• Anonym (Booza)

    olika

    Jag och min man har varit ihop i ca 20 år. Innan vi fick barn så sov vi under många år i en 1m bred säng (alltid sked), vi duschade nästan alltid tillsammans, rörde varandra mycket, höll hand när vi var ute, tränade tillsammans osv. Detta var kanske i ca 7 år. Sen fick vi barn och några år har lagts på och jag har blivit 40. Nu känns det som att mannen och jag har hamnat på olika plan. Jag har inte alls behov av så mycket beröring mer. Tycker att det är skönast att duscha själv, ligger gärna i sked ibland men sover bättre själv, hålla i hand kommer inte lika naturligt längre. Träna tillsammans gör vi inte tillsammans längre. Dock avslutar vi nästan varje dag i soffan med att sitta tillsammans och röra varandra. Antingen pillar han mig mellan tårna/masserar eller kliar jag honom, ca 2 timmar i snitt per kväll. Mannen har dock ett större behov och jag känner ibland att kramar och pussar blir så konstlat. Och ibland att han nästan verkar vara avundsjuk på uppmärksamheten som barnen får. Han skickar sms med hjärtan och dyl. Jag känner bara att jag inte är 20 längre och har lämnat det där puttigullandet bakom mig. Hur har ni andra det med ett långt förhållande i bagaget, några barn och nåt medelåldern?

  • Svar på tråden olika
  • Anonym (Wildrat)

    Känner igen det där. Är också 40 och klar med gulligullandet med vuxna och har två (snart tre) barn som kräver mycket kroppskontakt. När de lagt sig vill jag vara ifred...
    Har ingen lösning då jag själv är mitt uppe i problemet. Men min man får acceptera att de där 100% han kunde få innan barnen minskat till 30% och snart 25%. Jag kan inte försumma barnen för att smeka hans ego.

  • Anonym (Booza)
    Anonym (Wildrat) skrev 2017-03-29 11:43:37 följande:

    Känner igen det där. Är också 40 och klar med gulligullandet med vuxna och har två (snart tre) barn som kräver mycket kroppskontakt. När de lagt sig vill jag vara ifred...
    Har ingen lösning då jag själv är mitt uppe i problemet. Men min man får acceptera att de där 100% han kunde få innan barnen minskat till 30% och snart 25%. Jag kan inte försumma barnen för att smeka hans ego.


    Kan du förstå varför de inte känner på samma sätt?
  • Anonym (Ha någon provat)

    Att prata med partners och säga exakt det ni skriver här, isåfall vad var deras svar ?

  • Anonym (Booza)
    Anonym (Ha någon provat) skrev 2017-03-29 12:11:34 följande:

    Att prata med partners och säga exakt det ni skriver här, isåfall vad var deras svar ?


    Menar att bekräftelse från mig är viktigt. Det tyckte väl jag också en gång i tiden, men nu, mer typ: jag säger till om nåt förändras :-/
  • PeterGB3G

    Hur fungerar sexlivet?


    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
  • Anonym (Ha någon provat)
    Anonym (Booza) skrev 2017-03-29 12:29:35 följande:
    Menar att bekräftelse från mig är viktigt. Det tyckte väl jag också en gång i tiden, men nu, mer typ: jag säger till om nåt förändras :-/
    Nej jag menar om du ha pratat med honom om det att det stör dig att han hela tiden vill ha bekräftelse mm eller vad det nu kan vara mer som du stör dig på hos honom
  • Anonym (Karl)

    Känner också igen det där - men från mannens synvinkel.

    Från att ha varit i centrum av sin partners intresse så är man numera marginaliserad till vilken som helst av hennes sociala kontakter. Min fru myser betydligt mer med katterna och barnbarnen än med mig.

    Man är liksom i livets nerförsbacke. Inte undra på att äldre män toppar självmordsstatistiken. Vi vill vara värdefulla för vår partner men blir bara mer marginaliserade med åren. 

  • Anonym (Wildrat)
    Anonym (Karl) skrev 2017-03-29 12:51:18 följande:

    Känner också igen det där - men från mannens synvinkel.

    Från att ha varit i centrum av sin partners intresse så är man numera marginaliserad till vilken som helst av hennes sociala kontakter. Min fru myser betydligt mer med katterna och barnbarnen än med mig.

    Man är liksom i livets nerförsbacke. Inte undra på att äldre män toppar självmordsstatistiken. Vi vill vara värdefulla för vår partner men blir bara mer marginaliserade med åren. 


    Det har en tendens att gå åt båda hållen. Vad gör du för din fru? Nu menar jag inte ihåliga komplimanger eller en hand innanför hennes blus utan vad gör DU för att ert förhållande ska funka?
  • Anonym (Booza)
    Anonym (Ha någon provat) skrev 2017-03-29 12:44:40 följande:
    Nej jag menar om du ha pratat med honom om det att det stör dig att han hela tiden vill ha bekräftelse mm eller vad det nu kan vara mer som du stör dig på hos honom
    Som sagt så har vi varit tillsammans i 20 år så kan varandra utan och innan. Jag förstår bara inte detta fortsatta stora behov av bekräftelse. En sak när vi var unga och osäkra, men nu har vi kommit långt i livet, lyckats. Varför???

    Han använder parfym, viktigt att se bra ut, vill ha komplimanger om utseende mm och blir märkbart irriterad om jag inte ser. Själv bryr jag mig inte. Och han verkar inte förstå att jag inte bryr mig.
  • Anonym (Booza)
    PeterGB3G skrev 2017-03-29 12:38:22 följande:

    Hur fungerar sexlivet?


    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
    Oväsentligt i det hela. Vårt sexliv har varierat genom åren, men hans behov av bekräftelse har ej förändrats.
Svar på tråden olika