DevilsDaughter skrev 2017-03-28 12:01:08 följande:
Jag har gått över mycket med alla mina och det är fruktansvärt drygt! I början av graviditeten bestämde jag mig för att mentalt ställa in mig på att gå över två veckor och tänka att DET var mitt BF-daturm, alltså BF+14. Det gick ju sådär då jag tänkte redan vid 37 fullgångna veckor att nu ÄR ju faktiskt barnet redo att födas och skulle ju faktiskt kunna komma nu. Så mycket gör viljan med en och man lär sig verkligen noll efter att ha fött fyra barn! Låter smart att försöka jobba så länge du känner att du fixar det. Jag jobbade till 39 hela veckor denna gången och är glad att jag inte jobbade kortare tid än så! Nu på BF+9 så skiftar jag mellan hopp (så fort man får lite förvärkar eller känner av ngt annat), och uppgivenhet då jag misstänker och tror att detta också kommer att sluta med en igångsättning och att jag måste "bråka" med sjukvården för att de ska sätta igång mig då de gärna vill vänta så länge det bara är möjligt för att det ska gå igång av sig självt. Vilket jag iofs förstår, men samtidigt gillar jag inte alls riskerna med att gå över.
Haha jo, jag misstänker att det kommer att bli samma här. Sitter ju lik förbannat med appen och följer exakt hur många dagar det är kvar till bf fast jag vet att jag bara borde bortse från bf. Hade tur förra gången - kvällen innan jag hade tid för igångsättning kom värkarbetet äntligen igång själv, och så föddes han på 42+0. Alla säger att det blir tidigare nu för att det är andra gången, men jag är skeptisk.
