rädd 21åring...

Du är 21 och klarar dig bra utan honom.

Vill du verkligen ha dehär barnet så gör inte abort! Du kommer ånga dig enormt då. Antingen förblir han ett svin eller så skärper han till sig när nyheten har lagt sig lite och han har hunnit tänka.

Men allt blir bra ?

Glömde skriva resten.

Har själv varit med om samma när jag va yngre än dig. Jag gjorde abort och ångrade mig massor men på ett sätt väldigt glad eftersom jag slipper ha honom i mitt liv. Med ett barn tillsammans måste man alltid ha kontakt med varann eller iallafall alltid ha en koppling som man kanske inte vill ha med en sån person.

Omge dig med människor som bryr sig om dig, familj, vänner och släkt. Bjud in dem i graviditeten så du har folk att dela det med, förstår att det är hemskt frustrerande när han blir så där bara helt plötsligt, antingen så dyker han upp igen när det fått landa, eller så gör han inte det. I vilket fall så klarar du det här galant, en pappa är viktig, men det som är viktigast är att ha stöd runt i kring sig, och det kan få från andra människor som är viktiga i ens liv. Barnet kan också få andra manliga förebilder som en morbror, morfar när manlig vän som blir precis lika bra. Den som i slutändan kommer ångra sig mest är han, vare sig han erkänner det eller inte, han kommer ha ett fantastiskt barn som han inte ens lärt känna och när han blir äldre och mognare tror jag han kommer skämmas ganska ordentligt över hur han betett sig, och gör han inte det så klarar nog du bebisen er bäst utan honom.

Så dra ihop ditt nätverk och bara ladda för att göra detta själv, det man måste klara av det lyckas man med på nåt sätt, heja dig och GRATTIS till din graviditet, njut av den eftersom du faktiskt är glad över den.

Håller alla tummar och tår för dig

Du är rädd och bara 21 och killen är en skitstövel. Du är inte långt gången heller. Mitt råd är att göra abort och vänta med barn tills du är med nån som vill planera barn med dig.

Hej! Jag väntade mitt första barn när jag var 21 dock var vi tsm men hade det mycket struligt. Nu väntar jag mitt andra barn 26 år med samma pappa och denna graviditet var planerad men när jag väl blev gravid så ångrade han sig och stack. Han har tjatat mycket på mig att jag skulle göra abort vilket mitt hjärta sa nej till. Så nu står jag här i v 37 och bara längtar. Med mitt inlägg vill jag komma fram till att lyssna på dig själv vad vill du och livet kan bli helt underbart trots att du är ensam och ung. Lycka till!

Håller med de flesta andra här, kör vidare på egen hand och se till att ha bra folk omkring dig. Grattis till din graviditet :)

Gör det ditt hjärta säger till dig, samma kille kommer du ändå inte vara tillsammans med hela livet, åtminstone är det väldigt osannolikt. Är väl nästan ingen som gifter sig med någon från tonåren. Ni kan säkert vara vänner längre fram om det är så att du vill ha barnet. Det finns många fördelar med att få barn så tidigt också, det blir bra hur du än väljer att göra. Kram & ta hand om dig.

den värsta känslan är att inte kunna ha någon att dela allt med. det finns ingen i världen som tycker så mycket om ditt barn som du och pappan. inte dina andra närmsta. dom älskar barnet, men inte på långa vägar på samma sätt som du.
att inte kunna dela allt med någon är hemskt.
"nu ler han"
"nu har han lärt sig sitta"
allt det där o vara själv är inte kul.
att barnet inte ska få känna att denne har båda sina föräldrar, inte nödvändigtvis ihop, men ha dom i sitt liv.
finns statistik på att barn som saknar en förälder löper jättestor risk för psykisk ohälsa.

vill bara att du ska se baksidan av allt utanför dina egna känslor

Givetvis kommer barnet klara sig alldeles utmärkt med en kärleksfull förälder. Vem vet,pappan kanske tar sig ansvar och inser sitt misstag efter ett tag. Annars kommer du klara dig alldeles utmärkt själv. Tror inte för 5 öre att barn med "bara" en förälder löper större risk för psykisk ohälsa! Finns många barn som uppfostras av ensamstående kärleksfulla föräldrar. Det finns även många barn som förlorar en förälder genom olycka eller sjukdom. Alla dessa barnen blir inte sämre för det.

Det finns inga garantier i livet,gör det som känns bäst för dig och ditt barn.

dom blir inte sämre människor för att dom mår dåligt snälla du!
men finns massa forskning på att barn med bara en förälder mår dåligt av det.

jag har haft min mamma vid min sida jämt. men hon kunde ju inte ta min pappas plats med så klart. har alltid saknat att ha en pappa.

Givetvis menar jag inte sämre människor utan större chans att få psykiska problem som du säger. Jag är mer eller mindre uppväxt "bara" med min pappa då min mamma stack och jag har aldrig saknat något. Har aldrig mått dåligt över att ha bara en förälder då den föräldern har gjort allt för mig och alltid funnits där.

Där är som att påstå att alla adoptionsbarn saknar sina "riktiga" föräldrar. Allas situationer är olika och även om du startar livet med en mamma och pappa så kanske en av dom försvinner på vägen av olika anledningar.

Det finns många kvinnor idag som väljer att skaffa barn på egen hand och jag tror dom har ett väldigt bra liv eftersom dom är så efterlängtade.

Finns även en mamma/pappa familj som skaffar 5-6 ungar och sen varken har tid eller lust att ge dom det dom behöver.

Vill bara påpeka att hon inte skrivit att alla(!) saknar sin förälder, hon tog upp statistik och risker. Mer än så kan man inte göra, det går aldrig att veta hur det blir i varje enskilt fall men det är inte kul att ha oddsen emot sig.

21 år, jag hade nog faktiskt gjort abort och träffat någon som vill ha barn med mig, kanske gift mig först och fått ett stabilt liv och familj för barnets skull. Men att bli ensamstående så ung är varken kul för mamman, pappan eller barnet. Man tycker att man är vuxen och mogen men tänk framåt 15 år, känns det inte lite bättre att då ha en stabil tillvaro istället för att vara ivrig till att skaffa barn som väldigt ung, med någon som inte vill? Ifall pappan ändrar sig kan han ändå komma och kräva vårdnad och umgänge, det är svinjobbigt att lämna det viktigaste man har till någon oansvarig som inte ens varit närvarande varannan vecka, ta alla beslut gemensamt osv. Det skapar rätt mycket problem, fundera på om du vill sätta dig och ditt barn i den situationen.

Var glad han inte ska ha pengar för halva bostadens värde eller hotat dig på andra sätt.

Tidig graviditet under narkos inga smärtor alls.

Dra en lättnadens suck.

Blir så förbannad på alla som skriver att du ska göra abort. Känner du själv att du vill ha det tycker jag att du ska behålla det. Barn är det bästa som finns i livet! Jag var precis fylld 19 år och fick mitt första barn. Många sa till mig då att jag är för ung du har livet framför dig. Men jag lyssna inte och det va de bästa jag hade gjort. Dock är jag inte ensam jag har samma kille sen jag var 16 år och vi är gifta och har varit gifta nu i över 8 år. Vi väntar även vårt tredje barn. Mina barn är det bästa som finns och skulle aldrig byta ut det livet jag har nu för att andra säger att man ska göra abort. Du klarar detta och när du väl ser det lilla livet så kommer du aldrig att ångra dig! Skit i honom vill han inte ha det så behöver han inte vara delaktig. Har ett bra exempel på en närstående dock äldre vars kille krävde detta men hon beslöt att behålla barnet och han kom tillbaka efter ett litet tag då han hade insett att han vill ju bli pappa. Och nu är han hur glad som helst över att han valde rätt. Sen kanske det inte blir så just för dig men du kommer alltid ha din guldklimp och älska den lille mest av allt!

Var glad han inte ska ha pengar för halva bostadens värde eller hotat dig på andra sätt.

Tidig graviditet under narkos inga smärtor alls.

Dra en lättnadens suck.

Borde pratat om barn tidigare med killen. Är han för ung och okunnig, så kanske han känner.

Sömnlösa nätter och ett tröttsamt liv vill man ju alla undvika.

Jobbigt med allas frågor.

Förbannad? Bättre att förklara hur det kan bli så hon vet vad hon ger sig in på istället för att ropa att det kommer bli så bra - det om något är elakt och vilseledande. Jag skrev att jag skulle ha gjort abort i hennes sits (dvs inget råd), och då fick jag själv barn när jag var 18. Vi gifte oss senare och väntar nu vårt andra barn - funkade toppen för oss! Men det är ju en jäkla skillnad på det som du och jag gjort och att vara ensam som TS! Det handlar inte om att få barn ung utan om situationen runtomkring. Det handlar dessutom inte bara om en själv utan det är inte särskilt schysst mot barnet i en sådan situation heller. Lika bra att få det sagt. Men vill hon absolut ha barnet ska hon såklart behålla det, det beslutet är hennes, och isåfall kommer det säkert gå bra det med.

Det finns redan 100-tusentals vilsna föräldrar också i detta land. Hoppas ni genom livet blir någorlunda väl omhändertagna och kommer att trivas eller åtminstone tåla hur det blir med:

BB (!?)

Dagis (överfulla de också)

Sjukvården

Arbetsplatserna

Släkten och partners

Boendena

Fritiden (eventuella goda vänner)

Utbildningen och ekonomin

och vad mera??