Ettåring som inte vill/kan somna

Skippa 5-minutersmetoden.

Vet du, barn är så här. Det kan ändra sig av sig själv nästa vecka, det kan ändra sig först om två år. Det är liksom inte lönt att hålla på att ändra så mycket.

Utan försök så gott det går att ha lugna konsekventa kvällsrutiner, och acceptera sedan att det kan ta tid.

Men först tycker jag ni ska försöka bryta den negativa trenden genom att kanske inte lägga alls. Låt honom vara uppe med er tills han blir riktigt trött. Låt honom somna i soffan framför tv i några veckor. Ja, vad som. För just nu är det såklart inte kul att gå och sova om man behöver ligga och skrika i flera timmar och föräldrarna är stressade...

Valkyria, tack för ditt svar. Jag håller helt med, jag har ångest över att vi byter och det måste vara stressande för honom men i ren frustration tänker man att "det här kanske går bättre!", allt för att han ska slippa skrika sig till sömns.

Som tidigare sagt använd inte 5 minuters metoden.

Ett barn som inte är trött somnar inte. Håll barnet sysselsatt med lek ett tag till på kvällen.
Eftersom ni tog bort vällingen kanske barnet är hungrigt (vem kan somna hungrig?)
Faktiskt så skulle jag fortsätta med vällingen ett tag till. Det är inget konstigt att fortsätta med den/alternativt gröt innan sänggåendet.

Lycka till men framför allt gör om ert sätt att försöka söva, nöjer mig med att säga att 5 minuters metoden kan vara direkt skadlig om du vill veta mer så får du läsa själv om varför jag säger så.

Men ni har inte lämnat honom ensam i sitt rum va? Du skriver 5minmetoden men samtidigt att ni suttit där med honom?

Är han ett år eller snart två? Hir sover han dagtid?

Det låter som att mycket hände på en gång. Valde barnet att sluta amma eller du? Om valet var ditt fråntogs ju barnet närheten vid insomnandet plus att han skulle börja sova i eget rum med nya rutiner. Barnet förstår ju inte varför överhuvudtaget och kämpar för att behålla sin trygghet.  Att du sedan valt att sluta amma och vill ha sängen själv förstår jag alldeles utmärkt, men barnet behöver nog få behålla sin trygghet med att somna nära er på kvällarna. Däremot kan man ju testa dagvilan i sin säng och på sikt ta det även på natten. Med tre barn har jag insett att barn är olika. Andra barnet somnade tidigt i egen säng och kunde bara läggas ner, ettan och trean har varit mer närhetstörstande.

Vår son är 1,5 år och vi har inte kommit ifrån amningen ännu. Som regel somnar han i pappas famn och bärs sedan till sängen som står sida mot sida med min. Nu är han inne i den sk separationsfasen, så efter en natt med barnvakt då vi var på bröllop vill han knapp läggas ner i egen säng efter nattamning. Maten behöver han egentligen inte, men närheten ...