Underhåll eller växelvis boende

Du vill att barnen ska bo hos dig. Vad tycker pappan? Vill han ha växelvis boende eller hela boendet?

Har ni avtal som reglerar hur boendet och umgänget ska se ut? Kan ju annars vara ett bra första steg att fixa det.

Egentligen vill jag ha växelvis boende varannan vecka, men barnen far illa när de är hos honom. Barnen vägrar gå hem till honom, så det är inte så mycket att välja på än att få hobom att acceptera att de får bo hos mig på heltid då han inte tänker göra ändringar i sitt hem för barnens skull.

Vi har aldrig skrivit nåt avtal på hur vi ska fördela barnens boende mellan oss. Vi har varit samspelta med att de ska bo lika mycket hos båda.

Men kan han ha rätt att bestämma att istället för att de ska få va heltid hos mig, att de ska vara hos hans mamma varannan vecka?

Ni kan inte bestämma någonting alls på egen hand. Någon av er. Varken han eller du. I praktinen kan ni båda dock göra nästan vad ni vill så länge ni inte har avtal. Så se till att fixa det först. Allt annat sen.

Det kan bli anarki om ni saknar abtal och inte är överens. Du håller barnen hos dig och han kommer och hämtar dem. Förstår du vilka problem det i värsta fall kan bli?

Alla ska vara skrivna där de mestadels sover. Anmäl till Skatteverket att barnen bor hos dig.

Vi vill båda ha barnen. Han har låtit dom bo hos mig heltid under utredningen. Anledningen är att de vägrar gå till honom så länge hans sambo finns där.
Barnen kan såklart inte bestämma att han ska skilja sig. Ingen kan tvinga pappan att lämna henne, men hur mycket ska vi tvinga barnen att gå dit? Barnen går i skola så de är inte så små längre, de mår dåligt i form av stressmage, går ej upp i vikt, självskadebeteende, rädsla osv. Socialen sa det är klockrent fall av psykisk misshandel. Jag får inte ens lämna dom där innan det skett förändring i deras hem. Och denna förändring ska soc börja jobba på efter sommaren med dom. Men barnens förtroende för den här kvinnan är redan borta. Detta är inte första chansen de ger henne utan det är tredje-fjärde chansen gon iaåfall ska ha av barnen. De tvärvägrar och vet att hon aldrig kommer bli snäll.

Jag får hem bedömningen nästa vecka och då ska jag kontakta pappan och fråga hur han ställer sig fortsatt helgumgänge i sina föräldrars bostad, att barnen får byta skola, skrivas hos mig. Utifrån hans svar får juristen sen hjälpa mig med avtal, skriver han inte på blir det rätten.

Det här är både det som är rätt och mest enkelt.

Så sant, men vet ändå att han kommer motsätta sig det. Men ska säga att jag skriver över dom till mig, sen får skatteverket utreda det iaåfall.

Säg till pappan att ni behöver göra en adressändring till skatteverket eftersom barnen flyttat. Skriver han inte på så skickar du in papprena i alla fall och låter skattemyndigheten utreda.

Papprena har ej kommit än med bedömningen av socialen, men jag träffades pappan idag. Det gick ju sådär måste jag säga, men tyvärr enligt vad jag förutspått.
Han kommer vägra skriva på adressändring på barnen. Han tycker de ska vara skrivna hos honom och ser ingen anledning till att ändra detta. Påtalade att de enligt lag ska vara skrivna hos mig då det nu bott hos mig sen feb och lär bli så på obestämd tid. Så sa som svar på hans nekan att då får skatteverket göra en utredning.
Och när det gäller att barnen ska bo hos mig heltid o hos hans mamma på helger var inte heller bra. Han vill ha dom hos sin mamma varannan vecka så han kan träffa dom när det passar honom med jobb och träning. Föreslog ju minst varannan helg men då är han för upptagen med fotbollsträningar (coachar barnlag) så då hinner han inte träffa dom...
Åh va frustrerande att han inte vill försöka ordna det bästa för barnen. :( Min advokat sa vi ska försöka påskynda adressändringen och få fart på en tvist. Några peppande ord från någon?

Hur gamla är barnen?

8 & 9, väldigt tajt mellan dom, så de är psedotvillingar.

Stäm honom på allt.

Du ska ringa familjerätten idag såklart.

De ska vara skrivna hos dig.

Du ska ha barnbidrag och underhåll.

De ska såklart inte bo hos hans mamma, störtlöjligt ju.

Efter ett långt samtal öga mot öga häromdagen med pappan så kom vi inge vart. Jag förklarade att jag ska skriva barnen hos mig, men han kunde inte förstå varför för det gör väl ingen skillnad var dom är skrivna? Men förklarade att de enligt lag ska skrivas hos mig nu, och enda skillnaden är att deras post kommer hem till mig. Han tycker det är jätteonödigt och vägrar skriva på, så sa att då får skatteverket utreda var de ska vara skrivna.

Har ej fått vår slutbedömning från soc än. De skulle försöka skicka ut det denna vecka, men hann inte. Frågade pappan flera gånger vad han tycker om att barnen går i skola hos mig och bor hos mig vardagar, så kan han få ha dom minst varannan helg hos hans mamma. Men han går inte med på det utan vill ha dom hos sin mamma med motiveringen att han vill kunna träffa dom när han får tid nån kväll mitt i veckan, hitta på nåt med dom, för helgerna hinner han inte vara med dom så mycket för han har så mycket med sin fotboll då...
Som min chef sa, att bo hos farmor varannan vecka är ju ett bra alternativ för honom och barnen så de kan ses, men när varannan vecka hos farmor innebär att hon ska vårda barnen, ta dom till o från skolan o allt sånt, så han kan komma och gå hur han vill o träffa dom- det är inte okej. Då borde han för barnen skull låta dom bo hos mig vilket innebär att de slipper åka bil enkelresa på en timme till skolan, få mer fritid till att vara med vänner och koncentrera sig på skolan. Kunna gå på aktiviteter med en förälder som ansvarar att ta dom dit för aktivitet nära honom funkar inte, då är det bara jag som åkt dit med dom varannan vecka för han hinner inte.
Min jurist sa att vi måste till rätten, pappan tycker jag sjunker lågt om jag ska dra in räten i det här. Han förstår inte alls och tror jag ör endast är ute efter att ta barnen. Men den som dragit igång allt det här från början är hans sambo som inte vill ha våra barn där och behandlat dom illa till o från i tre år, räcker inte det??
Åh är så arg och ledsen för mina barns skull att han inte kan släppa dom när han valt kvinnan framför dom.

Ett tips i det du går igenom är att vara lugn i att du tänker sunt och han är ute och cyklar. Var bestämt i vad du anser vara barnens bästa och vik inte en tum. Du har varit för snäll för länge redan om du är den trådstart som skrivit innan. Var trygg i det och ägna din energi till att vara den bästa mamman du kan vara.

Ja jag är Ts.
Vet att jag varit för snäll. Men har gått och hoppats att han ska inse vad som sker och lämna sambon. Ingen stöttar honom i att stanna med henne.
Jag har sedan min uppväxt bara sån respekt för män också så jag vågar väl inte vara hård. Men när den här utredningen startade så bestämde jag mig för att jag kommer inte ge mig denna gång. Min son va så dålig psykiskt för 4-5 månader sen, så hade han varit äldre hade han fått antideprissiva tabletter. Iom att jag sa till honom att han nu får vara hos mig och inte ska hem till pappa mer så länge hon är där, så har han sakta men säkert vänt i sitt mående och är en helt annan kille idag. Hans sjövskadebeteende har ebbat ut, han äter bra med mat, leker och är glad. Nog din s det ännu skador och men så som att han inte vågar fråga ex min sambo om saker o ting för han tror han kommer få skäll och inskickad på sitt rum då... Vi jobbar hårt med att de ska känna att här hemma hos oss bor vi alla och alla är lika mycket värda. Åh min lille kille.... Ibland säger han att han inte vill leva för ingen förstår honom men mycket av det kommer ännu ifrån att han inte vet hjr det kommer se ut efter sommaren. De vill så gärna börja om hos mig med skola, de vill inte vara hos farmor hela veckor för hon är inte heller trygg för dom för hon bor nära pappan och försöke ibland få barnen att träffa pappa+sambon. Så de är rädda för att springa på henne ute om de går ut.

Det låter som att det ligger annat bakom om de är så rädda att alls stöta på sin pappa ute. En vända i domstol kan sluta hur som helst. Jag gissar att pappan kommer att hävda att Ts försöker skilja barnen från honom och att hon inte samarbetar för att de ska ha en bra relation med honom.

Det är inte deras pappa de är rädda för, utan hans sambo. Hon har själv försökt för några år sen via anonyma hotbrev till dom själva, samt massa anonyma orosanmälningar försökt få mig att redan då ta barnen på heltid. Hon anser de tar pappans tid som han bör lägga på deras gemensamma barn (1st). Men när jag och pappan pratade mkt o samarbetade mot henne, så fick hon inte sin vilja igenom. Hon har strategiskt sen dess satt upp hårda regler hemma, hotat barnen, blir arg för minsta lilla på dom, skrämt dom så de endast vistas i sitt rum när de är hos pappan. Det ligger så mycket bakom att barnen inte vill dit. Som jag skrev, de blev tillslut för mkt för min son så hans välmående och hälsa visade att detta är osunt. Alla saker jag skrev finns med i tidigare utredningar hos soc också, papper som ingen av dom öveeklagade med rättelser på faktan.
Jag behöver inte ensam vårdnad, utan vill bara barnen ska få en trygg vardag, ocv träffa sin pappa hos farmor varannan helg, så som vi hagt det i närmare fem månader nu. Men att barnen då ska få byta skola och slippa pendla. Men eftersom han vägrar och ej ser till barnens bästa så kommer det bli en vårdnadstvist också då vi brister i samarbetet. Finns säkert värre fall av tvister, men vill inte min son ska rasa psykiskt igen och tvingas hem till sin styvmamma.

Soc-utredningen slutar i insats av föräldrarpedagogiskt stöd. Vi föräldrar ska ses o samsas om regler så det blir lika hos båda, samt peppas för hur vi (jag) ska kunna tala om poistiva saker med att va hos den andre föräldern (pappan) så de vill gå dit.
Första biten är jag med på, så de inte ska vara så stor skillnad hos oss, men hur mycket ska man tvinga barnen att vara med en styvmor de är rädda för? De vill inte dit ens om de vet att deras pappa alltid kommer vara närvarande...