När tycker ni att barn är för stora att gå omkring i bara underkläder hemma?

Kommer det gäster tänker vi nog lika i vårt hushåll, även när pojken var mindre, jag bryr mig givetvis inte heller om han går klädd i bara kalsonger i sitt rum men ska han gå omkring här hemma, gå ut och ta nåt i köket, sitta i soffan i vardagsrummet, då känns det inte bra.

Men jag har vart hemma hos en kompis en gång vars föräldrar låg i soffan i kalsonger/trosor och tittade på teve. Verkade inte bry sig ett dugg att sonen hade kompisar hemma

Ja du, vad är det som gör att man inte tycker det är bekvämt att någon står i bara kalsonger och brer mackor i köket? Själv går jag inte omkring i trosor hemma hela dagarna och jag tycker inte det har någon betydelse för mig att det är en kille eller tjej.

Jag kan tycka att det är konstigt att om man i ett hushåll är tre personer och två av dom alltid har kläder på sig och så går den tredje i kalsonger. Jag kan tycka att det är konstigt att han inte har snappat upp att vi andra klär på oss. Jag funderar också på om han identifierar sig med småbarnen eftersom de går i underkläder. Jag kan fundera på olika saker kring det här men mest är det ju att det blir konstigt för mig.

Jag var tillsammans med en kille för länge sen som var runt tjugo och vi var hemma hos honom, vi var ensamma och kära och vi hade inte så mycket kläder på oss. Så kom hans pappa på dörren och skulle lämna något som hastigast, då tyckte jag det såg konstigt ut att han stod i kalsongerna i dörren och pratade med sin pappa. Så ja, jag tycker väl det är nånting med att man ska ta på sig nånting mer och inte stå i bara kalsongerna. Jag tyckte att han såg ut som ett förvuxet barn han också.

Nej, det är väl snarare jag som känner mig osäker med att säga till eftersom småbarnen får men inte han, enligt mig. Ja, det är uppenbarligen så att han är nån som helst går omkring i bara kalsonger, jag säger inte att det är udda i sig, men som sagt, jag tycker inte om att han går omkring så här hemma. Nu tror ju jag inte bara att det handlar om vad man tycker om utan att han inte har vant sig vid. Hade han varit min hade jag som sagt tjatat och haft en dialog om att han får ta på sig kläder när han går omkring här. Så har det inte varit med den här killen, han får en tillsägelse lite då och då men däremellan faller han tillbaka på att gå omkring i kalsongerna ändå. Jag känner mig inte bekväm med att tjata heller. Det är väl det som blir mitt dilemma

För mig är det otänkbart att springa runt i underkläder hemma om man inte är helt ensam (inte ens då har jag det, inte ens när jag bodde singel under flera år) och jag anser nog att det är den minsta hänsyn man kan ta.
Här hade denna unge man blivit beordrad in i sovrummet för att ta på sig mer kläder, även om det inte var min egen son.

Vill du provocera? Vill du diskutera ett ämne på allvar? Vill du fortsätta läsa den här tråden?

Vill du på allvar att jag svara på dina frågor? Jag kan svara om du verkligen vill.

Tänker du nu ställa samma frågor till samtliga familjer i denna tråd där man inte tycker det är okej att gå i bara underkläder?

Uppenbarligen är jag inte ensam med denna syns. Men för mig är underkläder något som man har under kläderna.
Om du ser svaren här så är vi fler som delar vår uppfattning.
Att jag ser kroppen som en privat del är inget victorianskt.

Jag är uppvuxen med en pappa, som utan problem visade sig naken när han gick från plats a till plats b. Jag verkligen avskydde det, rejält. Kom ihåg att jag ändå växte upp under 60-talet och 70-talet då det skulle vara så naket och så fördomsfritt och nix, jag tyckte det var väldigt obekvämt när jag utsatte mig för detta.
Min sambo (som är fem år äldre än vad jag är, detta otyg hade tack och lov slutat när jag kom i den åldern) berättar fortfarande med rysningar om hur de tvingades bada nakna under simlektionerna i skolan.

För övrigt så äter ingen med bar överkropp hemma hos oss, även om de kommer direkt från stranden.

Min tråd är öppen för alla att yttra sig vad de tycker. Jag tycker också att det är intressant att tänka på varför. Men hur tänker du egentligen när du ställer följande frågor:

Är han förresten ohygienisk? Är kallingarna skitiga? Brunrandiga? Och han själv strimmig av smuts? Är han sexuellt utmanande? Går omkring med stånd?

Räknar du med att jag ska hålla koll på hur hans kallingar ser ut eller när han bytte dom senast? Och det där med att fråga om han är sexuellt utmanande eller går omkring med stånd, han är min sambos son, han är sexton år, jag vill inte diskutera min sambos son i dom termerna. Inte heller om han är strimmig av smuts, eller har brunrandiga kalsonger.

Jaha, där fick en man en insyn i hur du tänker. Det kan vara på sin plats att du berättar hur du tänker innan du vräker ur dig allsköns märkliga frågor. Javisst är kroppslig integritet viktig och bör respekteras. Det har diskuterats särskilt efter Elaine Eksvärd släppte sin bok. Det finns tonvis att diskutera kring ämnet men till syvende och sist så har var familj sina rutiner kring det här. Du har inte nämnt din egen uppväxt, är den en anledning till att du går så hårt ut? Eller är det för att jag råkar prata om ett barn som inte är mitt utan min partners?

Varje familj uppfostrar sina barn efter sina egna idéer, idéerna i sig behöver inte vara farliga. Att jag inte vill att sambons son ska gå i bara kallingarna här hemma är inte farligt i sig, att han blir tillsagd att ta på sig är inte farligt i sig, det är inte likvärdigt att ge honom skamkänslor för sin egen kropp, skadligt blir det kanske i hur du säger en sak. Att du drar så snabba växlar och vill provocera fram nån slags reaktion för att du själv ska få föra fram dina egna åsikter som de mest överlägsna är inte okej.

Du är mer än välkommen att starta dialoger även med andra som uttryckt att de inte vill att man går omkring i underkläder, det står deltagarna fritt i denna tråd att diskutera med varandra.