Rädslor
Rädslor & panikkänslor: - är nu i otroliga v38+1 med 3dje barnet. Wow! Trodde jag skulle känna mig lugn och trygg om jag kom så här långt, men har nån konstig panikkänsla i kroppen. Tankarna snurrar: hur ska förlossningen gå? Kommer jag klara det? Kommer jag klara att ta hand om 3 barn? Tänk om det är nått fel på barnet? Tänk om det händer nått med mig och vad händer då med mina barn?
Jag har ju en prematur-förlossning bakom mig (2011) där dottern även fick andningsuppehåll i 20 min när hon ammade första gången men efter återupplivning och tid på neo, massa sjukhusbesök och 9mån kolik, är hon nu en fullt frisk 6åring.
Efter följde en tuff graviditet då det var för lite fostervatten, bebis ville inte växa som han skulle, jag spydde hela tiden och var sängliggandes det hela slutade med en planerad vaginal sätesförlossning i v39, 2014. Jag såg fram emot en fullgången frisk bebis men han fick astma som ledde till att han vaknade minst 1gång i timme hela nätterna av hosta, ofantligt många sjukhusbesök och utredningar om allt från Leukemi till cystic fibrosis och alldeles för många vändor med ambulans senare har vi nu fått ordning på rätt dos medicin och han är nu äntligen en relativt frisk och stabil astma-kille på 3 år.
Båda tidigare förlossningarna har gått ganska fort och jag har klarat mig bra helt utan bedövning och utan stygn, så vet egentligen inte vad jag är så rädd för...
Denna graviditet har varit tuff med illamående dygnet runt och en massa förverkar och sängliggandes, i v28 läckte det vatten och bebis var fixerad, på väg ut i säte, men de lyckades stoppa det och lyfta loss henne och nu är jag alltså i v38+1, bebisen mår bra och ligger helt rätt och redo. Jag borde känna mig trygg... varför alla dessa känslor, rädslor och tankar nu?