alls och då är jag en tjej som kräver mycket uppvärmning och förspel för att kunna ha sex och hatar gynundersökningar.

Har fött två gånger och tyckte endast det var krytvärkarna som var ansträngande vid utdrivningen. Inte själva krystandet. Mest jobbigt och ansträngande.

Tips (om du inte vill ha bäckenbotten bedövning) är att be att de sprayar bedövninsspray/lokalbedövningsspray i mellangården under krystningarna. Tar inte bort smärtan helt men tar bort toppen av smärtan. Jättebra!

Profylax har du ingen användning för under krystandet. Det är då man håller andan och trycker på.

Men under värkarna är profylax guld värt.

Mest handlar det om att behålla lugnet och acceptera smärtan och inte försöka fly från den. Jobba tillsammans med kroppen mentalt än att jobba mot den. Lättare sagt än gjort men positivt tänkande är viktigt.

Tänk själv om du ska springa ett lopp och du börjar tänka.. Nej nej åh vad jobbigt. Jag fixar inte det här. Hur mycket energi och driv har man då att gå i mål?

Om man istället tänker, ja, bra, lite till, så ger detta en liten extra kraft vilket man behöver när man föder barn.

Annat tips är att inte spänna läpparna utan slappna av i minnen då munnen är en ringmuskel. Spänner du den så spänns de andra ringmusklerna också enligt en profylax lärare.

Att föda är jättehäftigt! Lycka till.

Hej!

Jag födde mitt första barn för tre månader sedan och hade lite samma inställning som du, "jag tar det som det kommer".

Själva framförandet tyckte jag inte alls var det mest smärtsamma, det var mest jobbigt/ansträngande. Jag kände inte av någon brännande/svidande känsla alls. Kanske berodde på att jag hade krystvärkar länge (3,5 timmar).

Jag andades lustgas, vet inte om det hjälpte särskilt mycket mot smärtan men det hjälpte mig att andas lugnt genom värkarna. Jag hade inte lärt mig något om profylaxandning, och jag klarade mig utan problem.

Jag vet inte hur det är med förlossningsbrev, det kanske är olika beroende på var man bor. Men jag skrev inget förlossningsbrev. När jag pratade med bm på mvc om förlossningen så skrev hon upp mina önskemål i journalen (fast det var väl egentligen inte så mkt, som förstföderska har man ju ingen aning om vad man kommer vilja/behöva så det enda hon skrev var att jag var öppen för förslag gällande smärtlindring och skulle ta det lite som det kommer).

Jag tycker att det är en befrielse att äntligen få börja krysta. Då är det ju nära slutet. Tycker öppningsskedet är betydligt värre. Värkarna är hanterbara med trycket neråt som epiduralen inte kan råda bot på är det värsta för mig. Sen har mina förlossningar varit snabba. Epidural och lustgas med första och bara lustgas med andra. Var inte imponerad av Epidural. Hade kunnat varit utan den. spännande att se hur tredje blir i sommar

Det som gjorde ont, i mina ögon, var när huvudet står precis i öppningen, det är då man förstår varför en del kallar det "ring of fire". I övrigt var det i magen det gjorde ont i värkarna. Men jag säger också som andra sagt, krystvärkarna är helt annorlunda mot de andra, man får göra något, vara aktiv, det är befriande!

[quote=77274496][quote-nick]Fröken W skrev 2017-01-03 22:06:18 följande:[/quote-nick]Hej!

Jag födde mitt första barn för tre månader sedan och hade lite samma inställning som du, "jag tar det som det kommer".

Själva framförandet tyckte jag inte alls var det mest smärtsamma, det var mest jobbigt/ansträngande. Jag kände inte av någon brännande/svidande känsla alls. Kanske berodde på att jag hade krystvärkar länge (3,5 timmar).

Jag andades lustgas, vet inte om det hjälpte särskilt mycket mot smärtan men det hjälpte mig att andas lugnt genom värkarna. Jag hade inte lärt mig något om profylaxandning, och jag klarade mig utan problem.

Jag vet inte hur det är med förlossningsbrev, det kanske är olika beroende på var man bor. Men jag skrev inget förlossningsbrev. När jag pratade med bm på mvc om förlossningen så skrev hon upp mina önskemål i journalen (fast det var väl egentligen inte så mkt, som förstföderska har man ju ingen aning om vad man kommer vilja/behöva så det enda hon skrev var att jag var öppen för förslag gällande smärtlindring och skulle ta det lite som det kommer).[/quote

Håller med om lustgasen. Vet inte om den hjälpte så mkt mot smärtan men den höll mig fokuserad och hjälpte mig att andas systematiskt och inte börja panikandas. Räckte gott med lustgas tills den värsta delen 7-10 cm (båda ggrna har den delen gått paniksnabbt)

och sen när kroppen ville börja krysta men det var lite för tidigt. Minns när jag blev helt överumplad av krystvärkarna och bm sa åt mig att vänta med att krysta. Det var rent ut sagt för jävligt när huvudet var precis vid öppningen. Det där mes spray hade jag inte bangat på.

Men vips var det dags att krysta ordentligt och då jävlar kämpar man allt man har. Och sedan håller man sitt lilla mirakel i famnen :).

Minns att jag försökte tänka på varje värk som en knut på ett rep jag skulle klättra mig upp för. Sedan hjälpte det mkt att mannen följde värkmonitorn och förberedde mig inför kommande värk, beskrev när jag nådde toppen och peppade mig att orka, tills den tillslut passerade.

Jag gick inte på ngn kurs men läste boken "innan du föder". Där fanns många bra tips på hur man kan tänka för att hantera smärtan.

Lycka till!

Tipsar om boken Föda utan rädsla! Jättebra beskrivningar om smärtan, alltså vad som gör ont och varför. Hjälpte mig fantastiskt mycket. Kommer läsa den igen inför min andra förlossning.

Som någon mer skrev använde jag också lustgasen som ett verktyg att få rytm i andningen. Funkade jättebra för mig.

Kan tyvärr inte hjälpa dig mer än så då utdrivningen vid min förlossning bestod av hjälp med sugklocka, så det var en helt annan typ av upplevelse.

Lycka till!

Helt ärligt tyckte jag att öppningsvärkarna var värst. De var så intensiva och varade så länge. Krystvärkarna var HELT annorlunda, så kraftfulla att det var skönt att ge efter och krysta. Hade en rätt lång krystfas (ca en timme), så när han väl kom ut var jag så fokuserad på att pressa ut honom att smärtan liksom blev sekundär. Jag kände att jag sprack, struntade i det och krystade lite till. Fokuset på uppgiften var liksom så enormt att det inte fanns plats att fokusera på smärtan.

Jag sitter här med samma orohetskänsla som dig! Jag är taggad för förlossningen med otroligt rädd för smärtan vid utdrivningen. Pratat så mycket med min läkare om detta..