• Anonym (Ledsen)

    I väntan på abort

    Hej!

    Fick i torsdags reda på att jag är gravid. Detta är inget planerat och jag känner mig så ledsen och orolig. (Jag är snart 38, är gift och har två fina barn!) Ringde redan på torsdagen för att boka tid för abort. Fått tid först på torsdag nästnästa vecka! Våndas!

    Jag och min man har sedan tidigare kommit överens om att två barn räcker. Vi känner oss redan gamla när vi skaffade barn och då vi träfffades sent i livet har vi drömmar vi vill kunna förverkliga tillsammans, som vi kanske inte skulle kunna göra om vi skaffade fler barn...samtidigt tänker jag på det lilla liv som lyckats bygga bo i min mage och vem det skulle kunna bli...

    Någon som är i eller nyligen har varit i samma sits? Är tacksam om ni vill dela med er av era erfarenheter!

    Jag hoppas jag kan göra medicinsk abort (om det stämmer kommer jag vid besöket vara i v.6-7) och att jag då får tabletten redan första besöket, att jag får göra resten hemma under helgen...någon som har erfarenhet av detta? Hur gjorde ni?

    Stort tack för svar!! ?

  • Svar på tråden I väntan på abort
  • inalife

    Hej, jag gjorde en hemma abort förra juli och det kändes som bästa alternativet , klart jag tänker på mitt beslut men fattade det utefter situationen .

    Hade ingen bra relation , två barn innan och det hade inte blivit så bra just då.

    Väntan är värst , men du ska gå på dina instinkter

    Kram

  • Anonym (Ledsen)

    Hej!

    Till Signatur Inalife

    Tack för ditt svar!! Det är ju mycket som står på spel och jag är för rädd att riskera det jag har idag! Vill ju kunna ge tid och kärlek till de barn jag har idag!

    Blir tacksam om du orkar dela med dig av din erfarenhet av hemaborten... jag hoppas slippa dra ut på det hela...utan få ta tablett första besöket och få göra resten hemma...hur var det för dig..vilken vecka var du i...?

    Stort tack på förhand! <3

  • Mytilio

    Jag fick tabletterna samma dag då jag åkte in för rådgivning/abort.

    Det enda jag kan råda är att var så säker på ert/ditt beslut som ni bara kan. Och även om abort känns som rätt beslut var beredd på en period efteråt där du kanske mår sämre psykiskt och ta den tid som behövs för att sörja. Kroppen och psyket behöver tid att ställa om från graviditeten och att sörja barnet som inte blev. Det behöver inte betyda att man ångrar sin abort. Men det ges ganska lite info om den biten från vårdens håll.

    Önskar er lycka till <3

  • Mytilio

    Om du vill veta mer om min hemabort:

    Kom till kk för undersökning där konstaterades att jag var i v.6+4, därav blev det hemabort.

    Fick efter samtal med läkare och barnmorska första tabletten. Fick med mig resterande tabletter plus smärtstillande hem. Två dagar senare gjorde jag steg två i aborten hemma. Min sambo var hemma med mig. Det tog några timmar, jag hade inte fött barn tidigare och fick väldiga smärtor under ca 20-30min, tror att det oftast inte gör lika ont om man fött barn innan. Men det var som värst i 20min, låg på golvet och kramade en kudde och försökte bara andas mig igenom smärtan. Barnmorskan ringde upp två gånger under dagen och kollade läget. När smärtan lugnat sig hade jag bara som kraftig mensvärk några timmar efteråt. Sen måttliga blödningar, inga jättemängder. Jag blödde till och från i 4 veckor och hade även som sammandragningar kvällstid. Visade sig sedan att det fanns rester kvar och jag fick göra en skrapning 4 veckor efter hemaborten. Har läst att ca 8/100 hemaborter leder till skrapning. Så rusken är inte så stor.

  • Anonym (Ledsen)

    Hjärtligt tack för dina svar!! Det lugnar och tröstar!! <3

  • BNP

    Hej!

    Gjorde min medicinska abort igår och känner både sorg o lättnad om vartannat. Jag är 41 och har två barn sedan innan med annan man och detta skulle blivit vårt enda gemensamma men han ville inte ha flera barn (han har oxå 2 med annan kvinna) och han är 44. Min nuvarande partner har ifs oxå vacklat o ville behålla ett tag men i slutändan valde vi abort för vi kände oss gamla o vårt förhållande är stormigt fr o till. Jag var i v 7 och jag är mer ledsen än min partner över aborten. Han tycker jag har ett hemskt humör både vid pms och graviditet o sa att han inte orkade att vara gravid med mig för jag är sjuk i huvudet. Jag kände och känner mig ensam med mina hormoner som fortf finns i kroppen ju. Han hade inte varit ett bra stöd om jag fortsatt graviditeten. Mina valmöjligheter var egentligen behålla o bli ensamstående el abort kändes d som samtidigt vill jag inte vara en "gammal" mamma. Känns jobbigt fysiskt o sen börja om fr början igen men sen tänkte jag att vi var otacksamma för d är ju inte många som lyckas bli gravida i sen ålder.

    Ja du....inget bra råd kanske ba jobbiga funderingar jag hade att komma med. Nu är jag orolig för jag blöder inte som det blev beskrivet att jag skulle blöda. Mer än rikliga mensblödningar har inte jag hm....måste man blöda jättemkt?

Svar på tråden I väntan på abort