Varför

7,5 år senare står jag här och har i igår lämnat nycklarna över till vårt älskade hus vidare. Ja vi skiljde oss, men det tog mig 7,5 år och komma ifrån detta.

Att chatta, är det att vara otrogen? Och finns det olika grader av otro - i tanken, i en chat, i telefon, i Wordfeud eller fysiskt?

Vi har olika gränser, kan man konstatera här. Det finns inget rätt eller fel, det finns olika normer. En vanlig norm är att man ska vara helt trogen, inte ha någon "begärelse till nästans hustru". Det finns också en annan norm, som handlar om att man inte tar skada av något man inte vet. 

Själv är jag lyckligt gift sedan många år, har ett regelbundet sexliv som är tillfredsställande, om än lite småtråkigt. Min fru vill inte fantisera, vill inte titta på porrfilm och annat.

Jag saknar fantiserandet, rollspelandet mellan henne och mig. Det är spännande och tändande att ta med orden i sexlivet, tycker jag. Så sedan flera år sexchattar jag anonymt med män och kvinnor. Vi delar erotiska fantasier där vi är inblandade, och ibland våra partners eller fantasipartners.

Jag har under två äktenskap, 2 x 25 år, aldrig varit fysiskt otrogen. Chattandet är en ventil, en inspiration, en hobby. Jag tycker inte att det skadar äktenskapet, snarare tvärt om. 

Hon vet inte att jag sexchattar med andra. Vi har en tidig överenskommelse i vårt förhållande, att inte fråga och inte berätta. Om hon gör ett snedsteg så vill jag inte veta. Om hon förälskar sig i någon annan så vill jag att hon flyttar ut.

Att sexchatta är att ha sex inne i sitt eget huvud. Jag tycker inte det är att vara otrogen, eller bara väldigt lite. 

Nja, nu övertolkar du. Vi har inte ett "öppet äktenskap", men det bygger på tillit och förlåtelse. 

Ett öppet äktenskap innebär väl att man får ha sex med andra, i stort sett hur mycket som helst. Ofta vet nog den andra partnern vad man har för sig. Så funkar inte vår överenskommelse.

Till viss del ja för i båda fallen går du inte att lita på och går heller inte att komma överens med för oavsett vad som sägs så kommer du i slutändan göra som du vill ändå och vad finns det då för poäng med att öht försöka komma överens med dig?

Ditt argument är lite som att fråga... så att bryta armen på en person är samma sak som att bryta nacken? Givetvis är det inte det, en arm och en nacke är inte samma sak, men i båda fallen är ju personen någon man absolut inte ska umgås med om man inte vill få en arm eller nacken knäckt, eller hur?

Ja, gränslösa människor tycker alltid att allt som kan tänkas begränsa dem är "fyrkantigt", det ingår liksom i själva gränslösheten, man vill inte ha några gränser öht, och måste man absolut ha det så ska de ju såklart vara så töjbara som möjligt.

Men man kan ju oxå fråga sig varför man öht går in i en relation om man vill kunna fortsätta leva som man gjorde som singel? Och om man nu absolut måste ha en totalt gränslös relation, är det inte schysstas om man då redan från början är tydlig med att man vill ha full frihet och inte kommer respektera någon slags gräns istället för att låtsas som att man kommer göra det och springer sen runt och försöker hitta alla möjliga sätt att kringgå dem eller töja dem så mycket det bara går?