Bf juli 2018

Jag var hos barnmorskan i veckan och tänkte och sa att jag mådde bra, men...jag vet inte riktigt? Jag är gråter mycket. Men jag är väldigt känslig också när jag inte är gravid. Min sambo är en dålig tröstare, vilket jag lärt mig leva med, men han blir arg för han tycker att man inte kan gråta för vad som helst, att man kan kontrollera sina känslor och att man inte får vara ledsen över saker som man inte orkar lösa själv.

Jag har bara en nära vän (som bor 50 mil bort) och nästan ingen kontakt med min familj. Jag känner mig väldigt ensam när jag är ledsen eftersom min sambo inte kan hantera det/ förstår mig/ tillåter mig att vara det.

Jag har haft problem med ångest och depressioner förut, men bara sökt hjälp bär det har känts konstant hopplöst. Nu, och annars egentligen, kan jag vara jättejätteledsen över småsaker eller ligga vaken en natt och gråta, men det kan vara okej nästa dag igen, så jag lägger inte så mycket vikt vid det. Det bara blev som att jag ifrågasatte själv om jag mådde bra när nu barnmorskan frågar om relationer och om jag verkligen inte vill ha en samtalskontakt (på grund av tidigare depressioner, inte för att jag säger att jag mår dåligt nu) Jag har alltid känt mig ensam, men tänkt att jag får väl leva med det då. Det har ändå aldrig varit direkt bättre än såhär. Eller vad tror ni, gud jag blir galen, jag vet inte hur det ska kännas att vara en vanlig människa, jag kanske är det?

Vet inte om jag faktiskt borde ha en samtalskontakt istället för att vräka ur mig här, men förra gången jag hade en blev mitt mående mycket sämre av att prata om det, så jag är lite rädd för att grotta ner mig så...Fungerar bättre när jag låtsas vara käck och vanlig.

Hej allihopa :) Hur mår ni? Här så är det okej. Illamåendet hänger envist kvar och jag behöver fortfarande min medicin. Och foglossningen blir bara värre och värre. Kan knappt gå nu fast jag har kryckorna och vända mig i sängen trots glidlakan är jobbigt men men. Det är kämpigt och jag längtar så tills jag kan äta utan må illa när jag äter och efter. Och kunna slippa ha ont och hjälpa till hemma och greja och allt. Helt enkelt och bli ?människa? igen. Men de kommer ju komma men kämpigt just nu och påfrestande är det.

Men jag känner mig ändå glad :) För solen och att kag hoppas våren kommer snart :) Och jag känner nu än mer glädje,förväntan,spänning och längtan efter bebis. Som jag inte känt innan och det känns så underbart!! :) <3 Mycket av detta beror nog på samtal med min man,vänner,min bm och efter planen som blev med aurora. Känns så bra även om jag är livrädd,nervös och orolig. Så kan jag ändå längta till förlossning just för att då kommer jag få träffa vår bebis :) Sen hjälper ju bebis till med att vara så aktiv och sparkar och har sig i magen. :) Men även fått mer förståelse ifrån min omgivning som gör att allt känns lättare :) Hade ju besök till psykologen men var bara där en gång då jag inte alls kände att vi klickade eller pratade och fokuserade om de jag vill och jag mådde bara sämre efteråt så nej blir ingen mer psykolog.

Idag var jag även och träffade mvc läkaren som förstod och såg mina besvär både illamående och foglossningen så har en sjukskrivning som vc har gjort till mitten på april men nu sjukskrev mvc läkaren mig framtill förlossning. Vilket känns som en STOR lättnad!! Bara hoppas FK inte har några invändningar utan godkänner den. Hade även bm besök där allt såg bra ut. :) Bra järnvärde,blodtryck,upp lite o vikt även om de inte är riktigt bra men ändå upp,bra hjärtljud och SF måttet var bra även om magen var liten men låg ändå normalt. Så allt var frid och föröjd :)

SF-måttet var 22 och är idag i v 25 (24+0) vad hade ni andra för mått då? :)

Förlåt för långt inlägg men så skönt och kunna skriva av sig. Varit så mycket tankar,känslor och oro för saker och inför detta läkarbesök som släppte idag. Så skönt!! Så behövde få skriva av mig lite :) Hoppas allt är bra med er alla.

Önskar er alla En Riktigt Glad Påsk :)

Jag var hos barnmorskan i veckan och tänkte och sa att jag mådde bra, men...jag vet inte riktigt? Jag är gråter mycket. Men jag är väldigt känslig också när jag inte är gravid. Min sambo är en dålig tröstare, vilket jag lärt mig leva med, men han blir arg för han tycker att man inte kan gråta för vad som helst, att man kan kontrollera sina känslor och att man inte får vara ledsen över saker som man inte orkar lösa själv.

Jag har bara en nära vän (som bor 50 mil bort) och nästan ingen kontakt med min familj. Jag känner mig väldigt ensam när jag är ledsen eftersom min sambo inte kan hantera det/ förstår mig/ tillåter mig att vara det.

Jag har haft problem med ångest och depressioner förut, men bara sökt hjälp bär det har känts konstant hopplöst. Nu, och annars egentligen, kan jag vara jättejätteledsen över småsaker eller ligga vaken en natt och gråta, men det kan vara okej nästa dag igen, så jag lägger inte så mycket vikt vid det. Det bara blev som att jag ifrågasatte själv om jag mådde bra när nu barnmorskan frågar om relationer och om jag verkligen inte vill ha en samtalskontakt (på grund av tidigare depressioner, inte för att jag säger att jag mår dåligt nu) Jag har alltid känt mig ensam, men tänkt att jag får väl leva med det då. Det har ändå aldrig varit direkt bättre än såhär. Eller vad tror ni, gud jag blir galen, jag vet inte hur det ska kännas att vara en vanlig människa, jag kanske är det?

Vet inte om jag faktiskt borde ha en samtalskontakt istället för att vräka ur mig här, men förra gången jag hade en blev mitt mående mycket sämre av att prata om det, så jag är lite rädd för att grotta ner mig så...Fungerar bättre när jag låtsas vara käck och vanlig.

Hej allihopa :) Hur mår ni? Här så är det okej. Illamåendet hänger envist kvar och jag behöver fortfarande min medicin. Och foglossningen blir bara värre och värre. Kan knappt gå nu fast jag har kryckorna och vända mig i sängen trots glidlakan är jobbigt men men. Det är kämpigt och jag längtar så tills jag kan äta utan må illa när jag äter och efter. Och kunna slippa ha ont och hjälpa till hemma och greja och allt. Helt enkelt och bli ?människa? igen. Men de kommer ju komma men kämpigt just nu och påfrestande är det.

Men jag känner mig ändå glad :) För solen och att kag hoppas våren kommer snart :) Och jag känner nu än mer glädje,förväntan,spänning och längtan efter bebis. Som jag inte känt innan och det känns så underbart!! :) <3 Mycket av detta beror nog på samtal med min man,vänner,min bm och efter planen som blev med aurora. Känns så bra även om jag är livrädd,nervös och orolig. Så kan jag ändå längta till förlossning just för att då kommer jag få träffa vår bebis :) Sen hjälper ju bebis till med att vara så aktiv och sparkar och har sig i magen. :) Men även fått mer förståelse ifrån min omgivning som gör att allt känns lättare :) Hade ju besök till psykologen men var bara där en gång då jag inte alls kände att vi klickade eller pratade och fokuserade om de jag vill och jag mådde bara sämre efteråt så nej blir ingen mer psykolog.

Idag var jag även och träffade mvc läkaren som förstod och såg mina besvär både illamående och foglossningen så har en sjukskrivning som vc har gjort till mitten på april men nu sjukskrev mvc läkaren mig framtill förlossning. Vilket känns som en STOR lättnad!! Bara hoppas FK inte har några invändningar utan godkänner den. Hade även bm besök där allt såg bra ut. :) Bra järnvärde,blodtryck,upp lite o vikt även om de inte är riktigt bra men ändå upp,bra hjärtljud och SF måttet var bra även om magen var liten men låg ändå normalt. Så allt var frid och föröjd :)

SF-måttet var 22 och är idag i v 25 (24+0) vad hade ni andra för mått då? :)

Förlåt för långt inlägg men så skönt och kunna skriva av sig. Varit så mycket tankar,känslor och oro för saker och inför detta läkarbesök som släppte idag. Så skönt!! Så behövde få skriva av mig lite :) Hoppas allt är bra med er alla.

Önskar er alla En Riktigt Glad Påsk :)

Spännande att ni börjat få gå på ?riktiga? kontroller med hjärtljud osv, vet inte riktigt när det blir min tur!

Har i 3 dagar haft så mycket sammandragningar så nu har jag typ träningsvärk i magen, skönt med lite extraledigt nu!

Ni som ammat tidigare, vad behöver man ha i början? Inlägg, amningsnapp? Hur många bh-ar? Kläder?

Angående amning. Köp inga amningskläder innan, det gjorde jag.. De passade INTE kan jag säga, brösten fördubblades i storlek iom amningen Olika för alla såklart, men testa först är mitt tips. Sedan använde jag inga amningskläder alls faktiskt, tog på mig löst sittande kläder som jag lätt kunde lyfta på istället. Inlägg kan vara bra oavsett. Jag läckte ingenting, men utan så skavde bröstvårtorna mot bhn, så använde ändå. Purelan är bra att ha för att smörja in bröstvårtorna med, för de kommer att göra ont. Lindrar inte jättemycket, men helt klart bättre än utan. Hur många bhar är nog Individuellt, läcker man mycket så behövs antagligen fler, jag tror jag hade tre eller fyra. Jag köpte amningsnapp innan, men den vägrade min son, dock inget man kan veta i förväg. Amningskudde! Köp en med bra stöd, tex Ergobabys, det var räddningen för mig! Finns säkert många andra bra med. Det är väl det jag kan komma på :)

Jag har tittat på amningsBH:ar på amazonUK. De har jättemånga att välja på och till mycket lägre pris.

Det ska jag kolla!

Är det smidigt att beställa och så?