Sambo vill vara hemmafru som exfru

Ha ha....jag gör själv allt det där OCH arbetar heltid!

Ser inte ner på de arbetarna som yrkesgrupper, men hemmafruar ser jag som lata! Därav förtjänar du inget ekonomiskt när ni eventuellt går skilda vägar då du har slappat medan han har jobbat hårt!

Det säger ingenting om hur ansträngande det är. Inte heller något om hur effektiv man är under tiden och hur mycket man får gjort. Hur tror du alla ensamstående heltidsarbetande föräldrar gör?

Det mesta kan lösas med kommunikation. Viktigt att påtala för henne att vill hon bli hemmafru så står relationen och faller på det.

Jag har en tes om att det som kan ligga bakom hennes behov om att bli en såkallad liten hemmafru kan bottna i ren skär irritation och avundsjuka.

Vissa frånskilda män har en tendens till att "straffa" den nya kvinnan. Föredetta frun fick kanske fickpengar, behövde bara betala maten, vara hemmafru och kunde leva lite primadonneliv osv? När den relationen är över så blir han bitter och lovar sig själv att aldrig någonsin mer ha ett litet våp som han ska försörja.

Då kommer en ny kvinna in i hans liv som minsann ska betala hälften av allt....bla bla bla. Kanske där kärnan sitter? Hon kanske är lite avis eller har ruttnat på att du är hårdare mot henne medans din gamla flamma kunde leka hobbylyxfru?

Nåja det löser sig nog, ta ett snack och lägg korten på bordet.

Dumpa henne, hon är en uppenbar gold digger.

Och nej, "hemmafru" är absolut inte ett arbete, aldrig någonsin. Det krävs inte mycket arbete för att hålla ett hus i toppskick och äta god mat; det vet jag eftersom både jag och min partner arbetar, men lik förbannat har dammfria golv, rena kläder, god mat på bordet, välmående barn och tid över till annat.

Nej, det är inte jobbigt att vara hemmafru, såvida man inte har en herrgård att sköta om ensam eller om man lider av någon form av handikapp. Att vara hemmafru är att ha konstant ledigt.

Det lilla jobb ni tar hand om i hemmet, det tar vi vanliga människor också hand om utöver våra arbeten.

Såklart den blev högre, man har ju inte så mycket att göra. När jag började göra rent lister med tandborste (obs avlagd) så hintade min sambo om att det var kanske dags att börja arbeta igen.

Jag är inte ett dugg förvånad om hemmafruar skurar insidan av badrumsskåpen en gång i veckan, vad annars ska man göra när resten av hemmet är välstädat?

Själv torkar jag av (behöver inte skuras) insidan av badrumsskåpen när det behövs.

Hela badrummet, alltså varenda liten vrå, städades för tio dagar sedan. Jag och min partner totalstädar ett eller ett par rum vardera i veckan, vilket resulterar i att det är tokrent för jämnan. Att du slarvar med städningen får stå för dig.

Folk vill gärna inbilla sig att det krävs massivs med tid för att städa, vilket inte stämmer om man faktiskt lägger manken till. Igår körde jag totalstädning av köket, inklusive att plocka ur alla skåp och torka rent, ta bort det lilla fett som fanns i ugnen (eftersom det bara var några veckor sedan jag gjorde samma sak), dammsuga bakom kyl och frys, torka rent i kyl och frys, torka av alla ytor samt dammsuga och svabba golvet. Detta tog ungefär en timme, vilket jag mer än gärna avvarar en eller ett par gånger i veckan för att hålla rummen i tipp-topp.

Tro fan att det tar lång tid att städa om man samtidigt går runt och lallar, lyssnar på ljudbok, dricker kaffe och pillar sig i naveln. Om man dock fokuserar på det som ska göras och bygger upp en rutin, krävs det inte många minuter om dagen.

Jag kan garantera att vi har renare än merparten av alla hemmafruar, och detta trots att vi jobbar, skjutsar, lagar mat, städar, handlar och allt annat som självutnämnda hemmafruar pysslar med när de inte sitter på Familjeliv och försöker övertyga sig själva och andra om att de inte är på konstant semester.Jaha? Vet inte riktigt vad du vill förmedla annat än att du och din sambo är för lata/oorganiserade för att hålla rent. Om du jobbar sent är väl den självklara lösningen att städa innan du går till jobbet...

Det handlar som sagt inte om att missunna er att gå hemma eller att vara avundsjuka. Jag skulle utan problem kunna sluta jobba om jag ville, men skulle troligen bli på tok för rastlös eftersom det inte finns tillräckligt att göra.

Det jag motsätter mig är påståendet att hushållsarbete skulle komma i närheten av ett vanligt arbete när det kommer till ansträngning och arbetstid. Det krävs helt enkelt inte särskilt mycket tid för att ta hand om ett hem om man gör det någorlunda effektivt.

Att många är ineffektiva när de försöker kombinera arbete med sysslor i hemmet är givetvis beklagligt, och så även att folk väljer grisar som partners.

Om du och andra gillar att gå hemma och det funkar för er familj så är det kanon, men det är inte ett jobb. Och om det nu är så mycket arbete, varför skulle folk vara avundsjuka?

Så när du tar hand om dina egna barn så gör du ett jobb? Då gör du samma jobb som en förskollärare?

Jag anser att ta hand om SITT eget hem och SINA egna barn är något som ingår i vuxenlivet och därav klassar jag det inte som ett jobb. Annars är även jag förskollärare, kock, inköpare, städare, chaufför o.s.v OCH det jag gör i mitt yrkesliv.

Uppenbarligen är vi flera som delar Johns uppfattning.

Jag har varit hemma, dels som föräldraledig och dels som arbetslös. Då (ja, eftersom jag var en som sökte rätt kvalificerade arbeten) så sökte jag arbeten ungefär 4-6 timmar om dagen. Resten av tiden så försökte jag få tiden att gå. Jag skaffade mig en kolonilott, som räddade mig.

Jag har, förutom denna tid, yrkesarbetat samt studerat. Både studier och arbetet är mer krävande, kräver mer tid, än att sköta ett hem, att tillägga är att jag bott på en "byggarbetsplats" (vilket genererade både betongdamm och annat byggskräp som skulle hanteras) under tiden min son gick på dagis, samt att vi hade sambons två äldre barn hos till och från (dvs vissa dagar var vi fem person, plus hund, plus katt, plus byggstäd, plus vanlig hushållsarbete, plus trädgård) ibland var vi bara jag, sambon, sonen och

Jag har även flyttstädat fyra gånger (varav tre gånger samtidigt som heltidsarbete) så även den erfarenheten har jag.

Och ändå anser jag att mitt arbete är mer krävande

Uppenbarligen är vi flera som delar Johns uppfattning.

Jag har varit hemma, dels som föräldraledig och dels som arbetslös. Då (ja, eftersom jag var en som sökte rätt kvalificerade arbeten) så sökte jag arbeten ungefär 4-6 timmar om dagen. Resten av tiden så försökte jag få tiden att gå. Jag skaffade mig en kolonilott, som räddade mig.

Jag har, förutom denna tid, yrkesarbetat samt studerat. Både studier och arbetet är mer krävande, kräver mer tid, än att sköta ett hem, att tillägga är att jag bott på en "byggarbetsplats" (vilket genererade både betongdamm och annat byggskräp som skulle hanteras) under tiden min son gick på dagis, samt att vi hade sambons två äldre barn hos till och från (dvs vissa dagar var vi fem person, plus hund, plus katt, plus byggstäd, plus vanlig hushållsarbete, plus trädgård) ibland var vi bara jag, sambon, sonen och katten (hunden var min mammas som vi lånade ibland).

Nej, hushållsarbetet är inte speciellt krävande, roligt ibland (då går det väldigt snabbt), tråkigt ibland (då tar det väldigt lång tid).

Jag har även flyttstädat fyra gånger (varav tre gånger samtidigt som heltidsarbete) så även den erfarenheten har jag.

Och ändå anser jag att mitt arbete är mer krävande

Att vara hemmafru och ta hand om sina barn är banne mig inget jobb. Undantag vore ifall du har ett barn med funktionsnedsättning som är berättigad x antal timmar assistans där anhöriganställning är okej i kommunen.

Hur tänker du och dina gelikar egentligen?

Hemmafruar provocerar inte ett dugg.

Däremot så undrar jag lite över hur man ens vågar sig på det? Snacka om rysk roulette, hälften av alla förhållanden spricker så hög tid att böla och vara efterklok ifall karln lämnar en för en ny och mer driven "förmåga".

Självklart är männen lata! Dom är själviska grisar! Dessutom skiter dom i barnen. Dom vill inte vara en del i barnens omsorg och skiter i vilka könsnormer dom ger sina barn. Dom kan inte heller vara speciellt förälskade i sina fruar om dom kan komma hem, sätta sig vid dukat bord och sedan gå direkt till tvn medan frun måste sköta disk och ungar.

Jag förstår inte hur man kan vilja bli gravid med någon som INTE vill ta nattningar, nattvak, föräldraledighet och läxläsning. Då blir det ju frugan barn och mannen blir bara pappa på pappret och när saker ska betalas. Stackars barn :(

Ts vill inte ha en hemmafru. Varför diskuterar du OT i Ts tråd?

Vill man nu så gärna sätta sig i den konstellationen så ska man väl vara snuskigt rik? Äktenskapsförord som gynnar hemmadonnan vid en eventuell skilsmässa, pensionssparande osv.

Folk får göra precis som de vill, vill man leka den lyckliga hemmafrun så inte mig emot. Se bara till att hitta på lite andra kreativa saker och upprätthåll det sociala umgänget. Risken finns väl annars att hjärnan skrumpnar och att man lever ett helt liv som icke nyfiken på sin omgivning. Det är banne mig tragiskt!

Bra skrivet, särskilt sista stycket var nog väldigt träffande.

Jag tyckte det var mysigt att vara mammaledig och då var huset kliniskt rent eftersom jag hade så mkt tid, samma de perioder jag varit mellan jobb. Men hjälp så uttråkad jag blev. Det är inte jobbigt att vara hemmafru, men det är trist och ickestimulerande. Att jobba heltid är jobbigt, ibland stressigt men alltid utvecklande och stimulerande.

Ts:

Jag tycker du bara ska säga nej till din nya helt enkelt. Vill du inte försörja henne så MÅSTE hon försörja sig själv. Finns inget annat val liksom.