Nån mer vars barn har diabetes typ 1? Mitt barn diagnostiserades för 1,5 v sedan. Låg inne sex dagar på sjukhus och nu är vi hemma! Tar gärna del av andras erfarenheter! Hur gick det? Vad ska man tänka på? Hur går man vidare när man bara är arg, ledsen och orolig. Vill bara att det ska bli som vanligt!
Hur gammalt är barnet, och vilka mat- och motions-vanor har familjen sedan tidigare?
Bland mina närmaste så var det ett barn på 4, ett barn på 12 och en vuxen på 27 som fick diabetes typ I.
4-åringen var den som hade enklast att anpassa sitt liv, hennes mamma var elit-utövare inom sin sport och det var redan fokus på bra mat och motion, dessutom fanns det nästan inga vanor att bryta ännu.
Svårast var det för 12-åringen, det var jättejobbigt för hen att vara annorlunda i skolan och på fritiden, hen hade redan (o)vanor gällande sitt ätande och hade inget intresse av sport/motion och när tonåren drog igång så uppstod flera jobbiga/farliga situationer som direkt resultat av supande och vid ett tillfälle röka på.
Den vuxne personen tog inte heller sin diabetes på allvar, inga förändringar i liv och livsstil, utan det var samma mat och dryck som alltid, fast med ganska höga doser av insulin för att kompensera.
Vår son har haft diabetes 1 nu i ca 1 1/2 år. Vi hade väl inte supermatvanor tidigare och har det inte nu heller. För oss har det finkat att köra på som vanligt medan för andra kan man behöva ändra vissa matvanor. Mitt tips är att (försöka) ta det lugnt med förändringar och ta det som det kommer. Bryt ihop (när barnet inte ser) och kom igen bättre efteråt. Finns många fb grupper men jag rekommenderar att vänta en stund med dom (man både lär sig saker och blir uppskrämd).
Hur gammal är ditt barn?
Tack båda!
Hon är 7 år. Matvanorna är väl som de flesta barn. Äter lagom mycket lördagsgodis, popcorn på fredagar. Äter lagom nyttigt dvs. Endel grönsaker men även vitt bröd... Inte direkt bönor, fullkornsbröd å sånt. Håller inte på med nån sport förutom skolgympan och simskola. Har alltid varit viktigt att leka med kompisar. Det är nåt jag oroar mig för. Att inte få lov att komma hem till kompisar.
Det finns en facebook-grupp: "Föräldrar till barn med diabetes typ 1". Där kan man få många bra råd och läsa om hur andra har det. Min dotter fick diabetes när hon var 9,5 år och är nu 11.
Det finns blodsockermätare som man kan se på avstånd och sådant. Men ja, kompisara föräldrar måste läras upp lite (och själv vilja ta ansvar också...). A är bara 4 1/2 så vi har inte kommit till det stadiet än
Det finns blodsockermätare som man kan se på avstånd och sådant. Men ja, kompisara föräldrar måste läras upp lite (och själv vilja ta ansvar också...). A är bara 4 1/2 så vi har inte kommit till det stadiet än
Vi har tjatat oss till en dexcomG5 som man kan se i mobilen. Egentligen skulle hon få libre eftersom hon var för gammal.
Ja det är en ny värld det här. Det snurrar ganska rejält just nu ????
Å ja det är mycket nytt att lära sig. Men det blir bättre. Tillslut blir det lite rutin i kolhydrsträkning och extra packning. Hur svårt det ändå är att tro från början så landar man tillslut. Men full-lärd blir man aldrig verkar det som, inte medan dom växer iaf ????. Bäst det är så blir det något som ändrar sig... En av det svåraste att lära sig är att göra sitt bästa med blodsockret men inse att vi inte är en bukspottkörtel som kan få blodsockret mellan 4-8 hela tiden (=inte bli skuldmedveten då det inte blir perfekt).
Härligt med G5an. Vi har en G4 och är nöjda överlag.
På tal om skuldmedveten. Det blir jag så fort hon ligger över 8,5. Men bra att tänka som du! Har så dåligt samvete över allt.
Hur upplever ni g4? Är det korrrkta värden? Vet att det ligger 15 min efter... men inte mer???
Ang skuldmedvetenhet så är det svårt, men jag försöker tänka att vi måste vara förebilder för barnen. Jag vill att när A är tillräckligt stor för att sköta mer och mer själv att han inte bränner ut sig och att han kan vara så normal som möjligt utan att börja hoppa över saker som stör bs...
Normalt tycker jag att g4an visar korrekt (m tanke på eftersläpningen). As bs sticker ofta iväg när han somnat (tillväxthormoner förmodligen, vi mixtrar lite med insulinet för att få till det. Vi anv fortfarande pennor) och sjunker sedan vid 01. Men ibland är det som att dexcomen hänger sig då den börjar sjunka och bara fortsätter nedåt trots att stick i fingret visar ok värden. (Vi har så klart laborerat med larmgränser och även ställt klocka för att säkerställa att vi inte blir lurad av fördröjningen).
Har ni kommit ihåg att ansöka om vårdbidrag och om ni har någon barnförsäkring anmält till den?