Par som bara har varandra??

Nja, väljer och väljer, jag tror inte alltid det är ett medvetet och önskat val. Min pappa har t ex inga egna vänner som han hållit kontakten med sedan ungdomen, utan har bara arbetskamrater som han nu sedan Facebook kom skriver med och kommenterar varandras inlägg ibland. Han trivs på jobbet. Mamma har några egna vänner men mest en massa bekanta och mina föräldrar umgås inte mycket med andra par sedan flera år eftersom mamma tycker att pappa drack för mycket några gånger när de var bortbjudna - hemma dricker han nästan aldrig. Om de skulle skilja sig eller om mamma för först kommer min pappa troligen bli väldigt ensam förutom oss barn.

Jag har vänner och även min man men vi umgås mest med varandra. Inte för att det inte finns alternativ utan för att vi faktiskt trivs att vara tillsammans. Han är min bästa vän.
Det är sas självvalt.
Man ska kanske oroa sig om det är så att den ena partnern isolerar den andra. Inte helt ovanligt i förhållanden där det förekommer misshandel.

Min man är min bästa vän. Vi umgås uteslutande med varandra och båda upplever det som ganska sorgligt att vår tid tillsammans är begränsat till typ 80 år eller mindre . Skulle kunna umgås 24 timmar om dygnet och att vara borta ifrån varandra känns utdraget och tråkigt. Ingen annnan intresserar mig som han gör.

Min sambo är min bästa vän och jag är hans.

Vi är båda bekväma att vara ensama tillsammans och vi älskar att vara hemma! Jag har flyttat 80 mil från min hemstad och naturligtvis då även från mina vänner, så just nu har jag inga här. Men även när jag bodde själv i min hemstad så älskade jag att vara hemma själv.. Min sambo har ju såklart vänner här i staden vi bor i då han är härifrån, men då vi är så lika varandra så väljer han också gärna att vara hemma istället! Det betyder inte att vi tofflar eller väljer varandra över vänner, utan bara att vi båda två älskar att vara hemma och så är vi ju bästisar.

Enda skillnaden på att hålla sig till sin partner gentemot att träffas med olika kompisar och umgås är att en partner är enda personen som är benägen att tillgodose alla dina behov så du har allt du behöver i en och samma person.

Det jag inte kan prata med någon annan om - kan jag med min partner. I vårt förhållande är vi självständiga vi är fria att umgås med kompisar och åka bort och vara ifrån varandra, men jag är monogamernas monogam, hade jag haft råd att resa jorden runt tills jag dör med min partner hade jag varit på flyget nu. I lyckliga gifta relationer är risken för sjukdomar reducerad med upp mot 70% jämfört med om du är ensamstående. Det vi alla beskrivit i våra inlägg här kanske förklarar den utmätningen.

Det känns snarare som att singlar önskade att par inte vore så tighta för att trösta sig själva.

Säger väl inte att alla ska vara singlar. Men par som utesluter alla andra människor runt omkring, inte har egna intressen eller klarar av att göra något utan den andre eller inte ha egna kompisar? Det måste ju finnas något man behöver av andra människor man blir ju extremt låst vid enbart en person. Det är som att dom är samma person och helt saknar egna liv.

Så ni umgås inte med släktingar och familj heller, eller är det bara vänner och kompisar ni väljer bort? Följer ni inte med på julfest med jobbet, eller på AW?

Har ni barn?

Fast i gruppen lyckligt gifta finns inte bara par som endast umgås med varandra.
Tvärtom, de allra flesta umgås både med sina familjer, släktingar, kompisar osv.

Den grupp där sjukdomsrisken är mest reducerad måste ju vara gruppen där man har ett bra förhållande samt bra nätverk med familjer, släktingar och kompisar.

Att ha ett obefintligt nätverk, dvs bara sin partner, kanske funkar så länge man har varandra. Den dagen ett sådant förhållande tar slut, då är nog risken för sjukdom större än en för en singel med bra nätverk.

Där får man nog ha lite fingertoppskänsla tror jag. En del par som stänger ute omvärlden är säkert destruktiva, medan andra är lyckliga.