Bf juli 2018

Ibland har jag mer ont när jag ligger faktiskt

Då kan de ju vara bebis som trycker eller så.

Tycker du skall ringa en sjukgymnast och be om råd och hjälp

Uppdatering: jag berättade för bm hur jag hade blivit bemött på psyk. Hon blev minst sagt irriterad på dem! Nästa sak jag kan göra är att vända mig till vårdcentralen på måndag, och vill de inte heller skriva ut nåt så ska bm prata med mvc:s överläkare och höra om hon kan göra nåt mer. Usch. Det känns som att jag kommer fastna i nån jävla vårdkarusell :/

Jag är så extremt skör just nu så sambon har ringt in vab hela helgen. Känns skitjobbigt gentemot jobbet, men vad annat kan vi göra? Som han sa själv: blir det inte bättre så kommer det kanske sluta med att jag också sjukskriver mig för att kunna ta hand om min familj. Vi jobbar på samma ställe och de vet att jag är sjukskriven pga depression, så förmodligen blir de inte sura för atr han vabbar titt som tätt. Blir de det så får de ta det med vår chef.

Bebisfronten då! I går fick min sambo känna sparkar för första gången! Han såg så glad ut så jag trodde han skulle börja gråta :) Här har jag gått och känt dagligen i över fem veckor, och han har känt sig lite utanför, och nu så ÄNTLIGEN kan man känna på utsidan! I dag var han med till bm och fick höra hjärtat för första gången också (de hade inget ljud när vi gjorde UL), så nu fattar han lite mer att det lever nån i mig :)

Är det nån som känner igen detta:

Det började för några veckor sedan och kommer på kvällarna.

Det kan komma oavsett om jag ligger och tittar på TV eller står upp.

Det kommer inte varje dag. Ibland går det över en vecka mellan gångerna.

Utan förvarning får jag plötsligt ont i mitten av magen under naveln.

Som om nåt växer ut ur magen och det gör skiiiitont och ibland skriker jag till. Sen minskar det och går in igen.

Varar bara några sekunder max en halv minut.

Jag trodde först att jag hade ätit nåt men det kan komma på tom mage och det är allt som händer. Inget lös i magen eller nåt.

Bara som att nåt växer ut ur magen och sen går in igen.

Jag fick ont av min foglossning i måndags när jag bytte jobb, fyy säger jag bara, kommer inte bli långvarig där känner jag! Har knappt kunnat gå på hela veckan, idag är det bättre så vilar så mycket jag kan efter jobbet och på helgerna!

Är lite i valet och kvalet om jag ska prata med chefen om gravpenning, dels att det är ett tyngre jobb och sen stressen med klienter som är otrevliga och gapar och skriker..

Iallafall, vi köpte första plaggen till lillasyster igår! :D

Nu verkar mannen kunna relatera till bebisen mer, så kul!

Till er som har foglossning, lite tips från en som är gift med en naprapat :) det är egentligen rätt dåligt att ligga/sitta still längre stunder, det gör det bara värre. Beroende på hur jobbigt ni har det så försök röra er lite och ofta, typ upp o gå runt i några minuter varje timme och orkar ni, ta kortare promenader, kör vattengympa eller annat skonsamt för leder. Undvik så långt det går trappor (och ta bara ett trappsteg i taget om ni måste gå i trappor, alltså båda fötterna på varje trappsteg). Lyft/bär absolut så lite som möjligt, barn får klättra upp själva i bil/vagn/stol etc med stöd. Klä på er på benen sittandes, så ni aldrig behöver lägga hela vikten på ett ben i taget. Sitt ej skräddarställning eller med ena benet över det andra, all form av snedfördelning är dålig

Jättebra tips! Har än så länge inte jättemycket foglossning, men vet det kommer bli värre.. Bor tre trappor upp utan hiss och har en 1,5 - åring att bära upp och ner varje dag, redan nu något som börjar bli svårt. Det går lååångsamt om man säger så, men bara vi kommer upp så. Har försökt få honom att gå lite själv, men är spiraltrappa och måste ändå hålla honom i båda händerna så får ont i ryggen istället.. Hopplöst!

Dags för rul i eftermiddag. :D 

Äh va spännande!! Uppdatera sen <3

Lycka till!