Lämnad, mår så dåligt

Det enda jag kan säga av erfarenhet även om det låter jävligt klyschigt är att tiden läker alla sår.Det värsta är att det kan ta lång tid men samtidigt är de det som är att vara människa, ont-glädje-sorg-förtvivlan-lycka. Allt med facit i hand lär man sig något av, så härda ut och bida din tid.

Mina djupaste sympatier till dig. Du måste vara chockad och sörjande och arg och allt man kan tänka sig, jag kan inte ens föreställa mig hur det kan kännas att bli lämnad på det viset.

Du måste upp ur sängen ändå, och det vet du. Imorgon ringer du till MVC och berättar vad som har hänt och säger att du behöver hjälp. Jag vet inget som kan trösta i den här situationen. Ditt ex framstår som en förrädare

Rent spontant känns det som din partner börjat inse vilken stor förändring ni väntar i ert liv när bebisen kommer och nu när han set din mage växa och förlossningen blir allt mer verkligt för honom. Jag tror han insett att han inte är redo för allt vad den förändringen innebär och valde som sista utväg att gå. Jag tror alltså han lämnade pga barnet, inte pga dig.

Vill inte ge dig falska förhoppningar men chansen finns nog att han kommer tillbaka när chocken lagt sig och han insett vad han går miste om. Men jag lider med dig och hoppas du kommer ur sorgen fort, även om det såklart blir svårt.

Fy fan du är i min värsta mardröm. 
Förlåt men jävla IDIOT. Han lämnar dig när du är som känsligast.
Ni har vart tillsammans i 4,5 år och han lämnar dig när du inte har långt kvar på graviditeten. När kom han på detta liksom? 
Att hålla på att vela inför dig är ju helt sjukt.
Hör inte av dig. Låt honom ha sitt singelliv så får vi se hur kul han tycker det är.

Det brukar funka så vid separationer, att mannen har lätt att lämna och tänker på sitt härliga singelliv, och kvinnan går ned sig totalt och sörjer, en kort tid. Sedan börjar hon inse att det här nog var mycket bättre för han var inte så himla bra trots allt. Känslorna från hennes sida börjar svalna, och då i det läget inser mannen att det nog inte var så kul att vara singel. Då kommer hans sorgeperiod och han vill tillbaka. Klassiker. Så många män som går och trånar efter sina ex, men inte kvinnor. 

Sörj, men det kommer bli lättare. Du har ett barn påväg. En fantastisk liten varelse. <3

Jag svarar som en barnmorska svarade mig när jag grät och frågade hur jag någonsin skulle klara av att föda mitt barn: " Du kommer att klara det, för du har inget annat val."

Du har ditt lilla frö, och för det lilla fröet kommer du att behöva vara stark och klara av saker. Du har inget annat val. Den lille förtjänar en klok och stark mamma, och det kommer du att vara.

När det gäller din pojkväns väldigt elaka sätt att lämna dig(hålla dig på halster i flera dagar och sedan sticka mitt i graviditeten), så tillåt dig att gråta och vara ledsen, men låt inte den jäkeln sänka dig eller sluta glädjas åt din graviditet. Sörj, men stanna upp i sorgen och känn hur det sprattlar därinne.

Jag vet inte om du tycker om att läsa, men ett boktips som kan hjälpa är Vattenmelonen. Jag hoppas att du kan läsa den, känna igen dig, sörja, skratta, gråta och gå vidare. 

Värsta sättet någonsin att bli lämnad, men var stark för dig och ditt barn. Som sagt, du kommer klara det för du har inget val. 

Massa styrkekramar till dig. Kvinnor är bäst, så är det bara. Man borde koppla navelsträng till mannen också...

Det kunde ha varit jag som skrev trådstarten. Råkade ut för exakt samma för några år sedan...rent ut sagt Förjävligt! Men min kärlek till "pappan" dog på momangen när han uttalade orden " jag är inte redo". Vaddå inte redo ..??? Och det kom han på NU..??? Jag DÅ..??? Jag sörjde vårt förhållande en tid och att min dröm hade krossats så brutalt men sedan gav jag fasiken i att sörja längre och fokuserade HELT på mig och den lilla underbara efterlängtade krabat som växte i mig. Jag gick massor med stöd från familj,vänner och arbetskamrater och började att må bättre och bättre. Jag gjorde allt för att hålla lugnet och säga till mig själv att det här fixar jag! När barnet sedan blev född ( hade två vänner med mig på förlossningen,vilken fest det blev,oförglömligt!) så kontaktade pappan mig oavbrutet och för att göra en lång historia kort så lever jag själv med mitt underbara barn och jag är lyckligare än någonsin! Pappan är inte med i bilden överhuvudtaget och som någon sade här så är det inte ovanligt att pappan sticker när det bränns som mest och ångrar sedan sitt tidigare beslut. Så blev det även för oss...och när jag äntligen blev redo för ett möte med honom igen ang vårt gemensamma barn så svek han oss ännu en gång med att sätta sina behov först. Så..kontakta mvc i morgon och ta emot det stöd du behöver,det kommer att ordna sig. När du ser ditt lilla barn i famnen så lovar jag dig att du kommer att må SÅ mycket bättre och inte längre sörja sveket med lika starka känslor längre. Så blev det defensivt för mig! Har aldrig saknat pappan i vårt liv. Idag har mitt barn andra manliga förebilder,starka och kärleksfulla som är bättre förebilder än vad den biologiska pappan någonsin kunde leva upp till...vilket jag har insett nu. Stort lycka till nu och ta hand om dig och lilla knyttet. Ps. Har du berättat om din situation på arbetsplatsen...? Om inte,så kan det vara skönt och är det en bra arbetsplats så får du säkert all förståelse för hur du mår. Styrkekram <3

Det här kommer du att klara jätte bra! Du har din älskade bebis i magen, försökt att äta lite och ta hand om dej. Prata med din familj och vänner så du har mycket stöd runt dej. Klart att du måste få vara ledsen men det är din kille som gör det största misstaget. Han går miste om dej och bebisen. Och tillslut inser han säkert det med men han förtjänar inte dej.

Styrkekramar och massa pepp!

All styrka till dig! Du kommer ta dig igenom detta även om det måste kännas omöjligt för stunden. Men ta ett första steg och ring mvc och ta stöden de erbjuder som tidigare nämnts. Och berätta om du kan för arbetsplatsen. Ta sedan nästa steg eftersom du känner dig redo.

Stor kram!

Lämna sin gravida tjej bara sådär?!!! FYFAN säger jag bara... Riktigt elakt gjort och har han den tendensen att kunna vara så kallhjärtad mot kvinnan som bär på hans barn, då är det ingen man som förtjänar dig. Jag hoppas du blir bättre snart och tänk på bebben i magen. Det är inte bra att må dåligt när man är gravid.

Å andra sidan tänker jag nu, jag har en bekant som också blev lämnad när hon var i femte månad. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen eller hur hon skulle klara sig ekonomiskt sen när barnet fötts. Hennes kille kom tillbaka två månader senare. Han hade fått kalla fötter inför det här med att bli pappa osv. Jag hoppas innerligt att det är så i ditt fall med.

Var stark för bebisen! Styrkekramar

Tack så mycket för era peppande ord och stöd! Jag önskar att de kändes bättre men det känns fortfarande som en mardröm som jag hoppas att jag vaknar ur snart..

Jag ska iaf ringa till MVC idag får se vad dom säger.

Återigen tack till er alla! <3

Hej!

Jag förstår precis hur du känner. Jag var tillsammans med en kille i elva år och vi bestämde gemensamt att bli gravida för vi hade längtat efter det men samtidigt varit lite rädda vad det skulle innebära med ett så stort ansvar, mindre tid för intressen, relationen o.s.v. Några månader in i graviditeten började han bli konstig, han ville inte umgås med mig utan åkte iväg på egna grejer. Han hade börjat pendla med en tjej på tåget till jobbet och hon hade börjat prata med honom. De hade sms kontakt och jag bad honom sluta med det men de fortsatte. Han berättade för henne om att jag var gravid och att vår relation höll på att bli dålig. Jag ringde till den här tjejen och bad henne avsluta kontakten med min pojkvän men det tyckte hon verkade tråkigt.  Min kille sa till mig att han var deprimerad och att han inte visste vad han ville göra. Kan tillägga att hans egen pappa stack när han bara var ett år och att han sa att han kände sig så osäker på vad det skulle innebära att bli pappa när han inte själv vuxit upp med någon. Jag var fruktansvärt stressad av detta under nästan hela graviditeten. En månad efter att mitt barn föds har jag möjlighet att kolla i hans telefon och upptäcker att han har varit otrogen under flera månader....där står jag med min lilla bebis och ett nytt hyresavtal vi skrivit på till en större lägenhet. Ord kan inte beskriva hur ledsen och förtvivlad jag har varit. Idioten till kille fortsatte att träffa den vidriga tjejen och de flyttade ihop. Han har många gånger frågat om hur han och jag skulle kunna hitta tillbaka. Jag tror precis som de andra skrivit att du kommer nog få chansen till det om du vill det.

Jag gick på samtal på familjerådgivning, kurator på sjukhuset, psykolog för att kunna bearbeta allt detta samt massage en gång i veckan och det tror jag faktiskt hjälpte bäst. Sen har jag fått fantastiskt stöd av mina vänner, familj och kollegor.
Eftersom jag själv har varit i samma situation som dig skulle jag verkligen vilja göra något för dig. Du får fundera på om det är något jag kan göra. Om du vill ringa och prata går det bra! 

Ledsen att höra Ts. Vilket svek!

Vad du behöver göra nu är som sagt att be om hjälp. Ta emot hjälp och strunta fullkomligt i förlägenhet och pinsamhet utåt.

Sedan behöver du rutin. Dvs gå upp, äta frukost, ta en dusch, ut och promenera, äta middag, sova. Saker som varit självklara förut men som nu innebär stora utmaningar. Men med rutin kommer en trygghet. Du kan i sorgen ändå konstatera att du fixade att ta dig upp och det var ett positivt steg.

Du ska bli mamma och möta ditt livs kärlek. Se till att få hjälp så du blir stark inför det mötet. Du behöver inte killen.. Den lilla/lille kommer ge dig så mycket kärlek och närhet du behöver i början.

Men det klart du ska sörja relationen och tillåta dig själv att bli riktigt arg.