Bara ett barn?eller två?

Så jag är i v. (33) och ska föda om ca . 2 månader. Just nu är jag på mammaledigheten(gravpenningen) så iaf. Jag har funderat mycket kring detta med ska man ha 1 barn eller 2.så sista dagen på jobbet pratade jag med en lärare och jag sa det att alla verkar tycka att man bara inte kan ha 1 barn,man måste ha 2.. annars kommer ju 1 barnet inte ha någon att leka med ? Hopp.... så vadå du ska skaffa 1 till barn då bara för att du är för lat för att underhålla ditt egna barn då eller ? Han/hon kommer ju ha kompisar förhoppningsvis? Eller ? (: Det känns som om en ursäkt bara..?iaf. hon blev ju ett frågetecken o sa jasså? Jag har varit gravid 1 gång och det gör jag aldrig om igen (haha) det enda som är då sa hon att du får ju underhålla det barnet då själv.Inga problem tycker jag ändå ...hon sa även det att.. vänner till oss idag har 2,3 barn och knappt någon tid alls... vi har inte alls den stressen och det känns så skönt... så igår då var jag och sambon hos svärmor o vi pratade tog en kaffe... o hon typ mer eller mindre vräker ur sig bara :ni måste ha 2 barn annars kommer första barnet bli en egoist! ......... va!????........ja han kommer få så mycket uppmärksamhet och ni kommer ägna all er tid till honom..... eeehhm ja... men det är ju ditt egna barn ..det är ju du/ni som har möjligheten som föräldrar att forma ditt barn och påverka det och lära honom/henne omtänksamhet givmildhet och ömhet så att han inte blir en egoist...åter igen kommer jag tillbaka till detta...känns som ren lathet....du skaffar ett till barn bara för att han eller hon inte ska bli sån eller sån... jag och sambon älskar barn men vi vill inte att vårat liv bara ska handla om barn...vi vill leva lite oxå med vårat barn....resa,campa,utflykter osv. Varför blir alla så förvånade ? Det är precis som om det skulle vara onormalt med bara 1 barn ... vad tycker ni därute ? Kom med era åsikter gärna (:

Är nyfiken på vad resten av er tycker.

// snart nybliven mamma

Nä, ett räcker gott. Visst, det finns stunder när jag tänker att det skulle vara fint med ett syskon till vårt barn, att leka med och ha nära, men min partner orkar inte en gång till. Det finns väl för och nackdelar med båda alternativen tänker jag. Ett barn hinner vi ge mycket mer uppmärksamhet, läxhjälp, stöd och kärlek till än två eller flera. Heller ingen garanti att de kommer att ha en bra relation. Vill man ha mer än ett barn så är nog det också bra, men på annat sätt.

Man skaffar så många barn man önskar och har råd och ork med. Det kan lika gärna vara inga barn.

Vi har två barn och de bråkar mest just nu. Lekkompisar kan man ha på förskolan/ skolan, kusiner, grannbarn osv.

Jag har fem syskon och är oerhört glad över att ha dom. Därför var det otänkbart för mig att medvetetet bara "skaffa" 1 barn. Vi har fyra och det är fantastiskt. De har väldigt mycket glädje av varandra och det är värt allt att se kärleken dem emellan. Har haft stor barnlängtan med varje barn också och den längtan är svår att stå emot. Känner att det nog är rätt lönlöst att planera hur många barn man ska ha innan man ens fått sitt första. Ni kan ju omöjligt veta hur ni känner om några år.

Det går även utmärkt att göra saker med fler barn än ett ;). Vi har varit över stora delar av världen med våra. Tar lite längre tid att spara ihop till resan bara.

Men vill man bara ha ett barn (eller inga) är det såklart lika ok det. Dock inget som jag själv skulle välja.