Snälla är det fler som har det så här? Hur får man behandla trotsande barn..

Ja, det låter definitivt som om du behöver hjälp så det tycker jag att du ska skaffa dig. Fram tills dess att du fått någon vettig kontakt tycker jag att du bör be dina barns pappa ta ett mycket större ansvar, det låter inte som om du ska vara ensam med era barn under pressande omständigheter när du saknar marginaler för att klara av det på ett för barnen bra sätt.

min man har bett om ändrade tider och ska få sluta med kvällspassen om några veckor. tack och lov.

tack för svaren.

ibland får jag hjälp så kanske kan jag få det resterande kvällar iaf vissa av dem.

och nej :( jag får inte sova ordentligt, bebisen är knölig på nätterna och jag tar hand om bebisen helt själv på nätterna då min man måste sova med dottern som har mardrömmar och är mörkrädd och vaknar ofta..

Jag har en dotter som snart fyller 3 år och en bebis på 6 månader.

Min dotter har ett fruktansvärt humör för tillfället och trotsar för fullt. Dock tror jag att hon är snäppet värre än andra barn ibland. Hon får utbrott när hon inte får som hon vill (testar oss väl) och det har även hänt att hon fått utbrott på dagis när hon inte fått som hon vill. (personalen tar det med ro) 

Två kvällar i veckan jobbar min sambo kväll och jag tar då ensam hand om barnen och lägger dem.

Dessa kvällar slutar nästan alltid med utbrott tex för att dottern inte får mig för sig själv, måste ofta bära på bebisen som är väldigt klängig just nu, antagligen tänder på gång mm. 

Jag brukar alltid försöka vara vänlig och resonera med henne fast jag blir förbenat trött på gnäll och skrik.

Men tillslut når jag en punkt när jag inte orkar mer,, en gång satt hon tex och ryckte i bebisens stol och då bad jag henne flera gånger att sluta och förklarade varför hon inte fick göra så. Hon lydde inte och då bände jag loss henne från stolen. Det kanske gjorde ont på henne..

Jag har även ryckt saker ur händerna på henne och tagit henne i armen och "släpat" henne eller flyttat henne om det behövts av olika anledningar.

Jag vet inte om detta gör ont på henne och i stundens hetta så bryr jag mig inte. :( 

Jag tycker aldrig att det känns bra efteråt och tycker att jag är en kass mamma som borde kunna hantera situationen bättre. Fast ibland vet jag verkligen inte hur/vad jag ska göra..

När jag var lite var min pappa så här mot mig, dock inte när jag trotsade utan han fick utbrott lite titt som tätt av diverse anledningar. Han var mycket obehaglig, spände ögonen i mg och var hotfull.

Min skräck är att jag ska göra samma sak mot mina barn men jag tror inte att jag är som honom..

Är det normalt att reagera/agera som jag gör mot min dotter eller borde jag söka hjälp?

Kan tillägga att dessa situationer bara uppstår när jag är ensam med barnen, när vi är två föräldrar är det så mycket lättare.