• Sirvioe

    4 månaders bebis och otrogen sambo!

    Jag har några tuffa månader bakom mig, har nyligen brutit kontakten med min manipulativa mamma vilket inneburit att jag inte längre har någon kontakt med min ursprungliga familj. Har under hela graviditeten gått i "förebyggande terapi" inför detta, och har trots allt känt att jag klarat det bra, mycket tack vare det fantastiska stöd jag fått av min sambo och hans familj. Vi födde vårt första gemensamma barn för 4 månader sedan, och hen är det bästa som hänt mig. Jag trodde att allt äntligen var på väg att ordna upp sig när jag idag till min stora sorg och förskräckelse fick veta att min sambo, som jag älskar och ser upp till, har skickat snuskiga sms till en annan kvinna. Snuskigt är egentligen en underdrift, det fanns text och bilder där som fick mig att vilja kräkas, varav de senaste var skickade idag!!! Jag konfronterade min sambo som först försökte låtsas som att inget hade skett, sedan övergick han till att säga att det bara var ord som inte betydde någonting och att han var uppriktigt ledsen. Han bedyrar att det inte har hänt något fysiskt mellan dem, fast jag sett meddelanden där han skrivit att han ville träffa henne. Jag känner mig så otroligt chockad, ledsen och besviken, känner mig helt tom inombords. För att inte tala om ensam. Den enda person jag trodde jag kunde lita på här i världen har gått bakom min rygg och ljugit mig rätt upp i ansiktet. Jag önskar att jag kunde öppna ögonen och se att det bara var en mardröm. Jag vill förlåta honom, för vårt barns skull, men hur går man vidare efter något sånt här?

  • Svar på tråden 4 månaders bebis och otrogen sambo!
  • rumpan123

    på vilket sätt blir barnen gynnade av att du godkänner att deras pappa är otrogen mot deras mamma och er familj?

  • Donaldduck1234
    Sirvioe skrev 2017-10-06 22:20:07 följande:

    Jag har några tuffa månader bakom mig, har nyligen brutit kontakten med min manipulativa mamma vilket inneburit att jag inte längre har någon kontakt med min ursprungliga familj. Har under hela graviditeten gått i "förebyggande terapi" inför detta, och har trots allt känt att jag klarat det bra, mycket tack vare det fantastiska stöd jag fått av min sambo och hans familj. Vi födde vårt första gemensamma barn för 4 månader sedan, och hen är det bästa som hänt mig. Jag trodde att allt äntligen var på väg att ordna upp sig när jag idag till min stora sorg och förskräckelse fick veta att min sambo, som jag älskar och ser upp till, har skickat snuskiga sms till en annan kvinna. Snuskigt är egentligen en underdrift, det fanns text och bilder där som fick mig att vilja kräkas, varav de senaste var skickade idag!!! Jag konfronterade min sambo som först försökte låtsas som att inget hade skett, sedan övergick han till att säga att det bara var ord som inte betydde någonting och att han var uppriktigt ledsen. Han bedyrar att det inte har hänt något fysiskt mellan dem, fast jag sett meddelanden där han skrivit att han ville träffa henne. Jag känner mig så otroligt chockad, ledsen och besviken, känner mig helt tom inombords. För att inte tala om ensam. Den enda person jag trodde jag kunde lita på här i världen har gått bakom min rygg och ljugit mig rätt upp i ansiktet. Jag önskar att jag kunde öppna ögonen och se att det bara var en mardröm. Jag vill förlåta honom, för vårt barns skull, men hur går man vidare efter något sånt här?


    Hej,

    Din stackare. Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom just nu. Jag har heller inga svar att ge. Ett tips kan ju vara att gå bums i parterapi, särskilt då ni har barn tillsammans. Oavsett vad som händer eller vad du och din sambo beslutar er för, så löser det sig.

    Kram
  • Sirvioe

    Just nu vet jag inte vad jag vill, en del av mig vill bara stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting, samtidigt som jag undrar om jag någonsin kommer kunna lita på honom igen? Kommer jag någonsin kunna lita på någon annan människa? Kommer jag kunna känna mig lyckliga i framtiden om jag stannar i relationen? Och vad sänder det för signaler till min sambo, att han kan komma undan med vad som helst? Jag vill samtidigt att vårt barn ska få ha båda sina föräldrar, och jag vill inte behöva avstå halva tiden med mitt barn.

    Parterapi vore kanske en bra idé...

  • Jsv17

    Det är aldrig lätt att bli sviken, men i den situation du befinner dig i nu, som nybliven mamma och med uppbrottet med din familj är det ett extra tufft... Så nära inpå tror jag också det ör svårt att tänka rationellt och fatta kloka, förankrade beslut. Har du någonstans att ta vägen? Åka bort från honom ett par dagar få distans, lugn och ro och reda ut hur du känner?

    Jag har varit expert på att stoppa huvudet i sanden och tro mig det är ingen bra lösning, man kan jobba sig igenom svek men då måste man göra just det "jobba" och då måste båda parter vilja det annars går det inte.

    Mitt råd är få lite distans, bestäm vad DU vill, om du vill försöka förlåta och jobba igenom sveket så får du ta upp det med honom och ställa krav på hur det ska gå till, med parterapi osv och han måste hänga med på det, och veta att det finns inga garantier i slutändan kanske du lämnar honom ändå. Han måste också vilja kämpa för er, och er familj, det är under dom premisserna som det är möjligt.

    Känner du att du inte vill, inte kan, så kommer du klara det här ändå, ibland är det de värsta sakerna i ens liv som leder till de största välsignelserna i slutändan och man är så mycket starkare än man tror. Jag rekomenderar parterapi ändå, men nu ist för att jobba igenom det så ni kan ha en bra relation för barnets skull då ni vad som än händer ska vara föräldrar tillsammans hela livet, så att ta tag i det direkt tror jag är det allra bästa.

    Vilken väg du än väljer att gå så kommer det bli bra tillslut även om det inte känns så nu, lycka till <3


    Gravid med en liten pojke, 1:a barnet BF 7/12 -17
  • Mirelle

    Min mamma var i en liknande sits som du.

    Fast min pappa var nog lite värre på flera sätt.

    Beklagar.

    Mina tips:

    Försök med parterapi även om jag tror en som är otrogen har svårt att ändra sig.

    Eller egen terapi för honom så han kan hitta orsakerna bakom ett oönskat sexuellt beteende. Om han vill bättra sig och lappa ihop det. För det är ju hans fel.

    En del är väl bara födda så. Andra har saker att bearbeta som får dem att vara destruktiva genom exv sexmissbruk. Det skadar osvsett.

    Inga huvuden i sanden.

    På sikt bör du/ni ha en bra plan för hur ni (om det blir så) kan skiljas som någorlunda vänner och låta barnet ha en fin och nära relation med båda utan ångest för vad den ena föräldern tycker om den andra. Som skilsmässobarn vill man bara lappa ihop sin värld och man mår väldigt dåligt av konflikt mellan päronen. Oavsett vem som gjort fel.

    Har sett på relativt nära håll hur otroligt destruktiv en skilsmässa kan bli för ett barn.

    Lycka till och hoppas att pappan tar sig upp på rätt spår.

  • 18e

    Hej!

    Får verkligen ont i hjärtat av att läsa det du skriver... Jag har själv levt med någon som var otrogen mot mig efter fyra år tillsammans...

    Jag tänker såhär nu: Stannar du kvar med mannen för barnets skull? Då kommer du troligtvis ha väldigt svårt att lita på honom, svårt att släppa och gå vidare för att sen leva "lyckligt". Jag klarade inte av det, varje gång hans telefon plingade till fick jag flashbacks om och om igen...

    Allt det kanske resulterar i att du blir olycklig, vilket ens barn känner av såklart vilket kan ge alla möjliga problem senare.

    Eller så lämnar du honom, blir en stark kvinna med stor självrespekt och mår bra och lever lyckligt. Vilket säkerligen ger barnet en perfekt förebild <3

    Känner du att du skulle klara av att gå vidare med din man, kör på! Men annars hade jag funderat på att lämna. Det finns 826278 miljoner män därute som är miljontalsgånger bättre än så!

    Kram

Svar på tråden 4 månaders bebis och otrogen sambo!