Hur gör ni om ert barn blir bjudet på kalas?

Jag har varit med om det ett par gånger genom åren, och bara sagt att mitt barn tyvärr inte kan komma. -finns inget större skäl till att precisera sig...

Jag försöker peppa barnen att tycka att det verkar kul, men tvingar dem aldrig att gå på kalas. Helt okej att tacka nej oavsett anledning. Däremot har vi pratat om hur man tackar nej på ett artigt sett och att man inte ska såra andra genom att säga att de eller deras kalas är tråkigs.

Jag ser ingen anledning till att tvinga barnet att gå på kalaset, så skulle tacka nej. Annars är risken bara att han går på kalaset på dåligt humör och förstör stämningen.

Ni som hittills svarat; hur skulle ni reagera om INGEN bjuden gäst kom till ERT barns kalas?

Och en annan fråga; ifrågasätter ni inte ens VARFÖR barnet säger att hen inte vill gå?
Tänk om det är så att just DITT barn, ihop med andra barn i klassen, satt i system att frysa ut barnet som just bjudit till kalas? - Bör man som förälder inte åtminstone fråga iaf?

Nej, förresten, EN fråga till: Samma dag som kalaset är, ser ni ett inlägg på FACEBOOK, om att ett barn står och GRÅTER på "sin dag", pga att INGEN kom på kalaset. - Mamman som skriver inlägget bjuder in alla- vem som helst som kan tänkas komma och glädja det lilla gråtande barnet- skulle ni gå då?
Hur skulle ni reagera?

De har alltid fått välja själva om de ska gå när det handlar om barnens kompisar , dock pratar vi om att den som har kalaset blir besviken om de inbjudna gästerna inte kommer... men vill inte barnen gå tvingas de inte. Däremot om det är släktingar eller nära vänner till familjen tvingas de följa med.

Vet att min äldsta tycker att det är jobbigt att gå hem till folk han inte känner och hamna i okända situationer, så han vill oftast inte för att det känns för obehagligt.

Han har varit med om att bara en kille kom på hans kalas också, tror han tog det ganska bra.

Och, nä, jag skulle inte tvinga iväg honom även efter en sån facebookbild.

Varit ligger skillnaden på _barnets_ egenförskaffade skolkamrater, och era vänners barn (nära vänner), samt släktingar? 

Jag resonerar ungefär som du att man går på kalaset om man kan och det inte finns nån allvarlig konflikt mellan barnen.

Barnet som bjuder in vill ju att gästerna ska komma, att bjuda och ingen kommer är värre än att aldrig bli bjuden och det är viktigt att kunna gå på kalas för nån annans skull inte bara sin egen.

Viss skillnad om alla i en klass är bjudna, då sticker det inte ut om några inte komet. Men om 5-7 är bjudna och hälften inte kommer, då blir det liksom inget kalas.

Men, nu har jag ett barn som är väldigt blyg och verkligen har svårt att gå på kalas om det inte är bästisarna där. Eller om det är badkalad eller på lekland, då vågar hon helt enkelt inte. Ibland har vi tackat ja och sen har hen knyte vågat när det väl är dags. Då tvingar jag inte, men försöker uppmuntra.

Sen har jag ett till barn som inte har så mycket kompisar och det är ångest varje gång hen haft kalas om nån tänker komma. Och lika glad och lycklig varje gång de flesta kommer.

EN NY FRÅGESTÄLLNING:

Du ser en delad status på FaceBook. Det är en mamma/pappa som skriver att deras barn gråter på sitt eget kalas, - då INGEN har dykt upp på barnets kalas.

Du känner inte till varken mamma/pappa eller barn. De är för dig HELT okända. Men du tänker dig in i föräldrarnas situation, liksom i barnets situation, när du läser statusen.

Du ser att föräldrarna skriver: "Alla i *staden du bor i*, med omnejd, som har lust att komma och glädja ett barn och äta lite tårta, är välkomna under dagen/eftermiddagen/kvällen" - hade du tagit med din familj och åkt och glatt det okända barnet+familj?

Fint! <3 Vi tänker lika vad det verkar.

Frågeställningen gällde dock inte barn som är blyga. Utan enbart barn som lägger armarna i kors och säger "Jag VILL INTE! Jag har inga specifika skäl - jag vill bara inte".

Jag anser också att man bör lära sitt barn att göra något för någon annan.
Ett barnkalas varar i cirka 2-3 timmar. Ge förböveln 2-3 timmar av ditt liv - och var med och bidra till att kalasbarnet får ett härligt födelsedagskalas. Det är fasiken inte mycket begärt!