Olika förhållningssätt till hundägande

jag har 3 hundar, använder aldrig koppel. De springer inte fram till människor eller andra hundar, jagar inte efter vilt som hoppar upp mitt framför nosen på dom. De får ALDRIG hälsa på hundar på promenaden! De har varandra och sina hundkompisar som de leker med och har inget behov av att hälsa på okända hundar. Mina hundar är av modell mindre och jag skulle aldrig riskera att de skadas genom att hälsa på okända hundar. I mitt tycke är det uppstressade för hundar att hälsa på varenda okänd hund de möter på promenaden. Mina hundar vet att jag sköter situationen och är trygga med det varför de knappt bevärdigar mötande hundar med ett ögonkast. Hundar har inget behov av att "bilda flock" med nya individer på varenda promenad. Förstår mig inte på folk som ska låta sina hundar hälsa på allt och alla.

Jag tycker du låter som en bra hundägare.

Idioter finns det överallt. Har träffat på en del del hundägare som inte kan uppfostra sina hundar överhuvudtaget *host host mina svärisar* 

En del är så himla olika. En del har kvar sina hundar i tex bilen (inte i gasande sol under sommaren då men om jag inte skriver ut det lär någon påpeka....) och en del tar bara med hunden in i andras hus och släpper dem lösa där direkt utan att fråga först. Hände under ett kalas jag var på i somras. Fast folks hunduppfostran är väl som folks barnuppfostran. Alla tycker olika, gör olika, och alla "vet bäst själva". 

Många hundar mår inte bra av att hälsa på främlingar, oavsett om det är hundar eller människor eller vad det är.

Mina hundar har enbart umgåtts med hundar vars ägare jag känner och umgås med, dom har inte visat något intresse av att hälsa på andra..
Tyvärr verkar många missa att deras hundar blir otroligt stressade av att hälsa på allt och alla.

Så frågan e ju vem som mår bra..

Varför inte?

Det behövs inte, min äldsta hund är 11 år och yngsta är 6 år. De har aldrig sprungit fram till varesig människa, hund eller annat djur. Givetvis visar jag respekt mot mina medmänniskor och har dom i "fot-position" vid möten ;)

Någon som har något tips på hur man ska förklara (vilket jag i och för sig inte känner att jag behöver) för sådana här hundägare att man har en hund som inte vill ha kontakt? De verkar inte köpa det på nåt sätt. Undrar om det har nåt med min hunds utseende att göra, mellanstor och söt. Skulle det göra skillnad om jag hade en pitbull?? Eller om min hund kastade sig fram i kopplet och skällde som en galning? Att hon morrar, reser ragg och svans fattar inte folk. Och det är mest äldre som tycker att man är taskig mot hunden om man jobbar med den i hundmöten, att man har den vid sidan (som tydligen hör till ovanligheten bland "Svensson-hundägaren") verkar retsamt för dem. Man får alltså typ skit för att man har kontroll på sin hund. Åååh!

Bara för att de aldrig har gjort någonting hittills behöver ju inte betyda att de inte kommer göra det i framtiden.  Kan ju vara så att det är någon annans hund som springer fram och gör någon av era hundar något så att de blir arga, svårt att stoppa 3 okopplade och arga hundar. 

Kan ju tycka att det är okej att gå med okopplade hundar ute i tex skogen, men det är inte okej inne i stan, är inte tillräckligt med att ha dom nära dig när det kommer någon.  Finns ju koppeltvång av en anledning. 

Har nog mycket med din hunds utseende att göra. Ju ju ganska urtypiskt att man skojar om att hundägare till små hundar inte uppfostrar dem tillräckligt, då de är "söööö sööööta och skulle aaaaaaaaaaaldrig...." ja du förstår.  De tar det helt enkelt inte lika seriöst då utan ser bara allt gulligull och allt fluff-fluff. 

Vet tyvärr inte vad du kan säga till dem...  Enda som verkar hjälpa när man möter sådana där människor är att ryta ifrån otrevligt men det är aldrig roligt. 

Ja precis, ju sötare (trots morrande) desto mindre bryr de sig om signaler. Som de för övrigt inte verkar veta vad det är, eller att hundar har över huvud taget. Skulle aldrig släppa fram min hund till en som resten ragg och morrade.

Jag har en kelpie, men hon ser väl alltför liten och ofarlig ut.

Nästa gång, fråga varför de vill släppa fram sin hund till en som morrar och reser ragg. Fråga med överdriven ironisk röst "JA men självklart!! Att släppa fram din hund till min hund som är morrar reser ragg låter som en jättebra idé! INGENTING kan gå fel!" sen ler du överdrivet mycket och ser om de fattar hinten.  

Haha sen kanske de inte gör det ändå... ibland undrar man vad det är med folk.  Jag lider med dig.

till bibbidi: koppeltvång innebär INTE att du behöver ha din hund i koppel, det innebär att du ska ha din hund under sådan uppsikt som att den hade varit i koppel ;)

Det har hänt flera gånger att ouppfostrade hundar sprungit fram till mina, jag har då bett mina hundar att vänta bakom mig medans jag, som flockledare, tar hand om situationen genom att ta tag i den framrusande hunden och leda den tillbaka till sin ägare. Mina hundar reagerar inte i sånna situationer då dom vet att det är min sak att hantera och inte deras.

Jag promenerar inte heller i tätbebyggt område med mina hundar utan tar bilen till någon trevlig promenadslinga.

Chansen att mina skulle springa fram till någon finns inte, så är det bara. Enda anledningen till att jag inte skulle ha 100 procent kontroll över mina hundar vore om de skulle bli så skrämda av något att de flydde i panik, men det är en chansning jag valt att ta då jag tycker att värdet av att få röra sig fritt överväger den lilla risk att något skulle skrämma dom så extremt att de blev så blockade att de inte skulle lyssna.

Jag är absolut inte emot koppel på något sätt, det är en skyldighet att ha koppel om man inte har full kontroll på sin hund. Det är ditt ansvar som hundägare att se till att dina hundar inte skadar eller skrämmer andra. Sedan känner jag mig själv betydligt lugnare när jag ser en hundägare med en lös, lydig hund gåendes vid sin sida än när jag ser en kopplad hund som kastar sig rabiat i kopplet, för hur ska man veta att kopplet håller?

I den  bästa av världar hade det varit fred på jorden och vi hade alla stått i en ring och sjungt Kumbaya.

;) ;) ;) ;) ;) ;) ;) ;)

Oavsett hur väl uppfostrad en hund är så kan det slå slint, och då står du där med 3 okopplade hundar som du ska försöka hålla koll på. Hundar är som människor, djur. Och det kan uppstå situationer när man reagerar på ett sätt som man aldrig hade trott. Därför tycker jag att det är oerhört dumt att man som hundägare säger (oavsett storlek på sin hund) "Min hund är så väluppfostrad och skulle aaaaaaaaaldrig". Man ska aldrig säga aldrig, man kan inte, för bara för att någonting har varit på ett visst sätt hittills så behöver det inte betyda att det alltid kommer vara så. Och bara för att man har någorlunda koll själv så ska man inte lita på att andra har det. 

Du kan inte lita på att dina hundar ALDRIG kommer att reagera när en främmande hund springer fram till dem, även om de ser dig som flockledare. 

;) ;) ;) ;) ;) ;)

Det är alltså att man säger att "min hund skulle aldrig" som jag stör mig på

mehehehehehe

Precis som det finns en möjlighet att du skulle få en flipp och dansa naken mitt i stan ;) allt kan hända. Men jag bedömer risken som så extremt minimal att jag väljer att ta den ;) har det inte hänt på 11 år trots i snitt 5 hundmöten per dag så kommer det nog inte hända framöver heller.

Skillnad på att klä av sig naken och dansa näck på stan och plötsligt bli arg över någonting. 

Okej. Du har fullständig bestämmanderätt över alla framtidens olika scenarion och alla nerver, känslor och impulser som kretsar omkring i dina hundar. Bra att veta. 

Precis, jag har full kontroll på mina hundar och vet hur de reagerar i olika situationer. Skönt att vi är överens ;)