Varför är det så svårt att låta människor vara osociala?

Vi är ju alla olika. Själv respekterar jag fullt ut om folk vill vara för sig själva. Men säger man inte något så kanske andra tror att man vantrivs med situationen, att man är ledsen för att man är själv en helg helg osv osv. Så du får nog ta och öppna lite på förlåten. OM du skulle få en inbjudan så säg du inte alls känner för att träffa folk utan vill ta det lugnt hemma. SÅNT respekterar folk!

Jag trivs att vara ensam, jag avskyr att bli störd hemma, jag vägrar öppna dörren för oanmälda besökare för jag trivs utan sällskap. Hur svårt ska det vara att acceptera det här?

Hela samhället går ut på att vara social, hela tiden, med alla, alltid. Om jag inte vill träffa människor så är det klassat som onormalt. Jag vill inget hellre än att flytta långt som fan ut i vildmarken, minst tre mil till närmaste granne, men har tyvärr inget möjlighet till det i dagsläget. Jag avskyr att bo i lägenhet, alla dessa människor överallt, det tar all min energi. 

Och folk i omgivningen som tar " jag har inget planerat i helgen" som en inbjudan att hälsa på, släpa ut mig på diverse olika sociala tillställningar, för deras uppfattning är att jag har ju tråkigt eftersom jag inte har något att göra. Ingen reflektion alls över att jag är nöjd med att göra absolut ingenting, alldeles för mig själv, hemma, ensam. Och trots flertalet förklaringar så verkar det inte gå in alls.

Är det här vanligt, att inte acceptera att en del vill vara för sig själva och faktist mår bra av det?

Jag är mest förvånad över att du öht HAR vänner som släpar ut dig eller kommer och knackar på.

Av ren nyfikenhet, hur och när umgås du med dina vänner, TS?