Trött morsa
Måste bara få gnälla av mig någonstans angående det här med att vara förälder. Alltså, hur djävligt kan man må? Känns som jag befunnit mig i ett svart hål enda sen jag fick mitt första barn. Det är fan barnskrik dygnet om. Man kan inte ta med ungarna någonstans utan att det blir kalabalik. Mannen min och jag bråkar jämt, eller i alla fall är sura på varandra. Jag är trött och orkeslös jämt. Det är stress från alla möjliga hörn, ungar som ska bli blöjfria, ungar som inte går upp tillräckligt i vikt, ungar som springer ifrån bordet eller inte vill ha mat, extramåltider som lagas, tjat gnat... Jag vill bara börja gråta så fort jag är ensam och allt blir tyst för då först kommer känslorna i kapp mig. Snälla säg att ni känner igen er!
