• Anonym (nolla)

    Varför tar jag så dumma ekonomiska beslut?

    Jag hörde en föreläsare en gång säga att kunskap hjälper inte fattiga. man kan ha hur mycket kunskap som helst, veta exakt hur man borde hantera sina pengar, ha världens bästa budget på pappret, och ändå inte klara sin ekonomi. 

    Det är så sant.

    Jag är fattig. Varje månad sitter jag och är arg och ledsen på mig själv för min ekonomi och hur jag hanterar pengar. 10 000 in, 10 000 ut, varje månad, plus en hög obetalda räkningar och skulder hos kronofogden. Jag sätter aldrig över något på sparkontot, för det är ingen idé, tre veckor senare tar jag ut de pengarna igen. Förra måndan slutade faktiskt med nästan 200 kr kvar på kontot, men den här månaden kommer jag använda dem med.

    Jag vet exakt vad jag gör fel. Jag vet exakt hur det borde vara. Jag har världens bästa budget, som till och med lämnar utrymme för att betala av skulder och spara lite. Ändå fungerar det inte. Jag gör fel, jag väljer fel, jag saboterar för mig själv. Varför? Varför kan det inte bara vara så där enkelt som det är på papper?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-06-28 23:19
    Här är min månadsbudget:
    inkomst: 10200 kr

    Utgifter:
    Hyra: 5700 kr
    El: ca 350 kr, på vintern/våren ca 380-410 kr
    Försäkringar: 210 kr
    TV: 195 kr
    bredband: 369 kr
    Mobil: ca 100 kr
    Gravvård: ca 200 kr
    CSN: 500 kr

    Kvar till mat, kläder, hobbies, mm ca 2570

  • Svar på tråden Varför tar jag så dumma ekonomiska beslut?
  • Anonym (japp)

    Men så enkelt är det, faktiskt.

    Bara att ta beslutet!

  • Anonym (nolla)
    Anonym (japp) skrev 2017-06-28 21:24:35 följande:

    Men så enkelt är det, faktiskt.

    Bara att ta beslutet!


    Hade det varit det hade ingen haft ekonomiska problem. Precis som att ingen hade lidit av fetma om det hade varit så enkelt att hålla vikten/gå ner i vikt.
  • Anonym (deprimerad)

    Svårt att svara på. Men har vart med om liknande. Var dock alltid otroligt ekonomiskt ansvarsfull tidigare, började jobba som 13-åring och jobbade varje sommar därefter och vissa lov, hade extrajobb hela gymnasietiden, sparade duktigt osv. Började sedan studera, gick fortfarande bra, men i andra halvan av fjärde året på min utbildning gick jag in i en depression. Spårade helt ekonomiskt. Spenderade inte överdrivet, men tog inget ansvar i form av att ordna up ekonomiskt svåra perioder fastän jag visste om de på förhand (såsom månader jag inte skulle ha CSN så sökte jag inget jobb, sparade inga pengar för att kunna täcka upp, fick låna pengar av min mamma m.m.). Misskötte även mina studier första halvan av mitt femte år, vilket gjorde att jag förlorade möjlighet att ta mer CSN innan jag läst in mina poäng.

    Såhär i efterhand tänker jag om det var någon form av självdestruktion. eller så var det bara ren brist på motivation och apati kring min situation. Iallfall, efter ytterligare ett halvår efter att jag tagit paus från mina studier (när jag förlorade CSN) så hade jag lyckats bli såpass bra att jag faktiskt äntligen tog tag i det. Skaffade ett sommarjobb igen och började styra upp min situation. Återupptog mina studier, jobbade extra. Tog drygt 5 månader innan jag fick ordning fullt på min situation genom att tjäna in för att betala tillbaka min mamma, klara mig själv varje månad utan problem, samt plugga in de poäng som behövdes.  Idag, drygt 10 månader sedan jag tog tag i min situation, så är jag nu i mitt första år på min master, jobbar och kan ta CSN på endast halvtid för att minimera min skuld och samtidigt kan jag spara och har sparat ihop en buffert t.o.m. Så det går absolut, det är aldrig kört. Men, känner du att du inte klarar av det själv, be om hjälp. Någon familjemedlem som kan stötta dig? Eller kanske du kan ta hjälp av en god man eller liknande.  

  • Anonym (Fel budget!)

    Men det måste ju vara något som brister i din budget! Den är kanske inte världens bästa som du skriver?? Du måste antagligen ha en ny budget anpassad för dig och hur du lever och efter din förmåga att anpassa sig till den, ingen "glädjekalkyl" som uppenbarligen inte funkar för dig?!

    Var brister det?

  • Anonym (nolla)
    Anonym (deprimerad) skrev 2017-06-28 21:40:40 följande:

    Svårt att svara på. Men har vart med om liknande. Var dock alltid otroligt ekonomiskt ansvarsfull tidigare, började jobba som 13-åring och jobbade varje sommar därefter och vissa lov, hade extrajobb hela gymnasietiden, sparade duktigt osv. Började sedan studera, gick fortfarande bra, men i andra halvan av fjärde året på min utbildning gick jag in i en depression. Spårade helt ekonomiskt. Spenderade inte överdrivet, men tog inget ansvar i form av att ordna up ekonomiskt svåra perioder fastän jag visste om de på förhand (såsom månader jag inte skulle ha CSN så sökte jag inget jobb, sparade inga pengar för att kunna täcka upp, fick låna pengar av min mamma m.m.). Misskötte även mina studier första halvan av mitt femte år, vilket gjorde att jag förlorade möjlighet att ta mer CSN innan jag läst in mina poäng.

    Såhär i efterhand tänker jag om det var någon form av självdestruktion. eller så var det bara ren brist på motivation och apati kring min situation. Iallfall, efter ytterligare ett halvår efter att jag tagit paus från mina studier (när jag förlorade CSN) så hade jag lyckats bli såpass bra att jag faktiskt äntligen tog tag i det. Skaffade ett sommarjobb igen och började styra upp min situation. Återupptog mina studier, jobbade extra. Tog drygt 5 månader innan jag fick ordning fullt på min situation genom att tjäna in för att betala tillbaka min mamma, klara mig själv varje månad utan problem, samt plugga in de poäng som behövdes.  Idag, drygt 10 månader sedan jag tog tag i min situation, så är jag nu i mitt första år på min master, jobbar och kan ta CSN på endast halvtid för att minimera min skuld och samtidigt kan jag spara och har sparat ihop en buffert t.o.m. Så det går absolut, det är aldrig kört. Men, känner du att du inte klarar av det själv, be om hjälp. Någon familjemedlem som kan stötta dig? Eller kanske du kan ta hjälp av en god man eller liknande.  


    Skönt att veta att man inte är helt ensam och bra att du lyckades ordna upp det.

    Jag har tyvärr ingen familj. God man har jag haft, men det gjorde min ekonomi ännu sämre.
  • Anonym (nolla)
    Anonym (Fel budget!) skrev 2017-06-28 21:48:33 följande:

    Men det måste ju vara något som brister i din budget! Den är kanske inte världens bästa som du skriver?? Du måste antagligen ha en ny budget anpassad för dig och hur du lever och efter din förmåga att anpassa sig till den, ingen "glädjekalkyl" som uppenbarligen inte funkar för dig?!

    Var brister det?


    Det är klart det inte är världens bästa budget, men den går ihop, på papper. Det stora felet är att jag köper dyrare mat och hygien/rengöringsmedel mm än jag egentligen har råd med, köper saker till mina hobbies som jag egentligen inte har råd med och köper kläder jag egentligen inte har råd med.
  • Anonym (nolla)
    LauraPalmer skrev 2017-06-28 21:49:56 följande:

    Vad lägger du dina pengar på?


    Mat, hobbies, boende, el, internet, mobil, kläder och hygienartiklar/städ.
  • Anonym (.)

    Dela in månaden i 4 perioder, i princip en vecka per period. Lägg 1/4 av budgeten i pengar i kuvert. Använd riktiga pengar (bättre psykologisk än att använda ett kort där man inte ser att pengarna försvinner).

    Se till att du håller dig till pengarna i kuvertet. Om du överskrider din budget nånstans under veckan så måste något annat minska.

    Storhandla så att du verkligen har mat i hela perioden, så du inte tvingas nalla på nästa veckas budget för att klara mat. Handla maten när du är mätt så är det lättare att stå emot impulsköp. Handla med handelslista. Står det inte på listan köper du det inte.

Svar på tråden Varför tar jag så dumma ekonomiska beslut?