Nu är bebisarna här! Bf Juli 2017

Jag är inte heller så bra på att gilla bilder...tittar gärna, men kanske inte trycker på gilla så ofta. Tycker också det kan bli lite hysteriskt...gjorde en privat insta, då så många börja följa som jag inte kände, det ser jag ingen mening med. Inte för att jag känner dig heller, men du fattar säkert, haha

Va det någon mer som ville följa mig? Fick någon mer förfrågan, vill gärna veta om det är någon här! Kul att veta! Godkänner när jag vet!

Va det du treanstrea?

Någon catjaballerina här som vill följa mig?....hihi

Jag vet flera bebisar som fötts med jättemörkt hår, men sedan efter något/några år blivit jätteljusa!

Jag har inte Oskar så mycket på mage heller tyvärr....känns inte som det hinns med.. antingen sover han, eller så har han precis ätit..haha...nä, måste bli bättre på det!

Jag har inget preventivmedel nu...vill inte ha nåt. Har ett recept på p-piller liggandes, och får väl börja med det, men än sålänge har vi inte sex, så jag avvaktar.

Tjejer...jag har kommit in i en period när jag tänker på psd hela tiden. Läser tråd efter tråd om föräldrar som förlorat sina barn i det och är så fruktansvärd rädd att det ska hända. Oskar är ju i den åldern nu där flest fall av psd händer....fy, vad hemskt det är att tänka tanken att det kan hända..jag hade ju blivit helt förstörd.
Så glad att jag har larm, annars hade jag aldrig kunnat koppla av. Det ger ju en viss säkerhet, även om det inte är säkert att det går att rädda ändå om det skulle hända...

Jag har haft larm till alla mina barn, och det har aldrig falskarmat.
Det har tjutit två ggr, och då har det varit för att barnet stått utanför plattorna....och då ska det ju tjuta!
Hade jag inte haft larm hade jag inte funkat. Hade inte kunnat slappna av alls.
Med första barnet hade vi inte larm i början, och jag sprang säkert var 5e minut och kollade till honom och vaknade helt kallsvettig på nätterna och trodde han dött om han sovit längre än han brukar..

Ja, det är mycket oro....
Men lite av min oro försvinner av larmet, och jag tar "gärna" något falsktjut än att inte ha larm alls.

Ja, alla gör som de vill med larm. Tror bara det är jag i min bekantskapskrets som använt larm till barnen faktiskt...

Jag har alltid varit en orolig själ, och tänker mycket på allt som kan hända. Jag läser och söker information...det är liksom mitt sätt att bearbeta tankarna.
Det är ju samma när det händer någon stor olycka/naturkatastrof...tex sept 11, tsunamin osv..jag läser och läser och söker info och tar reda på allt.
Det är inte det att det märks på mig att jag är sådan, och inget som styr min vardag, men ibland kommer jag ner i små dippar och tänker för mycket. Svårt att förklara.

Jag är ju helt klart nere i en sådan nu. Dels är jag orolig för psd och sedan är jag galet orolig för mitt onda i magen, som jag hade sedan förlossningen. Fick äntligen tummen ur att ringa läkaren igår...fanns ingen tid såklart och skulle ringa idag och få en tid...då är massa läkare sjuka tydligen, så fanns ingen idag heller...men måndag!! Då sa hon att det ska finnas.
I huvudet har jag redan målat upp värsta scenariot, att det är cancer. Då hinner jag bearbeta tanken, och kan ta beskedet bättre om det är så..
Haha...jag låter ju galen, haha.
Tror den här graviditeten tar ut sin rätt nu, nog därför jag har sådan sjuk dödsångest.

Jag tänker mycket på Oskars bror nu...väldigt mycket..