Abort eller ej?!

Gå efter det du känner i ditt hjärta annars blir det som sist du gjorde abort. Varför skulle aborten kännas bättre nu?

Det är just var det är ett barn du bär på. Om han inte är redo nu så blir han det såsmåningom eller så lämnar han dig och det kan ta ännu längre tid innan han vill ha med barnet att göra. Se det som så att då är det meningen att barnet ska leva som blev till trots piller.

Rent spontant känns det ju redan som att du har en önskan om att behålla.

Det känns lite som att din kille är lite självisk i det hela faktiskt. Du nämner inte er ekonomiska situation som ju självklart är en viktig faktor. Men ifall han vet om din tidigare historia och ändå så lättvindigt kräver en abort av dig så är det rätt själviskt.

Jag tror att en abort som inte är helt önskad av en part kommer att påverka förhållandet väldigt mycket ändå. Frågan är ju hur du skulle se på din kille efter att allt var klart? Jag vet bara att ifall min man skulle försöka övertala mig om en sån sak så skulle jag nog begära skilsmässa. För jag tror nog att min kärlek skulle försvinna då.

Men självklart är det inte ett enkelt val. Jag önskar dig all lycka till!

Och grattis till plusset ifall du väljer att behålla.

Lider med dig TS! Du befinner dig i en mycket jobbig situation. Först och främst så tycker jag du ska boka tid för undersökning för att se vilken vecka du är i.

Sen måste du och din pojkvän sätta er ner och prata om det. Han kan inte skrika abort utan att diskutera allting först, hur du mår och känner och hur han mår och känner, varför han vill att du gör abort osv. Ha en diskussion i lugn och sansad ton, även om ni fortfarande har skilda meningar så är det väldigt nödvändigt i en sånhär situation.

Hur ser er situation ut i övrigt med ekonomi, bostad, jobb m.m.? Hur gamla är ni? Har ni diskuterat barn tidigare bortsett från när ni pratat om din abort? 

Jag förstår till viss del hur du känner. Jag gjorde en abort när jag var i vecka 12-13 och det var jobbigt psykiskt då jag gick igenom den helt ensam. Men fysiskt gick det väldigt bra för mig, gjorde en kirurgisk och hade knappt ont efteråt och fick åka hem relativt snabbt. Då var inte jag och killen ett officiellt par vilket gjorde beslutet något lättare, men jag tänker fortfarande på om det var en tjej eller kille, hur hen hade sett ut och påminns varje år av BF datumet. 

Idag har jag ett stabilt förhållande med en annan man och jag kan verkligen inte föreställa mig hur det skulle påverka vårt förhållande om jag blev gravid och tvingad till abort. Magkänslan säger att jag inte skulle kunna släppa den tanken i första taget. 

All lycka till TS oavsett utfallet! 

Det är kul att höra att ert förhållande är underbart, men det är väldigt tråkigt och rent ledsamt att höra hur han ser på ert gemensamma och ofödda barn. Som om det vore en sopa som bara är att kasta ut? Abort till v23!??? Jag antar att de har en annan syn på ofödda där borta men fy vad hjärtlöst.

Så här såg mitt barn ut v. 11+6 (men läkaren mätte och satte datumet på 12+3). 

Bebisen vinkade med handen, knöt näven, viftade med armarna, sparkade och snurrade runt. Det är inget livlöst skal som ligger där inne, som ju alla kvinnor vet. Men fattar männen? Vad är det för värld de lever i?

Tanken att göra en abort i v. 12+3 är... ja jag tycker så himla synd om alla som känner sig nödgade att göra något så brutalt för att känna att de ska klara sig i livet med kärlek och med arbete och ekonomi. Mitt hjärta rent blöder för dessa människor.

Hur går det för dig? Det var några dar sen du skrev och i en sån här situation är varje dag så himla stor och lång.

Osmart att "komma överens" när man inte har nån jävla aning om hur man kommer känna sen när man väl är där.
Många som tvekar om abort ångrar sig sen. Just saying...

Det här var jävligt osjysst, den bilden borde plockas bort.

Jag förstår inte varför. Det visar hur ett barn ser ut i v. 12+3. 

Här är en illustration. 

Hon borde visa sin sambo. Jag undrar om han är medveten om vad det är han gör om han inte stöttar henne i det här.