Vänskapen rann ut i sanden eller var det ett medvetet val?
Vet ej riktigt kanske lite av båda?
En vän jag hade umgicks jag med lite då och då för att inte känna mig för ensam, men vi klickade aldrig riktigt när vi var utanför vårt större gäng. En dag berättade hon att hon var i ekonomisk knipa. Jag själv som höll på att spara till lägenhet och därför hade ett ganska fint sparkonto tänkte att jag kunde hjälpa henne. Sen gick det snabbt ut för när hon inte hade pengar att betala tillbaka samtidigt som hon glatt visade upp dina senaste shoppingfynd. Hon sa inte heller något när hon tyckte att hon inte hade pengar, hon lät datumet förfalla sen efter någon dag när jag frågade sa hon att inga pengar fanns. Efter ett tag så handlade vår vänskap bara om att få igen mina pengar för min del. När jag äntligen fick mina sista pengar ville jag inte ha med henne att göra mer och hon hörde aldrig av sig själv heller.
En annan vän växte jag ifrån kan man säga. Eller så insåg jag hur ensidig vänskapen var. Jag var nog den hon umgicks med när hon inte hade något annat att göra. När vi väl umgicks så handlade våra samtal mest om hennes historier om hur roligt hon hade haft med sina andra vänner. En dag när jag kommit till insikt om detta så slutade jag ringa och då tog det väldigt lång tid innan hon hörde av sig. Den gången blev den sista vi umgicks.