Inlägg från: Anonym (Vi) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vi)

    Hur gör ni med sparandet till era barn?

    Jag investerar i indexfonder varje månad, då är det barnbidraget, gåvor till barnet och extra pengar vi känner att vi kan skjuta till som går dit. Det sparandet är prioriterat hos oss! Kontot står inte i barnets namn utan barnet är förmånstagare. Jag tycker att det är otroligt viktigt att inte spara i barnens namn, de kan vara världens busar när de blir 18 och får då tillgång till alla pengar att slösa hejvilt. Man tror inte det om sina barn men kan aldrig veta innan. Jag vill också ha tryggheten att styra pengarna vilket inte går om det står i barnets namn, samt spara lite längre än 18 år. Jag vill att vi köper kommande lägenhet med de pengarna, och inte barnet.

    Jag kommer antagligen spara kommande barns pengar på samma konto eftersom det annars kan skilja sig rejält i utdelning. Vi kommer att köpa lägenheter till våra barn och räknar med någon miljon kontant var. Hittills har "räntan" legat på i genomsnitt 15-20% så det är redan mycket pengar på några få år, om man jämför med SBABs 0.65%. Det är tryggt att investera på det sättet, köper aldrig enskilda aktier som är riskfyllt!

  • Anonym (Vi)
    Guapa skrev 2017-02-26 09:01:31 följande:

    Jag såg ett inslag på nyhetsmorgon för ett par veckor om barnsparande och fick mig att par riktiga tankeställare. "Lyxfällan" Charlie Söderberg och någon känd ekonomibloggare ("Rika tillsammans") har skrivit en bok om just barnsparande och de menade att tidigt ge barnet ett ekonomiskt tänk var oerhört mycket mer värdefullt för barnet än att spara till en stor summa. Att ge barnet en större summa på sin 18-årsdag kunde tom vara negativt för barnets ekonomiska utveckling.

    Jag gillar tänket väldigt mycket, att se det som en mer långsiktig investering än tillfälliga gåvor till barnet. Att barnet tidigt ska förstå vikten av att hushålla med pengar och spara till specifika mål.

    En idé är att dubbla barnets egna sparande - att de själva sparar pengar till körkort, lägenhetsinsats eller kanske en leksak, men att man bidrar med motsvarande belopp (eller kanske mer om det behövs för att uppnå målet inom rimlig tid). 

    Just nu sparar vi inte särskilt till barnen men vi funderar på att börja med det, inte minst för att det är kul med ett längre sparande (15-20 år) där man kan ta lite större risker och därmed få en större avkastning i aktieindexfonder och liknande. Vi kommer följa råden på nyhetsmorgon och:

    * Månadsspara i ISK i våra egna namn (inte barnens!)

    * Samma konto till båda barnen (för att undvika orättvisor beroende på hur börsen går)

    * Ha en relativt hög risk i början med rena aktieindexfonder för att senare när barnet blivit äldre minska risken med mer räntor.


    Håller med i sak men tycker att en lägenhet som ju kostar rejält med pengar kan vara värt att spara till, istället för att barnet ska klara sig själv och bostadsfrågan blir då väldigt problematisk. Har man en lägenhet med litet/inget lån har man ett ekonomiskt försprång på många år jämfört med de som inte fått något alls. Vi vill nog även betala körkort men det gör vi antagligen ur "egen ficka" när det är dags. Men att ge pengar bara sådär skulle jag aldrig göra. Det måste vara något vettigt. Men rika tillsammans-bloggaren har hittills sparat en enorm summa till sitt lilla barn så jag gissar att det är det som är poängen. Eller har du tolkat det annorlunda?

    Vi bor i en bostadsrätt tack vare våra föräldrar. Vi är gifta och har snart två barn, avgiften är låg så vi kan studera samtidigt utan ekonomiska svårigheter t ex, har t o m råd att resa. Om vi inte haft lägenheten hade vi behövt bo hemma fortfarande och fått vänta med att starta våra liv, antagligen i en hyresrätt sedan med hög hyra som det brukar vara - inget ekonomiskt svängrum. Vi är så otroligt tacksamma över den här möjligheten då vi kan flytta med våra barn till ett hus i ett mycket fint område innan vi är 30. Vi hade gjort det innan 25 om vi inte hade prioriterat långa föräldraledigheter.

    Jag följer just rika tillsammans-bloggen och har en kapitalförsäkring till barnet, ISK till mig. Dubbelkolla det (spelar nog inte så stor roll mellan de två), och börja! Det är jättekul! Så hög risk blir det ändå inte realistiskt sett då man sprider riskerna rejält
  • Anonym (Vi)
    ITpappan skrev 2017-02-26 14:35:53 följande:

    Pappa betalar.


    Nja det var nog mest arv faktiskt. Och snarare mamma än pappa... Vi är två unga vuxna med mycket bra ordning på vår ekonomi, har varit knapert långa perioder ibland men vi har klarat oss på väldigt lite utan problem, och är väldigt tacksamma över allt vi fått och ger gärna tillbaka! Det är det målet föräldrar brukar ha gällande barnens syn på pengar. Att vi bor i en obelånad bostadsrätt i Stockholm har inte påverkat den synen negativt så det behöver inte finnas någon motsättning i de två. Men visst sticker det folk som dig i ögonen!

    Vi är långt ifrån bortskämda och vill ge våra barn samma förutsättningar. Eller är det bättre att barnen bor hemma tills de är 25+ med möjlighet till en dyr hyresrätt i kasst läge? Hyresrätter är att kasta pengar i sjön, har man råd att undvika att sätta sina barn i den sitsen är det väl toppen? Tycker du annorlunda?
  • Anonym (Vi)
    Guapa skrev 2017-02-26 14:47:59 följande:

    Rikatillsammans-bloggaren kommenterade faktiskt det faktum att han sparat en ansenlig summa till sin dotter men sen under tiden de skrivit boken insett att han tänkt helt fel. Så nu har han strypt sitt barnsparande rejält.

    Att spara lagom till sina barn var positivt men inte för mycket. Han menade att hela barnbidraget var FÖR mycket. Tyvärr utvecklade han aldrig det resonemanget så jag förstod inte riktigt vad han menade med FÖR mycket (för precis som du säger - en lägenhet är dyr..). Man kanske måste köpa boken för att fatta poängen :) Fast han borde ju skrivit något på bloggen om det?

    Som jag förstod det var boken uppdelad i två delar - en del som beskrev rent praktiskt/tekniskt hur man bör spara till sina barn för att få hög avkastning med låg risk på lång sikt och en del som beskrev hur man kan hjälpa sitt barn att utveckla ett ekonomiskt tänkande. 


    Oj, det gör mig väldigt förvånad. Ju mer man kan betala kontant på en lägenhet desto bättre i min mening. Det går inte över en natt att skramla ihop 3 miljoner heller (som det kostar för en liten lägenhet i vårt område), tror att hans ursprungliga mål var 2 milj.

    Har inte tidigare hört om föräldrar som betalat för att barnen ska slippa CSN, förrän jag läste här. Men lägenhet, körkort, hyran under studietiden, en eller två av de sakerna kan man ju i alla fall spara ihop till. Jag tycker inte att det är att skämma bort, alls. Det känns bara vettigt. Då köper vi mycket begagnat, lagom med leksaker och annat och lever inte i överflödig lyx/curlande, det är där problemet ligger när det gäller brist på respekt för pengar känner jag, om man får allt man pekar på t ex, och aldrig fått hushålla med pengar själv. Man kommer nog långt med vecko-/månadspeng. Även om det är väldigt mycket pengar som sparas till barnen är det smarta investeringar.
  • Anonym (Vi)
    Guapa skrev 2017-02-26 19:59:40 följande:

    Jag hittade klippet på hans blogg! Publicerat den 31a januari. Han fick även frågan i kommentatorsfältet varför han ansåg att hela barnbidraget var för mycket. Han svarade något i stil med att han sparat mer än så i början men insåg sen att det var stor risk att man gör sitt barn en björntjänst om man sparade för mycket.. typ nåt sånt. Du får kolla på bloggen :)

    Sen tycker jag nog det är vettigt att inte bidra med hela kontantinsatsen till första lägenheten utan låta barnet spara till en del själv. Självklart får man ju hjälpa till med boende om det behövs akut för studier el liknande och man ekonomisk möjlighet till det, bara man inte serverar allt på silverfat så barnet aldrig behöver ta något eget ekonomiskt ansvar. Det är en avvägning man får göra där.


    Ska kolla upp det, tack! Ja jag har inte ens funderat på det eftersom vi inte kommer kunna betala 3 miljoner kontant oavsett. Men det låter klokt med ett mindre lån som barnet tar över när det har en fast inkomst. Men för mig spelar det nog ingen större roll. Gissar att våra barn kommer göra som oss: vilja flytta till större när de bildar familj, vilket är omöjligt utan en rejäl kontantinsats. Om de inte vill flytta en bit härifrån såklart! Sedan är det inte alla som skaffar barn tidigt men vi utgår ifrån oss och vill att möjligheten ska finnas att forma sina liv själva och inte hindras av pengar.

    Vi kommer tidigt börja med "ekonomisk medvetenhet" och få in rätt inställning från start. Då spelar resten ingen roll. De kommer att sköta sin ekonomi själva som vuxna såklart, man ska ha en buffert och göra upp en budget osv, känner inte att amorteringar är så viktiga i den ekvationen, för att det ska räknas till eget ansvar. Det värsta man kan göra är att dela ut lägenheter till ungdomar som inte kan hantera pengar, då är det illa. Men så länge de klarar av det ansvaret vilket jag hoppas på ska börja innan tonåren så ska det nog gå bra.
  • Anonym (Vi)
    Anonym (123) skrev 2017-02-26 21:34:03 följande:

    Tycker att man stjälper snarare än hjälper om man ger sina ungar 250 papp bara för att dom råkar existera. Vad lär man sig av det? "Nej gumman, du behöver inte jobba och spara ihop dina pengar för att köpa en lägenhet, det har vi redan fixat åt dig!"

    Jag tänker spara på egna konton för att ha möjlighet att hjälpa mina barn. Typ köpa en lägenhet som dom får hyra. Och se till att det finns pengar till körkort om dom har skött sig tillräckligt med plugg osv. Inte bara ge dom pengar som dom kan göra vad dom vill med. Lära dom vad pengar innebär, och att det är viktigt att vara självständig.


    Är det bättre med "nej gumman, du får bo hemma med mamsen och papsen tills du har sparat ihop 250.000 kr". Under den tiden blir man knappast självständig, varken på ett ekonomiskt eller personligt plan. Att flytta hemifrån var ett stort steg i att bli vuxen för mig, hade gått under om jag blivit tvungen att bo hemma i flera år för att det inte finns hyresrätter och jag inte hade råd med en bostadsrätt. Dessutom måste man ha en fast anställning om man ska få ta lån så att ta studenten vid 19 år, studera i 5 år tills man är 24 och dra på sig en halv miljon i studielån, sedan få jobb och provanställning avklarad innan man kan börja spara! Då kan man börja kika på lägenheter när man är minst 26. 7 år senare än nödvändigt, det är nog få ungdomar som vill bo hemma som unga vuxna, i föräldrarnas lägenhet med deras regler... DET kallar jag björntjänst.
Svar på tråden Hur gör ni med sparandet till era barn?