Flytta utomlands

Hoppas du gör det för dig själv och inte honom.

Trist att släkt och vänner har reagerat negativt. Tyvärr kan du inte kontrollera hur/vad dom tänker. Är det något du verkligen vill göra spelar det ju ändå ingen roll vad dom säger, du behöver bara ditt eget godkännande. 

 

Såklart gör jag det för att jag vill ????

Såklart gör jag det för att jag vill

Japp, flyttade till USA och gifte mg med maken. Saknar inte Sverige nämnvärt, enda negativa är att det kostar en massa att resa och hälsa på. Familj/vänner i Sverige tog det bara bra, de inser att folja sitt hjärta for att bli lycklig oavsett vart det leder är rätta vägen att ta.

Flyttade till USA direkt efter gymnasiet. Ingen speciell reaktion från vare sig familj eller vänner, lite sorgset att inte kunna ses lika enkelt, men mest var de glada för min skull. Ioförsig kom det inte precis som någon större överraskning, hade pratat i flera år om att flytta utomlands när jag var klar med gymnasiet (samt bodde ett år i USA som 17-åring som utbytesstudent). Träffade min man där också, han är dock svensk - så möjligheten finns väl att vi någon gång flyttar till Sverige, men inte i nuläget då vi inte är så sugna på det.

Tråkigt att din familj reagerat så negativt, vet du varför? Fråga de annars varför de reagerat som de gör och ta det däreftet. Kanske de bara tycker det känns ledsamt att inte kunna få träffa dig? Är de oroliga att du släbger dig in i något du kommer ångra? Om du vet varför så är det lättare att bemöta och på så sätt lugna deras (möjliga) farhågor så de kan vara glada och stöttande. Och fungerar inte det/att det inte finns några "bra" anledningar till deras reaktioner, så får du förklara för de hur du känner och att du är besviken över deras reaktioner.

Min situation liknar inte alls din, vi har utflyttade barn och behöver inte bekymra oss om barnomsorg, skola med mera. Vi har ärvt boendet, totalrenoverat det för sparade pengar, och boendekostnaderna är mycket låga, runt 500-800 kr i månaden. Kostnadsläget på mat är kanske 40% jämfört med Sverige. Klimatet är bättre, folk är inte lika ondsinta och illvilliga som i Sverige. Min fru pratar språket flytande eftersom hon kommer därifrån, jag pratar hyfsat. Vi har börjat fasa över boende från Sverige, men jag har flera år kvar i yrkeslivet här och jag har en bra lön så just nu kan vi inte flytta ut än på ett tag. Landet ligger i EU så det är lätt att flytta, pension och sociala förmåner går att flytta med sig, det behövs inga uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, en tur och returresa kostar runt 500. 

Klart det finns nackdelar i gamla östeuropa också, byråkratin kan vara riktigt jobbig, och inkompetensen bland offentliganställda är ett irritationsmoment. Samtidigt så går det mesta att fixa, och folk är inte så skitnödigt PK som i Sverige. Folket här är med traditionella men också mer storsinta och accepterande. 

 

Flyttade till England fyra dagar efter studenten för många år sedan. Ströjobbade lite ett år innan jag återupptog studier. Stannade kvar efter universitet, byggde ett nytt liv, gifte mig, skilde mig och slutligen flyttade hem till Sverige. Största orsaken till att jag flyttade hem igen var för att kunna spendera mer tid med familjen.

Två år senare lutar jag allt mer mot att säga upp mig, sälja lägenheten och flytta tillbaka. Känner inte att jag passar in efter mer än tio år i en väldigt annorlunda kultur. 

Min familj har alltid stöttat mina beslut. 

Det här med hur snabbt kulturen har ändrat sig i Sverige är otäckt, för det är till det sämre. Polariseringen är obehaglig. Allting som kan tolkas negativt ska tolkas på värsta tänkbara sätt, ingenting är för litet att gräla om, folk blir hysteriska över ilandsproblem. I Sverige tror sig en del människor vara goda, på riktigt, och anser sig ha rätten att tvinga på andra sina värderingar, detta fast ett sådant beteende snarare är ondska. Folkdomstolar i massmedia, skvallerkärringar, usch...