• Mammablå

    Längtan efter hund

    Jag har alltid haft en hund i mitt liv nästan och alltid sett mig som en hundmänniska.

    Men för 6år sedan somnade min hund in.

    Jag var så förstörd. Grät mig tom i månader. Det var fruktansvärt och än idag kan jag inte prata om honom utan att få tårar i ögonen och klumpen i magen.

    Jag känner mig inte hel utan en hund i mitt liv men som det ser ut i dag kan jag inte ha hund.

    Jag jobbar heltid så är borta ca 9timmar per dag. Är särbo med pojkvännen som har 3 barn och själv har jag 2 barn. Alla barnen är under 10år.

    Jag har planerna att läsa vidare på min utbildning, 3,5år och sen när jag är färdig. Söka en tjänst här i närheten så man skulle kunna gå hem på lunchen. Och kanske få så pass med lönen och livet att man kan gå ner till 75%.

    Så kanske om man kan skaffa hund om 5-10år.

    Är de fler här ute som längtar efter hund i sitt liv och precis som jag försöker planera för att kunna förverkliga tanken också?

    Jag blir även bitter när folk i min omgivning skaffar hund utan att ens tänka på ekonomin, arbetstiden eller har intresse av att aktivera eller ens ta ut hunden på någon längre tur. Försöker skaka av mig bitterheten men de är svårt när ens egen längtan är så stor :(

  • Svar på tråden Längtan efter hund
  • Tihi

    Har du funderat på att vara fosterhem eller hundvakt ibland? Då får du ju din dos av hund utan att ta på dig fullt ansvar i 10 år framåt.

  • Mammablå
    Tihi skrev 2017-08-13 21:39:38 följande:

    Har du funderat på att vara fosterhem eller hundvakt ibland? Då får du ju din dos av hund utan att ta på dig fullt ansvar i 10 år framåt.


    Hundvakt är jag ibland. Men jag älskar det här vardagslivet med hund, vardagsträningen, morgon promenaden , skogsutflykterna med aktivitet, alla träningar, kurser, tävlingar m.m

    Den där blicken när du kommer hem, och bandet man knyter med sin hund.

    Fosterhem blir ju svårt eftersom jag är borta 9 timmar per dag ca. :/
  • Utan Barn

    Ibland undrar jag om det inte är perfekt att dela hund med någon... det är inget du skulle kunna göra? Någon som det funkar utmärkt för att ha vardagar, och du helger.

    Jag förlorade just min hund i sjukdom. Det känns helt fruktansvärt tomt, som mitt hjärta slitits ut ur kroppen.

    Jag lever med en man som kom in i hundens liv när han var 10,5. Han var nu 12.
    Den jag skaffade hunden med hade jag fortfarande »delad vårdnad« med. Vi hade så i 9 år. Bor nära varandra. Han hade vårt hjärta ca två dagar per vecka, jag fem. Vi fanns alltid där för hunden (som älskade både matte, plasthusse, husse och plastmamma :).

    Jag kommer vilja skaffa hund igen och jag vet min sambo uppskattar att bli »riktig« husse. Men det är ibland NÄSTAN så jag funderar på att fråga exet om han vill vara med. Det är otroligt praktiskt med fler vuxna inblandade med de håriga barnen ...

  • Mammablå
    Utan Barn skrev 2017-08-21 16:44:29 följande:

    Ibland undrar jag om det inte är perfekt att dela hund med någon... det är inget du skulle kunna göra? Någon som det funkar utmärkt för att ha vardagar, och du helger.

    Jag förlorade just min hund i sjukdom. Det känns helt fruktansvärt tomt, som mitt hjärta slitits ut ur kroppen.

    Jag lever med en man som kom in i hundens liv när han var 10,5. Han var nu 12.

    Den jag skaffade hunden med hade jag fortfarande »delad vårdnad« med. Vi hade så i 9 år. Bor nära varandra. Han hade vårt hjärta ca två dagar per vecka, jag fem. Vi fanns alltid där för hunden (som älskade både matte, plasthusse, husse och plastmamma :).

    Jag kommer vilja skaffa hund igen och jag vet min sambo uppskattar att bli »riktig« husse. Men det är ibland NÄSTAN så jag funderar på att fråga exet om han vill vara med. Det är otroligt praktiskt med fler vuxna inblandade med de håriga barnen ...


    Jo visst har jag funderat på det. Men tänkt om man börjar bråka och man blir av med sin hund, eller att den andra helt plötsligt inte vill ha ansvaret längre och jag då måste omplacera hunden :/
  • Yoker

    Jag längtar också efter hund. Dock har jag aldrig haft hund förut, men har alltid velat. Vi har kollat ut ras och allt. Men det är svårt att få det att passa ihop med livspusslet.. Just nu har vi katter, varav en aldrig i livet skulle acceptera en hund. Finns inte på kartan. Och den katten är bara 5 år, så han lever länge än. Det är dessutom inte ett alternativ att omplacera honom, då han är vårt hjärtegryn ändå, så vi är illa tvungna att vänta.. Rent praktiskt borde det funka med hund för oss, eftersom sambon kan ta med hunden på jobbet i princip varje dag. Men det är väl 10-15 år tills det blir verklighet..

Svar på tråden Längtan efter hund