Hemmafru: För och nackdelar?

Det du skrivit stämmer - för Sverige. I andra länder, ex.v USA, råder motsatta förhållanden. Familjer med traditionell arbetsfördelning dvs manlig försörjare och kvinnlig hemmafru är lyckligast. Märkligt va? Förmodligen för att incitamenten för traditionell familjebildning är nära nog noll i Sverige och då väljer de allra flesta bort det eftersom det inte är fördelaktigt ekonomiskt.

Jag är hemmafru och min man och jag var överens om arbetsfördelningen redan när vi träffades och han var student (jag var också student). Jag skulle säga att följande är fördelar respektive nackdelar:

* Barnen främst. Jag har fått vara hemma så mycket jag vill med barnen, all eventuell barnpassning/förskoleverksamhet har skett helt på barnens villkor dvs när de vill och inte vill har styrt. Inga tidiga morgonar i vintermörkret, ingen gråt och ingen stress. Man är ett tryggt ankare för det lilla barnet. Helt oslagbart enligt mig och en av de kraftigaste fördelarna med att inte förvärvsarbeta. Jag har kunnat vara med om mina barns uppväxt, något de flesta svenska vuxna blir berövade på. Allt har varit på mina barns villkor.

* Självförverkligande. Jag har haft tid och möjlighet att ägna åt sådant jag tycker är kul och motiverande som specialintressen och hälsa. Min man delar mina intressen så vi har gjort mycket tillsammans, projekt och resor, och kan fördjupa oss eftersom båda är intresserade. Jag har tid att gå på gym, utställningar och museer, håller mig pigg och fräsch eftersom jag har tid.

Nackdelar:

* Periodvis tungt. Jag har tagit och tar allt huvudansvar för familj och hem som ständigt växer, ansvaret ökar. När vi var yngre och hade mer begränsad ekonomi var det ju värre men också på ett vis mysigare.

* Fördomar och avundsjuka. Den största nackdelen är att man blir utsatt för avundsjuka och hat, sällan i verkliga livet men mycket online (exempelvis här på Familjeliv). Många förutsätter på ett nedvärderande sätt att man är obildad, lågintelligent, lat och allmänt hemsk. För att man valt att vara hemma med sina barn. Att man har studerat på universitet, dokumenterat högt IQ (120+), jobbat och faktiskt är en omtyckt fru/mamma/väninna/granne/syster etc kan ingen av hatarna ta till sig. Få andra blir utsatta för samma "granskning", samtidigt spelar det ju ingen roll för man har det så bra och är så lycklig att man inte behöver ta åt sig. Man lägger bort telefonen och fortsätter sitt underbara liv som hemmafru :) för mig överväger fördelarna nackdelarna med detta upplägg och min man är mycket nöjd. Han trivs som familjeförsörjare och tar stolthet i att vara den som betalar för allt.

Jag har varit i två seriösa förhållanden före min man och båda dessa önskade att jag skulle vara hemmafru (då var jag barnlös). De gillade upplägget med någon som fixat och donar och håller ordning på allt, och man hinner hålla sig fräsch och fin. Männen är normala om än högpresterande (två hade visserligen ett arv men var högpresterande - läkarstudent respektive företagsledare), normalsnygga (förstås väldigt fina i mina ögon men om jag ska försöka vara lite objektiv, ointresserade av mode så de ville gärna att jag skulle hjälpa till med representabla kläder)...

Jag skulle säga att du är högpresterande och/eller högbegåvad - och därför kan det vara tungt att hinna med både ett stimulerande jobb OCH hushållsuppgifter och barnuppfostran. Jag får uppfattningen att om man är lite lat eller bekväm av sig och har ett jobb i ex.v offentlig sektor som mest går ut på att fika/vänta på handlingar/ringa lite samtal och sen komma hem till lägenheten eller radhuset i någon opretentiös förort där ungarna tittar på TV medan man gör falukorv med makaroner (som man kallar husmanskost från grunden) så kanske man inte bara tycker att hemmafruliv verkar slappt - man är nog lite småavundsjuk också eftersom man förknippar livsstilen med lyxfruar (vilket somliga är). Det förklarar responsen från vissa här som anser att heltidsarbete, barn, hushållsarbete, hobby, vänner och träning går att kombinera utan något som helst problem (det gör det ju inte om man är en högpresterande och ambitiös personlighet som ställer lite högre krav på sig själv och sin omgivning). Hur som helst, tur att alla får välja hur man vill leva...