Funkar verkligen era förhållanden såhär?

Ja oftast är det så. Hur är det i ditt? Låter som att ditt inte är så bra?

Allt som oftast

Ja.
Och jag gör samma tillbaka, är där för min man. Alltid.
Vi är varandras själsfrände. Vi lever tillsammans och kommer att dö tillsammans.
Vi gör varandra fullkomliga.

Tror knappast svaren i tråden är vad du sökte;)

Du ville nog ha bevis på motsatsen eftersom det låter för bra för att vara sant kan jag tro? Jag säger bara; tro inte på allt du läser oå Familjeliv eller andra platser på Internet. Det kan vara ensamma, bedragna, drömmare och lögnhalsar som sitter bakom svaren, allt för att få dig att må ännu sämre och sprida ouppnåeliga idealbilder till de stackars sökarna som aldrig finner just det.

Alla människor har problem, och saker de aldrig skulle delge.Kanske har de urdåligt sexliv, ofrivillig barnlöshet, grav övervikt överdrivna svettproblem, eller fulaste villan på gatan för att de var allt de hade råd med etc

Bilda din egen uyppfattning utifrån din egen världsbild och dina uppleveler och relationer så vlir det nog bra till slut:)

Haha tillåt mig att skratta;) Låter ju som rena Starletdrömmarna. Tänk att man kan bli fullkomlig av en annan individ...trodde det var en individuell process?

Ja, alla par har väl problem i livet, finns få som är förskonade från sjukdomar, arbetslöshet, barnlöshet, dödsfall, problembarn osv osv.

Men de som överlever är ju de  som är som TS beskriver. De tar hand om varandra, ser varandra och vårdar sitt förhållande.  Att ha ett genuint bra förhållande är inte samma sak som att man aldrig har problem, det handlar mer om hur man löser problemen.

Nej, det kan jag inte säga. Jag har fått kämpa bra mycket för att han ska förstå mig. Har lyckats en del men har mycket kvar. Det är väl när jag tycker att jag ändå når fram och där verkar finnas en vilja som gör att jag inte ger upp.

Nej, inte exakt så. Han kan inte allt och förstår inte allt, men han vill och försöker och lyckas till stor del. Och jag hoppas att han skulle skriva detsamma om mig. Vi gör vad vi kan för att stötta varandra men vi är verkligen inte perfekta.

Jo vi har det bra! Han ser när jag är ledsen, nere eller uppgiven men han vet inte med automatik hur det kan lösas. Han frågar/ger utrymme/backar/stöttar. Och tvärtom då, det försöker jag göra tillbaka efter bästa förmåga.

Vi har haft våra ups and downs genom åren, konstigt vore det väl annars. Under våra 10 år tillsammans har vi gått igenom olika faser, arbetslöshet,ett par barn, cancersjukdom, karriärbyten, resor, bröllop osv.

Livet. Det som inte dödar härdar eller vad säger man? :)

Att ha problem betyder ju inte att man inte behandöar varandra såsom TS beskriver? Jag och min sambo har sedan vi blev tillsammans behövt ta oss igenom studietiden med den ekonomiskt otrygga tillvaro det innebär, flyttat till olika länder och alla utmaningar som kommer med det, dödsfall i släkten, depression och sjukdom hos en av oss, oplanerad graviditet och abort, enormt svek från familj osv. Men vi har alltid behandlat varandra såsom TS beskriver, det är det som gjort att vi dels hållt ihop, men också kommit ännu närmare varandra trots alla svårigheter.