Att veta när man är redo

Är du i en bra relation med en partner som du kan se ett liv med så har du nått fram. Rätt tid i livet kommer aldrig att dyka upp och du blir inte vuxnare.

Om ni är två vuxna människor som är villiga att jobba hårt tillsammans för er relation, familj och framtid då är det inget att tveka på. Rätt tillfälle dyker inte upp men livet tar inte slut för att man skaffar barn.

OM det är viktigt för dig att få gifta dig så gör det först. Det ger mer frihet i att forma den dagen som man vill.

Jag säger väl annorlunda. Rätt tid kommer visst det och du kommer bli mer vuxen! Ditt vuxenliv har precis börjat!

När vi var utbildade, hade jobbat länge, köpt drömhuset, varit tillsammans i flera helt problemfria år, gift oss, sparat pengar och uppfyllt våra drömmar så kom plötsligt rätt läge. Vi blev båda två säkra på att vi ville ha barn 110% säkra och tidpunken var helt rätt!

Vi hade allt ordnat så vi kunde vara hemma med barnen båda två i ett par år utan att våra karriärer eller ekonomin blev lidande. Nu kan vi ge barnen all tid och alla materiella saker vi vill. Dessutom får dom växa upp i en sagolik miljö på en gård på landet.

Dom som påstår att rätt tid inte kommer är dom som inte har tålamod att vänta :)

Någon säger att rätt stund inte kommer och annan säger att den gör det.
Men kan inte det vara individuellt? För alla kommer det inte en rätt stund för att det alltid finns annat i vägen. Och så har vissa känslomässigt mer bråttom än andra...

Men skönt att höra två olika sidor av saken :)

Jag är inte orolig för att det är dåligt läge. Det som behöver vara ordnat är ordnat, och resten är inget man inte kan göra med barn i familjen samtidigt...

Inte lätt att inte vara kluven! 
Jag fokuserar inte på om läget är rätt. Utan om jag är känslomässigt DÄR, liksom. Hur vet man, rent känslomässigt, att man är redo för att bilda familj?

Alla är olika och vill olika.. det känns som du inte riktigt är där än..

När jag var 23 hade jag inte ens haft mitt första förhållande än..

Vill du vara där mentalt eller praktiskt? Jag var nog där mentalt vid 27 att jag kände mig mogen att ta hand om ett barn.. tyvärr så har andra saker (uppbrott, sjukdom, inte hittat rätt partner, ff student) gjort att jg ff vid 32 inte har några barn.

Vet inte om man någonsin känner sig 100% redo... det tror jag nog inte för de flesta men vissa kanske känner så.

Kan ni inte vänta något år då så kan ni se hur ni känner då? Ingen av er är speciellt gammal så det är väl egentligen ingen brådska? Jag tycker inte du ska ta dig an en så stor livsomvälvande uppgift för någon annans skull.

Jag är i liknande sits. Jag har listan avbockad med jobb, pengar, bostad osv. + en kille som verkligen vill ha barn och som är några år äldre. Jag vill verkligen ha barn, men jag vågar inte. Inte för rädsla för att det inte ska gå bra. Utan för att man liksom inte vet hur det blir. Jag är så lycklig idag med mitt liv och så många som skaffar barn skiter det sig för och det blir så gnälligt. Kan liksom inte ta steget och sluta äta p-piller. Bara för att jag liksom inte vet hur det bli eller vad som kommer hända. Om det blir som man har tänkt osv. Men vill så gärna ha barn!! Blir tokig.

För vissa blir det aldrig rätt tid. Själv har jag ett kasst jobb, bor i en trång hyresrätt, kommer aldrig kunna köpa hus, har inga drömmar eller någon karriär. Så jag har valt att inte få till ett nytt liv till denna tillvaro, det vore väldigt elakt mot ett barn som aldrig valde själva att bli född. Ibland får man ignorera vad hjärat säger och lyssna på hjärnan.