Hur hantera dotterns bästis?

Min dotter har börjar förskoleklass. Hon kände endast en av de andra tjejerna i klassen sedan innan, men de två har inte gått på samma förskola. Det är inte så många tjejer i klassen och det verkade snabbt bli viktigt med en bästis. Tjejerna hör liksom redan ihop två och två, och min dotter är nu bästis med tjejen hon känt som innan. Min dotter har dock lärt känna de andra tjejerna i klassen och vill gärna leka även med dem, men det går tydligen inte. Hon kommer hem flera dagar i veckan och är ledsen över att hennes "bästis" går i hennes klass. Det är inte roligt säger hon, för hon får inte leka med någon annan. Jag frågar vad som händer om hon vill leka med någon annan, och hon säger att då ställer sig bästisen och "gnällgråter" högt och ljudligt. Andra tjejer i klassen ropar då på min dotter att hon måste komma för bästisen gråter. Dottern blir rädd att hon bli tillsagd av någon vuxen och går då tillbaka till den gnällgråtande bästisen. Detta verkar upprepas i flera olika sammanhang, både på raster och på fritids. Är de inomhus så gnällgråter inte bästisen, utan då blänger hon tydligen argt istället och vägrar svara på tilltal.

Jag har sagt att dottern kan se till att bjuda in bästisen i leken, kanske det här beteendet uppstår för att bästisen känner sig utanför? Dottern säger att hon alltid frågar om bästisen vill följa med och leka med de andra, men det vill hon aldrig och dottern får inte gå själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med detta. Jag har sagt till min dotter att det är bra att ha flera kompisar, att hon självklart måste få leka med vem hon vill osv och gett henne tips på hur hon kan göra när bästisen beter sig såhär. Men det verkar inte fungera för ingenting förändras. 

Har ni några tips på hur jag kan hjälpa min dotter att få leka med de andra tjejerna, något jag tycker borde vara självklart.