Hur mycket hjälp och stöttning får ni av er partner

Fast ärligt talat, hur har han kunnat vänja sig vid att du gör allt och han inget...

Det är dags att sätta ner foten, det kommer bara bli värre när barnet har kommit ut. Att han inte gör saker själv kan du inte förvänta dig tyvärr. Säg ifrån, visa hur jobbigt du har det. Få ett litet sammanbrott så han förstår. Och ge honom tydliga instruktioner! Följ upp och säg till igen om han inte har gjort det han ska. Om några år så har han lärt sig förhoppningsvis. 

Att han beter sig fel är ju både uppenbart och ganska oviktigt faktiskt.

Men sluta anse han ska hjälpa till! Sätt er ner och diskutera ett hems uppgifter, och vem som ska göra vad så båda gör sin del, då ni nu inte verkar gjort det förr. Att vilja lämna när du nu blivit gravid är väl ingen lösning.

Men vad gör han medan du gör allt det där hemarbetet? Har han mage att sitta kvar i soffan eller framför datorn medan du diskar, tvättar, servar bilen...? Sluta i så fall göra nåt alls om han inte antingen hjälper dig eller gör något annat nyttigt samtidigt.

Sjukt...själv är jag sjukskriven halvtid pga stress och är gravid i v 30. När jag lämnat barn på förskola har jag 4 timmar för mig själv innan jag far till jobbet. Denna tid använder jag till att försöka fara och simma, gå promenader eller om jag är helt knäckt ligger jag i soffan och vilar...

när jag åker på jobbet där vid 16.00 hämtar min man på förskolan, gör middag till sig själv och dottern(om inte jag gjort middag vill säga, gör det ibland) diskar bort, dammsugar, rensar kattlådan, skurar, gör i ordning kvälls-mål, byter blöja, borstar tänder på dottern samt nattar henne.

Alltid fint och mysigt när jag kommer hem vid 21.00.

Jag brukar diska på förmiddagarna när jag orkar, starta tvätt och stöka bort så det är hyffsat fint när familjen kommer hem men det tyngsta lasset drar min man just nu som dessutom knappt har ngn fritid. Det är tur att han får lite egen-tid när barnet somnat i af... 

Jag får väldigt dåligt samvete så klart, men orkar inte dammsuga och det finns ju en anledning till varför jag är sjukskriven. Han klagar aldrig utan är så go och fin.

Allså gud vad jag har det bra när jag tänker efter, tar så mycket för givet...

Men varför skaffar du barn med en bebis? du väljer ju att vara ihop med detta kromosomfel till jätte bebis och nu kommer bebis 2,du har valt det lev med det och sluta gnäll om det

Du har snarare nåt som heter självrespekt ,hör och häppna jag som man städar och fixar en hel del i hemmet specielt nu när sambo är gravid .Är man inte mentaltefterbliven klarar man av att hålla ordning

(Din situation är ju ganska annorlunda jämfört med TS så därför OT, men stressande göromål i hemmet som sjukskrivningsorsak är det första gången jag hör talas om. Kanske barmet är stressande, och det är därfor hon är så stor del på fsk antar jag. Men bra du har familj som ställer upp.)

Jag är sjukskriven pga av stressigt jobb plus min familjesituation. min familj dvs mamma, pappa och syster är alla alkolister och tar sjukt mkt energi. Har dessutom kronisk värk i kroppen pga all ångest och stress. lägg på en graviditet med detta med foglossningar, illamående, järnbrist osv osv. Man blir trött och orkeslös, svårt att sova på nätter osv.  Det har inget att göra med hushållsarbete utan mitt allmäntillstånd. Googla på utmattningssyndrom kanske du förstår vad jag pratar om och är ganska vanligt.

Mitt barn är inte länge på förskolan - 4 h om dagen. Jag är ju sjuksriven på halvtid samt jobbar kvällar mellan 16.00 till 20.00. Annars hade hon ju inte varit där alls och missat förskoletid i ett halvår vilket inte heller är bra då hon är 3 år och van att vara där på heltid.

Min man gör hälften av allt hushållsarbete i vanliga fall, dvs när jag inte var sjuksriven eller gravid och vi båda jobbade heltid. Nu gör han dock extra mkt även om jag är hemma mer och har förstått att det jag tar för givet är inte självklart för andra.

När jag var gravid gjorde sambon allt som jag inte klarade av. Jag hade inte ont men mådde väldigt illa och sov vansinnigt mycket.

Har han alltid varit sådan? Sällan brukar människor ändra sig självmant.

Du har en rejäl uppförsbacke framför dig ifall du vill få ordning på detta. Han kommer inte ändra sig själv eller göra det samarbetsvilligt.

Kräv att ni delar upp uppgifterna rättvist till en början. Förklara att det inte är en dans på rosor att vara gravid, och han därför nu dessutom också får ta sin egna hälft och det värsta av ditt sålänge du bär erat gemensamma barn.

Ser du ingen vilja eller förståelse direkt är nästa steg nog parterapi.

Varför trodde du det? Snarare borde dina tankar gått åt hållet - kan jag verkligen skaffa barn med en man som är så lat? Jag kommer inte få någon hjälp.

Håller helt med. Fattar inte hur en del kvinnor tänker egentligen. Min man är världens bästa- mot mig. Men att skaffa barn med någon som jobbar 60 timmar i veckan... Nej tack. Stackars barn.

Det låter superjobbigt! Om jag vore du så skulle jag bara inte tolerera detta! Sätt ner foten ordentligt, det är 2017 nu och du ska ta det lugnt när du är gravid. Om han fortfarande inte fattar...Ja men då börjar du laga mat till dig själv, sätt dig och käka och fråga honom vad han ska äta ikväll. Tvätta DINA kläder och låt hans ligga...så får vi se vad han säger när han inte har några rena kallingar. Nu ska ni dessutom ha barn tillsammans och då är det extra viktigt att ni börjar hjälpas åt för det kommer ju inte bli mindre att göra direkt...

Jag är gravid i vecka 19 och har mått som ett jävla mähä fram till vecka 16 ungefär. Jag var sjukskriven från jobbet och bara låg i soffan typ, och min sambo passade/passar upp på mig som om jag vore en prinsessa. Det är ju så det ska vara! Är han inte pigg och mår dåligt så ställer ju jag upp för honom osv. Annars måste MÅSTE man hjälpas åt.

Som sagt, prata prata prata! Lycka till <3

jag skulle aldrig acceptera sånt beteende.. ni är 2 om att skaffa barn. jag skulle prata klart och tydligt om vad som behövs ändras. nu.
normalt delar vi hushållssysslor 50/50 med min man, nu när jag mår sämre under graviditeten så tar han nästan allt. aktiverar dottern, sköter matinköp, matlagning, tyngre städ. jag tar hand om lättare städ, men får mycket mer tid så jag kan lägga mig och vila eller ta ett bad. han förstår att det är påfrestande att vara gravid, och som sagt, även om det är jag som är gravid så var vi ju 2 som bestämde oss att skaffa ett barn till.

Han lagar all mat, bygger om carport till garage, tar allt med bilen och lämnar på fsk, jag städar och tvättar tar alla hundpromenader och när det gäller barnen så delar vi på allt.

Jag städar och sambon tvättar. Han handlar även mest och tar kattlådan. Han bär alltid kassarna om vi handlar tillsammans. Han är riktigt hjälpsam men får nästan dåligt samvete över att han vill hjälpa mig så mycket så jag brukar ta städningen iaf :) (då han ändå inte är så bra på det haha) lagar mat brukar vi göra tillsammans.

Hoppas din karl skärper sig, hade aldrig klarat av att göra allt de där..

TS jag hoppas verkligen att du kan få honom att förstå att han måste engagera sig mera för så här kan du inte ha det. Jag har haft tur då min sambo har varit helt underbar under både graviditeter och jobbiga amningsperioder. Jag har så klart alltid gjort de jag orkat och kunnat och vissa dagar har det varit mer och andra mindre. Det enda som han verkligen inte gjort är att starta tvättmaskiner men att hänga upp, vika och plocka undan inga problem. 

Visa att du är trött och får ont, lägg dig och vila och skit i att plocka undan om du inte orkar. Jag tror du måste visa att du behöver hjälp. Om du behöver framföra hur du tänker till din sambo är det viktigt att framföra det på ett sätt så han kan ta till sig det. Förklara utan att lägga skuld är det bästa sättet att kunna påverka andra till det positiva för er båda! Om du skuldbelägger kan han bli ännu mer anti.

Lycka till!