Måste umgås med ex

Varför känns det som ett straff? Du har väl själv valt denna människa som förälder till dina barn?

Ja,men kanske inte vill ha kontakt med den person resten av livet?Två olika saker?Eller älskar alla varandra resten av livet,eftersom dom har ett barn tillsammans ?Eller.

Har ingen kontakt med barnets pappa, barnet är vuxet.

Är det omöjligt att det efter själva barnalstrandet har tillstött något som gör att kontakten känns motig?

Jag har två barn, den ena är vuxen. Han pappa var min bästa vän även efter skilsmässan. Dessvärre dog han ifrån oss ännu när vår son var i mellanstadieåldern. Jag saknar honom varje dag och skulle inget hellre önska än att få träffa honom igen.

Har en son till som snart fyller 18 vilket jag sett fram mot länge, då slipper jag äntligen ha med hans far att göra.

Mitt svar är att det är olika helt enkelt!

Låter underbart i mina öron!Vill ha det så.

Mina föräldrar har inte haft kontakt sedan jag och mitt syskon blev vuxna. Nu ska jag snart gifta mig och då blir de tvungna att vara på samma ställe samtidigt för första gången i mitt vuxna liv, för jag vägrar ha två bröllop för att de inte kan bete sig som vuxna. Som jag har roddat med allt annat åt dem för att de ska slippa ses...

Får se om jag orkar styra upp åt dem när de får barnbarn eller om de helt enkelt får välja mellan att träffa barnbarnen eller slippa träffa varandra när båda vill komma till samma tillställningar...

Jag och mina barns far hade inga större problem med varandra men vi slutade ha kontakt när barnen blev stora nog att själva sköta umgänget. Dock så har mina barns far inte varit särskilt närvarande av eget val så den kontakten är ytterst sporadiskt nu när de är nästan vuxna/vuxna. Tror den yngsta var 14 då de själva började ringa och bestämma när de skulle ha umgänge, men det hade nog gått redan innan men då fanns inte deras pappa tillgänglig för dem.

Om pappan gärna träffar sina barn så är det ingen större fara om de själva får sköta umgänget ganska tidigt, iaf vid 11-12. Det är liksom ingen risk att de ringer och frågar om umgänge och pappan ständigt säger nej.

Har man fastställt umgängesavtal är det ju inga större problem. Man hör av sig bara om det sker någon förändring av tider eller om barnen behöver någon medicin eller liknande. Annars måste man inte ha kontakt alls. Allt går att sköta via sms eller mail dessutom om man så vill.

Ja,för att ett par som inte har barn och separerar,kan ju välja att aldrig mera höras av för allas bästa.Samma sak fast om man har barn tillsammans,måste man ha kontakt,fast det inte är bra alls.Så man har inget val,känns som straff utan benådning .

Att skaffa barn kräver att man är situationen vuxen. Den lilla kontakt man MÅSTE ha bör man kunna klara av för sina barns skull. Ett sms kring hämtning/lämning med nödvändig info som den andre måste ha kan inte vara för mycket begärt. Om det verkligen är det så får man be någon vara mellanhand. Den andre föräldern finns där, denne kommer inte att försvinna, ens barn är till hälften den personen...