Få ihop två familjer
Hej,
Jag är 38år och har en som på 3år på heltid. Nu i våras skedde något som inte hänt mig på väldigt länge och det är att jag faktiskt genuint blev kär och faktiskt riktigt förälskad i en man. Han var nyseparerad sedan tre månader tillbaka men hade sedan länge tappat känslorna för sin fd och de bodde egentligen bara ihop för barnens skull. Separationen i sig var inte något jobbigt uppbrott känslomässigt mellan hans fd och honom men det innebar en känslostorm i att inte ha sina två pojkar på 3år respektive 5 år varje vecka utan istället kastas in i varannan veckas tänkandet. Dessutom har han en dotter i en tidigare relation på 14 år som kanske inte fått den uppmärksamhet som hon behövt då de två kräver betydligt mer.
När vi träffades var han lite osäker på om han egentligen var redo för att involvera sig och gå in i en ny relation trots att han var med på Tinder och vi pratade mycket om detta. Vi kom otroligt bra överens med varandra och saker föll så naturligt för oss att det i princip blev att vi träffades varje dag han inte hade sina barn och även involverade barnen i allt i ett tidigt skede. Barnen har från början tyckt bra om varandra och känslorna mellan oss växte i en rask takt. Vi sa flera gånger till varandra att tänk att man kan känna såhär efter så kort tid och att det kan få kännas såhär bra. Ett par gånger har han dock pratat om tvivel som baserats på att han inte känner att han fått fungerande rutiner för sina barn i den "nya" situationen sedan separationen från deras mamma och at han inte hunnit landa själv i allt.
Vi har pratat mycket om det och självklart har det gjort mig förvirrad då vi i samma mening har varit rörande överens om att känslorna finns där och att vi vill få allt att fungera.
Efter en helt fantastisk helg med bara vi två kom det sedan som en chock för mig att han kände att vi inte kunde fortsätta. Han menar att han nog behövt mer tid innan han gav sig in i en ny relation och att det är mycket som ska stämma överens och att han känner sig otillräcklig för mig, min son och sina egna barn. Han känner att han inte kommit in i ett fungrande liv efter separationen och behöver komma till ro innan han startar något nytt. Detta gör både honom och mig helt förkrossade och vi har gråtit tillsammans i flera dagar. Innerst inne känns det som att vi verkligen älskar varandra men att hans tankar på alt praktiskt tar över hans hjärta. Han säger att jag ska träffa någon annan än honom men att han vill vara kvar i mitt och min sons liv som en vän och hjälpa mig att passa min son ibland. Snälla hjälp mig att reda ut alla tankar runt detta. Är inte detta något som han och jag kan lösa tillsammans då vi båda är förkrossade över tanken att det inte ska vara vi längre? Har man inte mer tid för alla barn om man är två stycken och hur mycket ska jag kämpa för att få honom att förstå att det ena inte utesluter det andra? Ingen av oss vill nog egentligen att detta ska övergå till en vänskapsrelation då det från början funnits en extrem attraktion mellan oss båda.