Inlägg från: pandoraDiem |Visa alla inlägg
  • pandoraDiem

    Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL

    Lenen skrev 2017-11-09 14:14:42 följande:

    Tack, det är väl tur att de flesta inte kan förstå...

    Ja på något sätt känns det ändå lite fint!

    Ja det blir väl mer regelrätta kontroller från v 24, men jag går till BM en gång i månaden för blodprover och till läkaren eftersom jag behöver sjukintyg. Så det blir ju ganska mycket hela vägen. Äter Trombyl också för att öka flödet och genomströmningen för att minska risken att det händer igen. Så vi gör allt vi kan göra. De lyssnar väldigt fint och det är skönt!

    Hur många barn har du sen tidigare? kommer inte ihåg vad du skrivit o orkar inte scrolla bak :)


    Vad bra att de har extra koll på er och att ni blir hörda av vården. Har själv haft tur när jag varit i kontakt med vården generellt och har egentligen bara bra erfarenheter av bemötande.

    Jag har en son som precis fyllt 1 år här hemma. Vi började försöka med ett syskon så fort jag fick tillbaka min mens eftersom det tog drygt 1.5 år att bli gravid med honom. Denna gång gick det snabbare vilket var skönt :)

    Har du nån liten där hemma?
  • pandoraDiem
    Lenen skrev 2017-11-09 16:43:21 följande:

    Bemötandet är ju det absolut viktigaste!

    Vad skönt att det fick fortare! Vi hade likadant, har två killar hemma, med min 6-åring tid det också 1,5 år att lyckas, så efter hans förlossning lät jag bli tabletter eftersom vi ville ha syskon hyfsat tätt. Det gick väldigt fort, han var bara 9 månader när vi blev gravida igen! Så idag är de 6 och 4,5. Väldigt tajta o leker bra ihop (oftast)! Det har vi tillbaka idag :)

    Men det känns ganska skönt att de är lite större nu, dels kan de ta hand om sig själva bättre när jag inte mår bra! Och de får ta del av den här resan på ett annat sätt! Tyvärr innebär ju det också att de verkligen har upplevt ett syskon som dör och kommer nog komma ihåg det. De är också oroliga den här gången: "ska den här bäbisen också dö?" Det är så hemskt! Men man får bara vara ärlig. Tyvärr kan man inte skydda sina barn mot allt ont här i världen.

    Det ska bli väldigt mysigt, om allt går bra, att få dela upplevelsen av levande bäbis med dem!!


    Ja, på ett sätt är det skönt att det blir tätt mellan dem om allt går vägen. Jag tror det inte blir mer barn sen, kommer fylla 33 när bäbisen i magen är beräknad så de fertila åren tickar ju på.

    Nej man vill ju inte att ens barn ska behöva vara med om något hemskt, men det är ju som du säger, det går inte att skydda dem mot allt och det hemska är ju tyvärr en del av livet. Jag tycker själv fortfarande det är svårt att acceptera att det aldrig finns några garantier så jag kan bara tänka mig att det är ännu svårare för barn att förstå det (och kanske ska de inte behöva förstå det än).

    Har själv syskon som både är 1 år yngre och 6 samt 10 år yngre och är glad att jag fått uppleva både ett tätt syskon och syskon jag kommer ihåg även som bäbisar :) tror ni kommer få det jättemysigt!
  • pandoraDiem
    Lenen skrev 2017-11-10 10:05:31 följande:

    Det är ju väldigt kul för barnen, att ha en kompis hemma jämt! Det är väldigt få av barnens kompisar som har syskon tätt och de har så stort behov av att hitta någon att leka med, våra har väldigt sällan det. Ofta är de nöjda med varandra! Hoppas deras relation håller hela livet :)

    Jag förstår hur du tänker, jag hade precis fyllt 33 när flickan dog, kände då att herregud kommer vi nånsin kunna få fler barn. Det blir ju inte lättare med åren...

    Barn har ju en väldigt enkel syn på saker, det är ganska svart o vitt, inga gråzoner. De förstår inte riktgt djupet av detta, kan inte dra så långa paralleller.. de gråter och nästa stund är de glada o leker igen. De fastnar inte i sorg på det sättet som vuxna lätt kan göra. Det är tacksamt!

    Vad roligt med så många syskon, jag har en knappt två år äldre syster och en tvillingbror så vi har alltid varit tajta. Än idag är jag o syrran bästa kompisar! Ser fram emot detta så mycket, att ge dem en bäbis!

    Är du fortf mammaledig med sonen? Hur går det med illamåendet?


    Ja en syskonrelation kan verkligen vara något alldeles speciellt :) jag började jobba i augusti igen för att avsluta mina doktorandstudier, disputerade den 27 okt så är för tillfället arbetslös. På ett sätt är det rätt passande för jag är så fruktansvärt trött, på ett annat sätt väldigt opassande för har en känsla att det inte är så många som anställer när man är gravid. Har sökt in till kompletterande pedagogisk utbildning i vår för att kunna jobba som gymnasielärare. Får se vad som händer helt enkelt, vi vågade inte vänta på mer passande tid för att försöka med syskon då vi inte ens visste om det skulle vara möjligt att bli gravida igen.

    Vad jobbar du med?
  • pandoraDiem
    Lenen skrev 2017-11-10 13:35:54 följande:

    Nä vänta är väl ingen idé, om man ska hitta ett passande läge att skaffa barn kan man vänta länge, det är alltid något som inte är "rätt läge".

    Är det inte brist på lärare på gymnasienivå också? Undervisar du i högstadiet annars? Det löser sig på något sätt, det gör allt alltid tycker jag. Men jag förstår om det gör dig stressad, skönt att du ändå inte mår så bra så du får lite chans till återhämtning.

    Jag jobbar faktiskt i vården, som distriktssköterska på en vårdcentral. Det är roligt, varierande och mysigt! Jag har hamnat på en vårdcentral där cheferna ger oss väldigt mycket ansvar och fria händer. Så det är toppen! Saknar inte jobbet nu för jag mår ju inte heller bra, men ser fram emot att jobba när jag gör det!


    Ja det kommer nog lösa sig tillslut. Jo är brist på många lärare så om jag bara läser pedagogiken så ska jag nog få jobb. Tar ett år att läsa till det, ämneskunskaperna har jag redan. Har inte undervisat alls innan, lite på universitetsnivå när jag doktorerade.

    Så bra att du trivs på jobbet, det är ju det viktigaste :)
  • pandoraDiem
    marsen skrev 2017-11-10 23:51:48 följande:

    Jag är också kvar!

    Typ alla mina symtom lade av strax innan vecka 10. Det enda som är kvar är tröttheten och avsmak för kaffe. Känner mig inte ett dugg gravid. Orolig såklart att något hänt. Ringde min bm och berättade om min oro och hade hoppats på att få ett ul, men nej. Det hon gjorde var att flytta på nästa besök till en vecka tidigare. Så istället för den 1/12 så ska vi dit den 24/11. Alltså fortfarande två veckor kvar!! Det är meningen att vi ska doppla då. Men hon kunde ju inte garantera att man kunde höra några hjärtljud ändå (är i vecka 15 då). Jag menade då att då går man väll vidare, och får göra ett ul?? Men icke, då skjuter man upp det och försöker lite senare. Alltså SERIÖST?!! Här har jag gått i tre veckor med oron att det inte finns något liv där inne längre och om TVÅ veckor ska vi försöka doppla och hörs inga hjärtljud då så gör man ett nytt dopplerförsök lite längre fram?! Jag lovar er, får hon inte fram några hjärtljud den 24e så är det jag som inte lämnar lokalen förrän hon skickat en akut-remiss på ultraljud! Fattar inte varför det ska vara så jäkla tjurigt att få ett ultraljud om man är orolig?! Tror hon att jag kommer må bra om inga hjärtljud hörs? Är det ens etiskt att inte erbjuda ett ultraljud då?


    Men vad jobbigt att du inte bara kan få ett ultraljud. Min barnmorska sätt upp en besökstid nästa vecka då jag är i v15 för då menade hon att vi skulle höra hjärtljud med doppler. Min förra barnmorska ville inte lyssna förrän v20 för hon tyckte det var ovisst om man skulle höra så tidigt. Undrar om de har olika bra utrustning?
  • pandoraDiem
    Ninniisen skrev 2017-11-13 10:13:16 följande:

    Råkade komma åt och sända innan jag var klar. Har 5 barn på 10, 8, 7, 5 och blivande 4 åring. Förlorade en dotter i v22 för 6 månader sen och är nu gravid med BF 11 maj, 1 år efter vi förlorade dottern.

    Jag går på specialist mvc för att extra kontroller och fick för snart 2 veckor sen se lilla bebisen.


    Beklagar att ni förlorade ert barn.

    Skönt att de har extra koll på er nu. Vilken härlig barnaskara :)
  • pandoraDiem
    Lenen skrev 2017-11-16 09:03:36 följande:

    Hej alla! Igår fick jag äntligen se min lilla älskling hos barnmorskan igen, allt såg bra ut! Det känns så skönt att veta att den lever och mår bra! Den har vuxit ordentligt och hon mätte den till v 12+5, (vi trodde 11+5) så isf är vi beräknade till tidigare än vi tänkt. Men vi får väl se på RUL vad de säger då :) bara den kommer ut så får den komma när den vill! Ha en bra dag!


    Åh, vad kul att höra! Så magiskt att få titta in, själv tycker jag det fortfarande känns så overkligt att det ligger ett litet liv i min mage. Så svårt att förstå när magen fortfarande inte riktigt syns och sparkar fortfarande inte känns. När jag var på senaste ultraljudet (v13+0) så fick jag utsatt bf efter det så ditt nya datum stämmer nog också. Skönt att bli framflyttad :)
  • pandoraDiem
    marsen skrev 2017-11-17 12:19:11 följande:

    Idag fick jag tid för RUL. Trodde att det skulle bli en-två veckor innan jul då jag är i vecka 18-19 då. Det står fint i kallelesen att alla kallas till ett frivilligt ul i graviditetsvecka 18-19. Och när får jag tid då? Jo, den fjärde januari när jag precis gått 20 fulla veckor. Varför så sent??

    Där sprack alla planer om "drop-the-news-fotografering" innan jul. Vill genomföra rul innan vi berättar för alla, men nu måste vi alltså försöka dölja och vara tysta i 2-3 veckor till....


    Verkar vara lite olika det där. Förra graviditeten fick jag också sent, tror det var precis som du 20+0. Denna fick jag tidigare. Nu får jag visserligen till ett ställe som har egen ultraljudsutrustning så tror det är mindre tryck än när vi fick remiss till kvinnokliniken. Jag ska göra alldeles innan jul, hoppas det ser bra ut annars blir det ingen kul jul. Men förstår din besvikelse.
  • pandoraDiem
    Lenen skrev 2017-11-20 09:18:32 följande:
    Ja det är så skönt att se den... lugna oron lite! Men vilken vecka är du i nu då? Enl senaste UL är vi i 13+3 idag med BF 26/5, det var det datum vi hade från början men blev backade efter de andra ultraljuden men då låg nog bäbis ihoprullad eller nåt. Nu fick vi fina bilder o samma mått tre ggr :)

    Min mage syns och jag har sedan i förra veckan känt rörelser, först var jag osäker på om det verkl var den som rörde sig men nu har jag känt nåt litet varje dag precis på samma sätt med samma styrka så är rätt säker på att den pratar med mig. Mitt tredje kändes också tidigt men först i v 14. Detta är rekord för mig! Det är skönt att få en buff då o då...
    Åh, härligt att känna rörelser redan :) Jag är i vecka 14 nu (14+5). Med sonen kände jag först någongång runt vecka 20. Ibland inbillar jag att det är något annorlunda som känns men tycker det är så svårt att veta. Trots att det inte var så jättelänge sedan jag var gravid med sonen som är 1 år nu så kommer jag inte riktigt ihåg.

    Då låter det som att bf på senaste ultraljudet stämmer för dig :) Vad jag har förstått det som är det runt v12-13 som det är som bäst att sätta bf, när man passerat typ hälften av graviditeten kan de börja växa lite olika snabbt.
  • pandoraDiem

    Jaha, där kom första kräket denna graviditet. Här mått illa rätt mycket men lyckats med att inte kräkas men nu gick det inte att hålla emot. Hoppas det bara var en engångsföreteelse. Hade ju hoppats på att illamåendet skulle gå över runt dessa veckor.

Svar på tråden Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL