Om man inte håller med om diagnos

Förr i tiden. Jag för inte alls särskilt länge sedan så var psykläkare VÄLDIGT försiktiga med att stämpla sina patienter med diagnoser för alla som har ngt hum öht om människans psyke inser att en diagnos kan bli som en självuppfyllande profetia och man blir sin diagnos helt enkelt. Visst finns det glasklara fall där ingen tvekan råder men när det gäller dessa "luddiga" diagnoser som bara är en fråga om tolkning utifrån ett "ja och nej-formulär i några olika steg av typen "ibland" "sällan" så blir det så godtyckligt så det är väl bättre för alla parter om man bara säger till patienten att gå ut och LEV.

Anonym (Samma) skrev 2017-02-24 15:46:08 följande:

Med en diagnos kan man få hjälp i skolan med de svårigheter man har, man får bättre förståelse för hur man faktiskt fungerar och kan hitta verktyg till att hantera sina svårigheter. I mina öron låter det där som en gammal myt, eller som möjligtvis kan stämma in på vissa barn som tror att de får bete sig hur de vill för att de har en bokstavskombination att skylla på. Det tror jag dock går över efter ett tag.

Jag föll mellan stolarna med min diagnos till en början. Missade hjälp i skolan och har kassa betyg för att jag inte hann klart på prov eller fick möjlighet att studera ifred, vilket skulle underlätta ned mina koncentrationssvärigheter. Ska så småningom börja med medicin för att få ordning på min hjärna som går på högvarv så det är lätt sagt att man ska "leva" om man själv inte upplevt sådana problem.

Ja i den bästa av världar och om man får en riktig diagnos satt i unga år. Det måste vara EXTREMT svårt för en läkare att kunna bedöma om ett barn har ADHD eller om det bara är en helt vanlig busig unge som har svårt att sitta still!? Baksidan på diagnosen är ju trots allt att det väldigt lätt blir så att den blir en ursäkt som man kan använda HELA livet och liksom man har inget eget ansvar alls.

Om man inte håller med om diagnos

INNEHÅLL