Missfall, dåligt bemötande..

Beklagar verkligen! Både missfallet och bemötandet. Tyvärr är jag inte alls förvånad över bemötandet. Vid 2 av mina 4 missfall har jag åkt in och det ångrar jag. Eller rättare sagt, det ena upptäcktes på VUL och läkaren sa att "nej, vi pratar inte om graviditet efter IVF". Nähä, ingen mens och flera positiva test, vad sjutton var det då?! Andra gången var efter ÄD, jag var i v.14 och läkaren vägrade erkänna att jag ens varit gravid! Ändå drog han ut resterna utan smärtstillande så hade jag inte varit gravid- vad drog han då ut? Vafan är det med läkare av idag och speciellt såna som jobbar på förlossningen?! Här är dom så under alla kritik så det liknar ankskit! De flesta borde sitta i en mörk källare och aldrig nånsin träffa folk. Din läkare också!

Håller helt med!! Såna människor ska inte ha det jobb dom har!! Jag måste dock berömma de som jag fick möta dagen efter när själva ?behandlingen? började. Jag fick göra medicinsk, fick aldrig val av annat.. och fick vara kvar på avdelningen då dom ville ha det ?under kontroll? som de sa. Vilket jag är tacksam för, även om jag under dagen bara ville hem så hade jag absolut inte klarat det hemma (sån cred till alla som måste göra det hemma och klarar det).. Och barnmorskorna jag fick ha att göra med under den dagen var så otroligt gulliga och verkligen visade medkänsla.

Men kärringen dagen innan, som gjorde ultraljudet och bekräftade allt, hon va under all kritik och önskar ALDRIG behöva ha med henne o göra igen. Har nu berättat detta för min riktiga barnmorska och hon tycker jag bör göra anmälan, dåligt bemötande. Ska träffa henne (inte kärringen alltså) om ungefär en vecka så ska fundera tills dess, för i så fall ska hon hjälpa mig.

Barnmorskorna här var okey, men alla läkare jag träffat usla. Tydligen får de inte lära sig empati och patientbemötande på utbildningen eller också saknar de det från början. Fundera på en anmälan du! Såna där borde få veta hur usla de är. Hoppas du repar dig nu både kroppsligt och själsligt och kan ta nya tag.   

Jag fick två mf under 2007och ett MA 2011, alla på samma gynakut (fast MAt upptäcktes på MVC), och bemötandet 2011 var så helt annorlunda att det hade kunnat vara ett annat land.
Jag tror (hoppas) att de fått så mycket klagomål över det bemötande man fick ("är du säker på att du var gravid?", "men det var väl skönt att det var så tidigt") och gjorde en uppryckning.
Vid MA:t var de medkännande, frågade om jag ville ha en "second opinion", gav mig information om vilka alternativ som fanns att tillgå, lät mig välja helt själv och hjälpte mig att boka in skrapning.

Det är jättetråkigt att få så dåligt bemötande men tyvärr är det så på vissa ställen.
Jag brukar försöka tänka att det är deras sätt att hantera det

Min värsta upplevelse (hittills) var också med en ultraljudsspecialist som lämnade mig naken i stolen medan hon tog ett privatsamtal i samma rum... Hon gick runt runt i rummet och diskuterade en middag hon skulle ha hos sin dotter medan jag låg och väntade på att få veta om hon var klar och vad hon kommit fram till.
Sen visade det sig att hon iaf inte hade något att tillföra då det jag ville ha var klartecken för en operation medan hon trodde att jag ville ha en second opinion (hade redan träffat två olika läkare tidigare).

Generellt verkar det som att kvinnospecifik vård har lägst prioritet i alla lägen vilket gör att de som jobbar där får mycket mothugg internt

Anmäl om du kan!
Jag försökte anmäla till vaddenuheter, och de vägrade ta emot anmälan då den ändå inte skulle leda till något.

Patientnämnden. Jag fick mitt första MA -08 och det (förhoppningsvis) sista -15 och bemötandet var som sagt lika uselt. Tyvärr födde jag sen barn på samma ställe och bemötandet även då var uselt!

Jag kommer nog lägga anmälan, främst för att min barnmorska reagerade så starkt på det när jag berättade och nämnde att jag kan lägga en anmälan. Just för att personen i fråga ska faktiskt få reda på att de hen gjorde va fel.

Jag känner mig oväntat rätt lugn över själva missfallet, jag är självklart väldigt ledsen över att det slutade så, men jag vet att det kommer ske för oss så på den fronten är jag lugn, oväntat faktiskt. Jag känner mig mest förstörd psykiskt utav minnet från dagen av ?behandlingen?... blöda konstant i 10h med outhärdlig smärta för att varje gång man gick på toa så forsade det ur en. Och på det så fick jag även en allergisk reaktion på smärtstillande jag fick senare under dagen ????..

Jag blir så ledsen att höra när jag läser allas erfarenheter. Det är illa att det är så här. Vi ska inte behöva möta skithögar till människor som har fel jobb när man får besked som kan va nå av det värsta besked man kan få. Jag hade dock aldrig träff med läkare, allt var barnmorskor och hon kärringen va ultraljud specialist.. den enda läkaren involverad var dagen allt skulle ut och han sa att han inte behövde träffa mig utan litade på barnmorskorna under dagen.

Jag tror bara att jag är lite skärrad att få bemötandet som

?Vad ska du göra nu - ska du hem och gråta??

VAD TROR DU?? Ååh jag ville bara skrika på henne. Det vill jag nog än..

Jag fick också ett tråkigt bemötande av iaf en. Hon skulle konstatera missfallet dagen efter att vi fått beskedet. När vi kommer in säger hon "ja jag skulle bara fastställa ett missfall här". Hon verkade inte ha någon empati alls. Förstod inte varför vi var ledsna då missfall är något man får förvänta sig. Har haft en negativ upplevelse av cytotec efter ett tidigare mf. Hade därför innan blivit lovad en skrapning. Fick trots det argumentera igen mot henne. Sen säger hon att vi kommer att fåvänta tre veckor på det. När jag säger att jag har rätt ont i magen sa hon bara att "då får du väl ta en Alvedon det kan väl inte jag göra något åt." Sen satt hon framför oss i telefon och skulle boka tid för skrapning. Jag hörde att det fanns en tid dagen efter men hon argumenterade emot och sa att jag gott kunde vänta. Tillslut fick jag tack och lov tiden dagen efter. Alla på operation var jättesnälla