Vart kan jag vända mig????

När ska pappan vara föräldraledig då? Så fort du går tillbaka till jobbet borde det vara lättare för dig att få en lägenhet!

Börja jobba och sätt sonen i förskolan, om inte pappan vill vara föräldraledig.

Om han inte vill hjälpa dig så kan han bidra med stöd och se till att betala underhållsstöd. En kvinna ska inte göra allt. När ska pantade männen förstå det?!?!??

Han vill inte vara pappaledig. Eller rättare sagt, han klarar inte av det! Jag har märkt när jag bett honom om hjälp med att sätta på byxor på sonen, då blir han lättirriterad och lägger ner honom i soffan och vrålar "JAG KLARAR INTE AV DET HÄR! JAG HAR INTE PAYKET FÖR DET. FATTAR INTE DU DET JÄVLA F*TTA?!?" Han har haft honom som längst EN timme. Då tog jag ett bad och våran son sov under den tiden.

Så helt ärligt, jag vågar inte släppa taget om min son hos en person som inte har tålamodet att dra på ett par byxo på en bebis som gör lite motstånd. Han sätter sig själv alltid först. Våran son har på senaste blivit pappig (tyvärr) och brukar klänga runt hans ben och ropa "pappa". Då fräser han åt mig och säger "ta bort honom jag måste till balkongen och röka, fattar inte du det?".

Jag ångrar inte min son, men jag förbannar den dagen som jag träffade hans pappa på. Jag har aldrig mått såhär hemskt i hela mitt liv. I ETT år har jag gått runt med en klump i halsen och ber högre makter att hjälpa mig och min son. Vill bara fly härifrån, bort från honom. Men jag har återigen ingenstans att ta vägen. Jag har bett honom flertal gånger att ge mig hela vårdnaden och på så sätt kanske jag får mer hjälp men han vägrar.

Förskola då? Är din son ett år gammal så kommer du inte att få försörjningsstöd utan att stå till arbetsmarknadens förfogande, och då krävs att du har ordnad barnomsorg. Nån särskilt hjälp för ensamstående mammor med sunkiga partners finns tyvärr inte.

Var bor dina föräldrar?

Var det ett gemensamt beslut att skaffa barn? Han låter inte så mogen för det tyvärr. Det är illa om han stöter bort sonen när han söker bekräftelse och uppmärksamhet. Gör han verkligen ingenting med sonen?

Har ni pratat om separation när ni båda är lugna och sansade, dvs inte är upprörda?

Om inte så kanske det är dags nu? Tyärr så finns inte så mycket att göra annat än det som andra skriver här: du får börja jobba och lämna sonen på förskolan så att du kan hitta ett annat boende. Du och pappan får samarbeta om detta då, se till att det blir ett bra avslut mellan er två och komma överens om sonens och pappans fortsatta umgänge. Pappan bör kanske också skriva över lite dagar på dig om han inte vill vara föräldraledig.

Angående att släppa taget och börja jobba igen: det är bara att planera in det. När dagen kommer så blir du redo. Så var det i alla fall för min del. Man ställer liksom in sig. Det är inte så farligt som det kanske känns just här och nu. Det är väl i så fall värre att bo i en otrygg miljö än att börja jobba igen?